Marianne Eriksson

”Dags att utvärdera den svenska modellen för brukande av skog” var rubriken på torsdagens sammankomst på KSLA. KSLAs skogsskötselkommitté har under två år försökt bena ut om den svenska modellen fungerar eller inte. Första frågeställningen var vad vi egentligen menar med den svenska modellen, den som kännetecknar svenskt skogsbruk efter 1993 års skogspolitiska beslut. Jo det handlar om jämställda produktions- och miljömål, frihet under ansvar, dialog och samverkan samt tre varianter av miljöhänsyn; generell hänsyn vid alla skogsbruksåtgärder samt frivilliga och formella markavsättningar.
Den tolv personer starka kommittén med såväl skogs- som naturvårdsforskare och -experter landade i att det behövs en mer grundlig utvärdering av den svenska modellen än de haft resurser att göra. Miljömålets uppfyllelse är flitigt ifrågasatt i många sammanhang men kommittén kom också fram till att det är tveksamt om vi uppfyller produktionsmålet.  Dessutom är de sociala aspekterna liksom klimatfrågan åsidosatta. Kommitténs enhälliga rapport och förslag på hur en utvärdering skulle kunna läggas upp finns i KSLAs tidskrift nr 8 2012. Läs den, där finns ett koncentrat av uppgifter om de senaste 20 årens utveckling avseende både produktions- och miljöfaktorer.
Dagen avslutades med att miljömålsberedningens sju politiker reflekterade över det som presenterats under sammankomsten. I juni ska de ha sitt delbetänkande om markanvändning klart. Deras sinsemellan mycket olika reflektioner över dagen gjorde mig betänksam inför betänkandet. Kommer man att uppnå samsyn när man ser så olika på dagsläget?  KSLA är en mötesplats där mottot är ”med stöd av vetenskap och praktisk erfarenhet”. Jag hoppas verkligen att det också präglar miljömålsberedningens arbete.

Miljömålsberedningen försöker nå samsyn

Vojne, vojne vilken vecka! Inledde med att inklämd i en balklänning avnjuta KSLAs högtidssammankomst i Blå Hallen i Stockholms stadshus. Fortsatte med två dagars skogsägarting på lantbrukskooperationens Mecka, Sånga Säby. Avslutade med att bevista Årets Talargala på Berns salonger där fyra olika ”Årets Talare” utsågs.
Nu sitter jag på Arlanda och försöker smälta veckans olika talarintryck. Högtidssammankomsten där varje talare inledde med Ers Majestäter. Vår ordförande Sven-Erik Hammars genuint ideologiska inledningstal på skogsägartinget och föredragshållarna med alla sina siffror och diagram. Skogsägardelegationen succéartade sångframträdande vid kvällens middag. Och till sist Årets Talare i kategorin Genombrott, Stefan Hyttfors, speedade och in i minsta millimeter excellenta tal om att gå in i framtiden med öppna sinnen. Alla har de satt sina avtryck i mitt huvud. I mitt hjärta finns de vars budskap kom från ett äkta engagemang, från viljan att göra något bra för det man tror på.
Det sägs att tala är silver och tiga är guld. Just nu känns det snarare som att tala kan vara guld.

Skogsnäringsveckan är igång. KSLAs skogsskötselkommitté ordnade idag ett seminarium med rubriken ”Fungerar den svenska modellen för brukande av skog?”
Svenska modellen förknippas ju med mycket annat än skog, t ex avtalsförhandlingar. Samverkan, samförstånd och konsencus är ledord. Där är vi inte just nu vad gäller skogen. Flera av föreläsarna påpekade att vi har olika målbilder. Jolmig skogsvårdslag och stelbent certifiering passerade också i luftrummet. I panelen satt inga hönor. En av dem, paneltupparna alltså, avrundade med att citera Kirkegaard ” Den som tror sig begripa helheten sätter sig upp mot gudarna.”
Seminariet var historiskt – jag startade nämligen min twitterkarriär där och då. Jag och Karin Ekerby kommer under Skogsnäringsveckan att twittra från de aktiviteter vi deltar på. Du hänger väl på?

Nu har jag debuterat som formell KSLA-ledamot på en av årets två formella akademisammankomster. Det var lite stelt till en början men med hjälp av Snoddas Flottarkärlek tinade både jag och stora delar av skogsavdelningen upp.
Dagens gästartist var Eskil Erlandsson på tema Skogsriket. Han var för dagen flitigt uppvaktad av media, tyvärr inte angående Skogsriket. Det var istället hans stundande bröllopsplaner som lockade. (Apropå det så har Skogforsk en väldigt bra film som heter ”Bröllop i skogen”.) Tänk om man istället kunde skriva lika många spaltmetrar om Skogsriket, om vad skogsnäringen betyder för Sverige, om hur vi kan utveckla nyttjandet av skogen och vad det kan betyda för landsbygden.

I KSLAs djupa källarvalv

”Från tall till pall” och ”från stubbe till nubbe” är två av Eskils slogans när det handlar om ökat förädlingsvärde för skogsråvaran. Den senare skulle man kunna utveckla ytterligare, ”från stubbe till nubbe till gubbe”. Inspirationen till dessa bevingade ord fick jag från min munvige bordsgranne vid den efterföljande sillmackan i KSLA:s källarvalv där han konstaterade att skogsmannakulturen är etanoldriven.

P.S. Missa inte nästa Skogsriketmöte – onsdag 18 april kl 14-16 i Pelarsalen, Norra Latin, Stockholm. Då ska vi visa hur Skogsriket kan gå  från vision till verklighet. D.S.

Landsbygdsvägens Meeting Point

Skyltar med texten Meeting Point ser man lite här och där nuförtiden, på flygplatser, järnvägsstationer och andra ställen där mycket folk rör sig. Efter en titt i LRFs kalendarium konstaterar jag att det just idag, 15 februari, finns minst 52 Meetings Points ute i landsbygdssverige. Idag är det nämligen enligt LRFs stadgar sista dagen att genomföra årsmöte i lokalavdelningarna och på 52 ställen har man valt att vänta till just idag med detta. Bättre sent än aldrig. Ett bra årsmöte kan vara en verklig Meeting Point med utvecklande samtal om viktiga frågor. Ett dåligt årsmöte kan vara rent själsdödande. En gång åkte jag hem från ett årsmöte klockan tolv på natten och då hade man fortfarande inte kommit igenom den rena årsmötesformalian. Den mötesplatsen blev inte populär.
Härom veckan besökte jag en väldigt speciell Meeting Point– KSLA:s årliga högtidssammankomst. Där fick jag under högtidliga former motta mitt ledamotsbrev och avnjuta en superb middag. Njutningen grumlades dock av bävan inför det tal jag hade lovat att hålla å de nyinvalda ledamöternas vägnar. Jag valde att hålla talet just på temat Meeting Point. Trots både bävan och bihåleinflammation verkade talet gå hem. Vill du läsa om min syn på KSLA som Meeting Point så hittar du talet här.

Ceres (alias Demeter) - växtlighetens gudinna

Dra mig baklänges så förvånad jag blev i fredags när dagens första mail var en gratulation till att jag blivit invald i Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin. Nog för att jag minns att jag ifjol fanns med på förslag men kom jag inte in då så väntade jag mig verkligen inte något annat utfall i år. Jag kan inte påminna mig att jag gjort några särskilt remarkabla insatser detta nådens år 2011.
Jag har under flera års tid arbetat i ett par av KSLA:s kommittéer. Det tog sin tid för mig att förstå KSLA:s roll. Den neutrala och oberoende plattformen ”på vetenskaplig grund” frestade på mitt tålamod, särskilt som jag i mitt jobb på LRF hade vant mig vid att vara partisk, höja rösten och gasa i kurvorna. Jag tyckte KSLA kändes tandlöst och långsamt. Så småningom insåg jag dock att det var just KSLA:s oberoende ställning och allsidiga belysning av komplicerade frågor som gav tyngd och trovärdighet åt denna anrika mötesplats. Och nu får jag en formell plats där. Det känns lite agasamt. Tänk om jag inte klarar att vara neutral, opartisk och vetenskaplig.
Nej, jag väljer att tänka så här istället: Nu har jag chansen att från en väl ansedd plattform göra mitt bästa för att lyfta fram de gröna näringarna och deras betydelse för landet, i dubbel bemärkelse.  Jag har inga egna forskarmeriter men jag är, åtminstone ibland,  grymt bra på att sprida den kunskap andra tagit fram. Med fötterna och hjärtat på landsbygden hoppas jag dessutom kunna bidra till att decentralisera  KSLA:s insatser. När jag dessutom ser på hemsidan att KSLA står under Hans Majestät Konungens beskydd så kan det här väl inte bli annat än bra?

Intensiva dagar med snabba kast mellan människor och miljöer. Ena stunden distanscirkelledarutbildning med jordnära Rolf från SV i Burträsk, skogsveteranen Lars från Orsa och kvicksilvret Camilla från Småland. De är nu snart laddade för att leda studiecirklar på webben istället för i bygdegården.
Sedan direkt till KSLAs högtidssammankomst i Stockholms stadshus med kungen och Silvia som hedersgäster. De såg inte mig och jag hittade intressantare sällskap i en i Kälarne(!) boende professor i regional planering, entreprenörskap och tillväxt på landsbygd. Vilka möjligheter det finns idag att bo på landsbygden och verka ända bort i Japan! Jättekul var det också att möta årets Anders Wall-stipendiat, unga skogsvårdsentreprenören Joakim Gustafsson från Dalsland, som jag varit med och sållat fram bland ett tjog andra framtidshopp. Ännu bättre var att Eskil Erlandsson fick ett samtal med Joakim och fick sig en hel del om skogsvårdsentreprenörens vardag till livs.
Efter en sån arbetsdag känns framtiden hoppfull. Möten mellan människor är det som skapar utveckling.

Idag har jag lämnat ett av mina ”sidouppdrag”. Jag har under ett antal år suttit med i KSLAs landsbygdskommitté. KSLAs roll är i grova drag att vara en mötesplats och länk mellan forskning och näringsliv. Vår kommitté har ordnat seminarier, rundabordssamtal, hearings (kan samma mynt ha tre sidor?) om frågor som handlat om landsbygdens förutsättningar och utveckling. Jobbet har vi gjort ideellt vid sidan om våra ordinarie sysselsättningar. Det har många gånger varit slitigt men också intressant. Med en dåres envishet har jag kämpat för att lyfta landsbygdsföretagande snarare än landsbygdsutveckling i kommitténs arbete. När vår mandattid nu gått ut och en ny kommitté  tillsätts står faktiskt ”nycklar för ett bärkraftigt entreprenörskap” som portalmening för kommitténs arbete. Kanske är det dumt att sluta nu när fokus ligger på mina hjärtefrågor. Dock tror jag det är bra för skavsåren på mitt samvete att skära ner på uppdragen. Sett så här i backspegeln har det varit låg ”åstadkommation” (nytt beskrivande ord som jag lärt mig idag) på mitt arbete i landsbygdskommittén. Det ska bli skönt att ha en sak mindre att ha dåligt samvete för.