Marianne Eriksson

"...gyllne mognad och fullbordan"

”Nu är den stolta vår utsprungen, den vår de svaga kalla höst.” Ja så skrev han, Erik Axel Karlfeldt i dikten Höstens vår.  Längre ner i texten står det
”Men alla starka känslor glöda
som snårens nypon, kullens ek
och hviska varmt i frost och nordan
om gyllne mognad och fullbordan.”
Nypon och ekar fanns det nog mer av i Karlfeldts hemtrakter än uppe i Jämtland, men starka känslor det har vi jämtar också, särskilt när lingon, svamp och mandelpärer når sin gyllne mognad och fullbordan. Härom veckan skrev jag att den heliga älgens tid är nu, men älgen står sig slätt på tallriken utan mandelpärer, svamp och lingon.
I det här fallet råkar både lingon, svamp och pärer vara plockade på min egen mark. Lingon och svamp hade jag dock kunnat plocka hos grannen om jag hade velat det, tack vare vår svenska allemansrätt. Undrar dock vad grannarna skulle säga om jag försökte plocka mandelpärer i deras pärland. Den äganderätten är nog solklar för oss alla.  Äganderätten verkar inte vara lika solklar i Sveriges Radios aktuella temasatsning om skog. ”Vems är skogen?” är rubriken för ett av programmen. Jag, och många med mig, kommer att spetsa öronen när det programmet sänds. Fortsättning följer ……

Den älskade 868an

Att jobba i en medlemsorganisation ger en krydda åt tillvaron. Allra kryddigast blir det i närkontakt med medlemmarna. Igår tillbringade jag dagen tillsammans med skogsägardelegationen som består av de fyra skogsägarföreningarnas ordföranden och några till. Det var en intensiv dag och en minnesvärd middag. Två tvillingsjälar fann nämligen varandra vid middagsbordet. Deras gemensamma nämnare var att de ägde varsin BM 868, en skotare från 70-talet. Jag minns själv hur ny och fantastisk den maskinen var då. De här båda herrarna tycker fortfarande att 868an är fantastisk. Hela kvällen frossade de i 868ans alla detaljer, pinjonger, utskjut och spakar. Kärleken till 868an brann i deras ögon och Sveriges fotbollsmatch i EM hamnade lågt i prioritet.
Jag trär den här middagskonversationen på mitt halsband av livets pärlor. Det är ju engagemanget från skogsägarna, de äkta människor som lever med och för sin skog, som gör mitt jobb så kul. Ena stunden handlar det om 868an, men mest handlar det om engagemanget för ett uthålligt skogsbruk, för kunskap om skogen, för rätten att äga och bruka det man äger. Att jobba i lantbrukskooperationen gör en inte rik på pengar, men rik på människor, relationer och engagemang.

Vårskog, ej att förväxla med vår skog

Det kom en inbjudan till party im Frühlingswald. Vem kan motstå en sådan inbjudan? Inte jag i alla fall. Följaktligen har jag tillbringat tolv magiska timmar i en nyutsprucken bokskog utanför Zürich tillsammans med trevliga schweizare. Något så vårligt vackert som en bokskog i lövsprickningen är svårt att tänka sig. Det är verkligen Frühlingswald – vårskog.
Den här skogen var inte bara ”vårskog”, den var även ”vår skog” för Zurichborna. Den var offentligt ägd och en stor tillgång för friluftslivet med skötsel anpassad därefter och gott om promenadvägar och rastplatser.
Begreppet ”vår skog” har under helgen även kommit upp i DN ser jag, i form av artikelserien ”Skogen vi ärvde”. Första artikeln skrivs dock som om de svenska skogarna ägs av alla medborgare. Så är det ju inte. En fjärdedel är ”vår skog”, dvs statligt eller kommunalt ägd. Resten ägs av 330 000 enskilda skogsägare och ett okänt antal aktieägare.

Tycker du att…..?
-Markberedning ska undvikas
-Nya skogsbilvägar inte ska tillåtas
-20 procent av den produktiva skogsmarken ska skyddas varaktigt
-Varje skogsägare frivilligt ska avsätta minst 10 procent av sin produktiva skogsmark
-Hyggesfritt skogsbruk ska användas på 30% av den produktiva skogsmarken
-Skogsgödsling, dikning och främmande trädslag ska förbjudas
-Befintliga contortabestånd ska avvecklas
-Högst 20% av skogen får vara under 20 år
-All brukad skogsmark ska omfattas av en landskapsplanering, för mindre markinnehav koordinerad av myndigheterna
-En avgift ska införas i skogsbruket
-Ändringar av grundlagens äganderätt och ersättningsregler ska göras

Om du gillar det här kan du säkert hitta fler ”godbitar” i SNFs skogspolicy. Vad du däremot får svårt att hitta där är skyddsformer för den enskilde skogsägaren, hon/han som lever av och för sin skog, och vars företagande bidrar till att hålla landsbygden levande. Möjligen finns de med i punkten som säger att ”Lokalbefolkningen och urfolken ska ha medinflytande över skogar av betydelse för deras rekreation, jakt, näringsverksamhet etc. I Sverige gäller detta särskilt det samiska urfolkets rättigheter, kultur och försörjningsmöjligheter.” Om skogsägarna ingår i detta så har ju onekligen deras egen skog betydelse för deras näringsverksamhet. Gentilt att de åtminstone får ha medinflytande över sin egen skog.

Jag är fullt medveten om vikten av biologisk mångfald, både av ekologiska och politiska skäl. Ibland drabbas jag dock av tvivel, t ex när vårt potatisland redan innan potatisskörden är genomborrat av sorkgångar. Stora feta vattensorkar, Krösus Sork och hans anhang, har lagt beslag på potatis som vi tänkt njuta av efter att ha satsat en hel del muskelkraft och svett (min mans svett) i potatislandet. Krösus Sork visste dock inte att min vanligtvis timide man kan bli synnerligen mordlysten när hans äganderätt och odlarmöda kränks på detta sätt. Efter en kamp på liv och död vilar nu Krösus Sork i högen med potatisblast medan min man haltar runt med en sträckt ljumske.

Genetiskt betingad samlarmani?

Viss förståelse för Krösus Sorks samlarmani kan jag dock känna när jag sitter här med ett berg av rödgul trumpetsvamp framför mig. Det måste vara en uråldrig gen som driver detta samlande inför vintern trots att livsmedelsimporten fortgår året runt. En viktig skillnad mellan min och Krösus Sorks samlarmani är dock att svampplockning ingår i allemansrätten medan potatislandet omfattas av äganderätten.