K-G Burman, LRFs förre VD, är död.
K-G var folkrörelsen personifierad. Från den glesaste glesbygd utanför Dorotea förde Vi Unga, Centerpartiet och LRF honom till Stockholm. I storstaden och maktens korridorer var han dock bara på tillfälligt besök för att föra småfolkets och landsbygdens talan. Han trivdes bättre i långkalsonger än slips. Han visste att om man ska ut på möte i en bygdegård så gäller det att ha långkalsonger på sig om man inte vill frysa.
K-G var min chef, medlemschef och VD, i ett drygt decennium. Jag var nog inte hans lydigaste medarbetare, ändå gav han mig nästintill fritt spelrum. Det kunde gå lång tid mellan våra kontakter men när jag behövde honom fanns han där. K-G gick på sin magkänsla. Två gånger under mina tio år som regionchef var jag i riktigt krisläge, och utan frågor eller tvekan gav han mig då sitt villkorslösa stöd. Utan det hade jag inte varit kvar i LRF idag.
K-G kämpade länge mot sin sjukdom men till sist orkade han inte längre …… trots att det stundade finalspel i både hockey-VM och Champions Legaue. Jag hoppas att bygdegårdarna i K-Gs himmel sänder hockey på storbildsskärm och att Hans-Ola, Annette och andra folkrörelsens eldsjälar som gått före finns på plats.
Marianne Eriksson