Den här bilden hängde häromåret på väggen i ett svenskt ungdomskollektiv i Oslo, inte långt från regeringskvarteret. Jag fotade av den i farten  ifall den någon gång skulle passa på min blogg. Idag gör den tyvärr det, Skriet illustrerar det  vi alla känner för händelserna i Oslo. Edvard Munck sa själv så här om sin tavla: ”Jag stod där, darrande av rädsla. Och jag kände hur ett högljutt, ändlöst skri genomträngde naturen. ”
Många kloka reaktioner har uttryckts efter den norska tragedin, bl a på LRF Ungdomens  blogg av deras ordförande Kristina Yngve. Jens Stoltenberg talar oförtrutet om vikten av demokrati, öppenhet och humanitet och 1,2 miljoner har ”tänt ett ljus” på facebook. Internet underlättar verkligen de olika solidaritetshandlingar som pågår, men internetmyntet har en baksida. Jag tänker på det manifest på 1500 sidor som mördaren spred ut i världen strax före sitt dåd. Hur många hatiska och sjuka hjärnor hinner därur ta till sig det som den självutnämnde ”tempelriddaren” Anders Behring Breivik knåpat ihop? Kommer de också att ordna ”marknadsföringsaktiviteter” som Breivik kallar massakern i Oslo?