Marianne Eriksson

I dagens ATL finns en artikel som retar upp mig rejält. Skribenten har lyckats förvränga en ambitiös skogsägares vånda och otrygghet inför myndigheters bedömningar till att skogsägaren med flit huggit bort naturvärden. Artikeln handlar om de skogsägare som Föreningen Skogens höstexkursion nyligen besökte, se tidigare blogginlägg. Så här är min vinkel av historien:
1) Skogsägare 1 får 1995 en nyckelbiotop i sin skog.
2) Skogsägare 1 avverkningsanmäler 2005 tre slutavverkningsmogna bestånd runt nyckelbiotopen.
3) Avverkningen tillåts inte. Nyckelbiotopen utökas, arealen mångdubblas.
4) Skogsägare 2, nära granne till skogsägare 1, planerar senare under 2005 att avverka 45 ha slutavverkningsmogen skog. Ingen nyckelbiotop där, inga särskilda signaler i den gröna skogsbruksplanen, inte heller i den extra översyn Mellanskog för säkerhets skull gör.
5) Trots detta känner skogsägare 2 sig så otrygg att han väljer att gallra istället för att slutavverka skogen.
6) 2009 pågår reservatsbildning, omfattar två av de tre nämnda (punkt2) bestånden hos skogsägare 1.
7) Hos skogsägare 2 står nu 45 ha gallrad gammal skog istället för nyanlagd växtlig skog. Sämre ekonomi både nu och i framtiden.

Skogsägare 2 är gårdsvärd i Kraftsamling Skog, har certifierat sitt skogsbruk och avsatt 7-8% av arealen för naturhänsyn. Han bjöd oss på sin skog, sin beslutsvånda och rädsla för myndigheters godtycke för att vi skulle få en bra grund för en bra debatt om vilka effekter de senaste årens tillämpning av skogs- och miljöpolitik kan få för den enskilde skogsföretagaren. ATLs skribent har valt att bara skildra ena sidan av den debatten. Skogsägare 2 beskylls för att ”kvickt gallra bort sina naturvärden”. Denna enögda journalistik har fått min adrenalinhalt att stiga och dessutom orsakat mitt längsta blogginlägg hittills. Du som orkade läsa ända hit – vad tycker du?

Igår hade jag en riktigt bra dag på jobbet – en dag i lyx. Jag och Bosse, som är gårdsvärd, handledare och kortkursledare i Kraftsamling Skog, vandrade i lugn och ro runt slingan på hans demonstrationsgård. Vi funderade och diskuterade budskap, pedagogik och tekniska detaljer i en enda skön blandning. Jag fick många bra uppslag och idéer, kanske fick även Bosse någon ny tanke. Det mesta hade han dock redan tänkt på. Jag har inte sett maken till genomtänkt demonstrationsgård, alla åtgärder inom gångavstånd och dessutom en bygdegård för teorigenomgång inom promenadhåll. Bosse vill inte ha alltför stora grupper i taget, en eller ett par cirklar tycker han är lämpligt. Gissa om de blir väl omhändertagna. Många grupper har redan avnjutit hans vandringar och pedagogiska finesser och många fler kommer det att bli.

Till lyxen igår hörde också att sitta tre timmar på tåg både för- och eftermiddag. Tid att tänka, läsa och skriva utan tidspress är en stor bristvara för de flesta av oss idag. Lyxfaktorn kvadrerades av att det här var min sista resdag på länge. Nu jobbar jag hemifrån Jämtland fram till juli och sedan Semester med Sommar, Sömn, Sol och Söta bad. Lyxigt!

“…… and it brings me to the world.” De kloka orden kom från vår gårdsvärd utanför Umeå när han härom dagen tog emot en internationell ”Gender and forestry”-konferens ute på sin demonstrationsgård. Deras intresse för svenskt skogsbruk var stort, ända nerifrån markens pH-värde upp till trädkronornas slutenhetsgrad. En kvinna från Slovenien jobbade med att bygga upp skoglig studiecirkelverksamhet där hemma och bjöd på stående fot in oss från Kraftsamling Skog till Slovenien för att sprida vårt arbetssätt. Vårt arbetssätt ja. Ulf, van vid internationellt arbete, förklarade galant att ”seeing is believing” och ”learning by doing” är det som gäller i Kraftsamling Skog. Så enkelt och rätt blir det på engelska.

Konferensen som helhet handlade om sånt som ”makes a difference”. Helt klart är att såna som vår gårdsvärd Svarte med sin skogsglädje, kompetens, helhetssyn och engagemang i Kraftsamling Skog ”makes a difference”.