Den älskade 868an

Att jobba i en medlemsorganisation ger en krydda åt tillvaron. Allra kryddigast blir det i närkontakt med medlemmarna. Igår tillbringade jag dagen tillsammans med skogsägardelegationen som består av de fyra skogsägarföreningarnas ordföranden och några till. Det var en intensiv dag och en minnesvärd middag. Två tvillingsjälar fann nämligen varandra vid middagsbordet. Deras gemensamma nämnare var att de ägde varsin BM 868, en skotare från 70-talet. Jag minns själv hur ny och fantastisk den maskinen var då. De här båda herrarna tycker fortfarande att 868an är fantastisk. Hela kvällen frossade de i 868ans alla detaljer, pinjonger, utskjut och spakar. Kärleken till 868an brann i deras ögon och Sveriges fotbollsmatch i EM hamnade lågt i prioritet.
Jag trär den här middagskonversationen på mitt halsband av livets pärlor. Det är ju engagemanget från skogsägarna, de äkta människor som lever med och för sin skog, som gör mitt jobb så kul. Ena stunden handlar det om 868an, men mest handlar det om engagemanget för ett uthålligt skogsbruk, för kunskap om skogen, för rätten att äga och bruka det man äger. Att jobba i lantbrukskooperationen gör en inte rik på pengar, men rik på människor, relationer och engagemang.