Marianne Eriksson

Klassisk exkursionsbild

Nyss hemkommen från Föreningen Skogens höstexkursion med huvudet fullt av intryck. Värd för exkursionen var denna gång det tvärvetenskapliga forskningsprojektet Future Forest. Där forskas på både det ena och det andra, allt från skogens intressekonflikter till ökad tillväxt och funktionella kantzoner. ”Var tid har sina frågor som kräver sina svar” påpekade en av inledningstalarna. Och nog är det skillnad från år 1905 när skogsprofeten Wallmo konstaterade att den svenska skogstillväxten var 21 milj m3/år och avverkningen 35 milj m3 till idag när tillväxten ligger långt över 100 milj m3 och avverkningen är 80-90 milj m3.
Forskarna drar sig inte för att krossa gamla sanningar. Det lyckliga äktenskapet mellan mykorrhizabildande svampar och barrträdens rötter fick sig en rejäl knäck. Kanske är det nu istället så att riklig mykorrhiza är en av anledningarna till att kvävet är en flaskhals för tillväxten. Lättare att ta till sig var klimatnyttoforskarens ”take home message” – att öka tillväxten och använda mer skogsråvara gör störst klimatnytta.
Skogsstyrelsens generaldirektör avrundade med några reflektioner runt den svenska modellen och varnade för att falla i fällan ”alla grabbar på en gång”. Som andlig avslutning läste en av exkursionens politiker Kvällsböna av Gunnar Ehne. Gör det du också.

”Kommunikation för skogen” hette seminariet som Future Forest igår anordnade i Umeå. 25 deltagare, varav 8 föredragande, försökte vaska fram hur den optimala forskningsförmedlingen ska gå till. Som avskräckande exempel nämndes den utredning, från någonstans i världen, som visade att varje vetenskaplig artikel läses av i snitt 2,6 personer, inkl artikelförfattaren själv. Positiva signaler kom dock från  Mistraprojektet Marin Paint som lyckats ”få alla fiskar att simma i samma fiskstim”, dvs alla medarbetare i projektet att i alla lägen kommunicera utåt om projektet.

”Kommunikation för skogsfolk” tycker jag hade varit ett bättre namn på seminariet. Det vi jobbar med handlar mer om människor än om skog. Kan det vara så att vi i skogsbruket inte ser människan för all skog? Kan det vara så att vi hela tiden tänker ur avsändarperspektiv istället för ur mottagarperspektiv? Kan det vara så att detta bidrar till att frågan om hur forskningsresultaten ska komma ut i tillämpning ältas år ut och år in?

Kraftsamling Skog handlar till stor del om att föra ut forskningsresultat i praktisk tillämpning. Vi har en tacksam uppgift som har ett nätverk av fotfolk nära skogsägarna. Deras engagemang och relationer betyder mycket för att mobilisera och bädda för bra utbildningssituationer. Då ökar oddsen för att Pricken lär sig vissla. Det är som synes inte samma sak som att vi lär Pricken att vissla.