Marianne Eriksson

Emma - framtidens skogsägare

Observera att det inte stod ”hemma i Almedalen” i rubriken, för hemma skulle jag nog aldrig kunna känna mig i denna enorma vandrande skara av människor som ständigt söker efter viktiga personer att avfyra sitt budskap mot. Nej det står ”Emma i Almedalen” därför att idag berättade Emma, 13 år gammal, om sin syn på skogen i vårt skogsseminarium ”Det var vi som ärvde skogen”. Emma kommer en vacker dag att bli skogsägare och jag är övertygad om att hon kommer att klara det med glans.  
Det är många skogsseminarier i Almedalen i år, säkerligen på grund av den stora mediadebatt om skogen som vi haft under våren. Det är ungefär samma människor som pratar, fast i olika konstellationer beroende på arrangör. Har man inte fått en föreläsarroll så sitter man i publiken. Diskussionerna blir därefter, som en ping-pongmatch ungefär.
Så blev det inte när Emma talade. Vem kan säga emot en trettonåring som bjuder på sina njutningsfulla smultronställen i skogen? Vem kan säga emot en trettonåring som säger att det är viktigt att ha mål för sitt skogsbruk och förbereda sig för skogsägandet genom att skaffa sig kunskap? Vem kan säga emot framtiden?

Idag har jag korrekturläst dokumentationen från skogsägarrörelsens framtidsseminarium på Sånga Säby i februari. Det blev en intensiv och tänkvärd repetition av vad som komma skall, dvs framtiden. Två sinsemellan oberoende omvärldsspanare/-forskare målade upp ganska lika bilder. Marken som resurs blir allt värdefullare. ”Lack of mass”, dvs brist på biomassa, blir en utmaning att lösa. Det är mat, bränsle och fiber som behövs.  Den stora tillväxten sker i Asien. Att Sveriges halva kapacitet vad gäller massa och papper just nu ligger inom tryckpapper som har en vikande marknad känns inte helt bra. Mjukpapper och kartong ser mer positivt ut. De stora lönsamhetsmarginalerna på skogsprodukter finns dock på nya kunskapsintensiva biomaterial som textilier, kompositer, kosmetika od. Här gäller det att ligga i fronten.
Sammanfattningsvis är alltså framtidsspanarnas signaler att vi som har mark och kan producera biomassa sitter på ett guldägg. Det känns skönt som omväxling till alla produktionskvävande nollor och procent som svirrar runt i skogsdebatten till vardags. (Igår såg jag dock att det fanns några smålänningar och värmlänningar som insett vad skogen tillför oss)

Framtiden?

Tillbaka till framtiden är titeln på Skogforsks utvecklingskonferens som nu är på turné runt landet. På grund av ett försenat flyg missade jag konferensens inledande framtidsfilm som jag så småningom listade ut att alla föredrag kopplade tillbaka till, därav titeln. Innan dess uppfattade jag många föredrag som mer nutid än framtid. KarlOskar träffade jag i höstas, Heureka likaså och att markberedningen har stor betydelse för föryngringsresultatet lärde jag mig på 70-talet. Intressanta framtidsvyer dock inom bl a högupplöst laserscanning och transportoptimering.
Om än lite kritisk till innehållets framtidsbäring måste jag dock ge en eloge till fina tekniska konferenslösningar som SMS-frågor, mentometermätningar, filminslag, dokumentation både på USB-minne och snygg broschyr. Personligen skulle jag också vilja utveckla de mänskliga mötena på konferensen. Däri ligger ju det unika med dessa tillfällen där skogsfolk träffas över företagsgränserna. I ett äkta möte uppstår ny kunskap.