Tänk att de kommer varje vår, dessa fantastiska dagar när grönskan bara exploderar. Plötsligt bara står den där i full funktion, den gröna fabriken som fångar solenergin och omvandlar den till allsköns nyttigheter. Människan konstruerar med stor möda solceller för att fånga den ständigt flödande solenergin, vårt enda egentliga tillflöde av energi. Klorofyllet bara finns där i allt som grönskar och fångar så elegant upp den instrålande energin och lagrar den tills den nyttjas som mat för djur och människor, som ved till bränsle, byggande, papper. Visst är det ett under!
Fascinationen över det gröna undret bidrog till mitt yrkesval. Nästan alla skogsutbildade har ett stort naturintresse som drivkraft och jägmästarutbildningen ger goda möjligheter att förkovra sig inom bl a botanik, zoologi, ekologi, marklära för den som är intresserad. Med en stabil baskunskap blir det lättare att förstå sambanden i den gröna fabriken och överföra dem i tillämpat skogsbruk. Kanske är det just på grund av att man har denna kunskap i bagaget som skogsfolk nu tar så illa vid sig av den pågående mediadebatten där skogsbruket skildras som naturmarodörer. Vi naturvetare som jobbar med det heliga brukandet av den gröna cellen för att försörja klotets växande befolkning har noll förståelse för storstadsbornas och kulturelitens syn på skogen och skogsbruket. Noll förståelse, hundra förnärmelse, noll kommunikation. Det finns en del att göra här.
En blivande botanist studerar släktet Taraxacum
Jag hyser dock gott hopp för framtiden. Den unga damen på fotot här uppvisar trots sin ringa ålder, två månader och två dagar, och storstadsboende ett mycket stort botaniskt intresse. Nästa gång ska jag introducera våra skogsträd för henne.
Marianne Eriksson
