Marianne Eriksson

"Svartskogsbruket"?

Jag hade tänkt blogga om plantor och skottskjutning och kanske avslöja receptet på mina syltade granskott idag. Innan jag hann dit snubblade jag dock över en annan slags skottskjutning på Twitter. ”Centern bli aldrig grönare än Erlandsson, Erlandsson blir aldrig grönare än Stridsman och Stridsman blir aldrig grönare än svartskogsbruket.” skriver Naturskyddsföreningens ordförande ikväll. Är det ett inlägg som anstår en seriös miljöorganisation? En livaktig debatt om skogsbruk behöver vi, men den här typen av argumentation behöver vi inte.
När Naturskyddsföreningen i våras lämnade det s.k. dialogprojektet deklarerade man att man nu istället skulle lägga sin tid och kraft på att dokumentera bristerna i dagens skogspolitik. Onekligen gör man sitt yttersta för detta. Tänk om den tiden och kraften istället kunde läggas på att tillsammans med oss i skogsbruket planera och ställa i ordning pedagogiska exempel på god natur- och kulturmiljöhänsyn vid avverkning. Vi har ett 60-tal demonstrationsgårdar över hela landet som går att utveckla med fler visningsytor. Skogsägare, skogstjänstemän och maskinförare, alla vill vi ta bra hänsyn men vi behöver också kunskap om vad som är bästa hänsyn. Förra året deltog nästan 2000 maskinförare i utbildningar om hur man undviker körskador vid avverkning och körning intill vattendrag. I den inventering Skogsstyrelsen gjort av tagna och otagna hänsyn (den där Naturskyddsföreningen säger att man mörkar lagbrott) visar det sig att andelen avverkningar där man kört över vattendrag har sjunkit från 43 till 19%. Ökad kunskap leder till förändring. Det är värt att lägga tid och kraft på!

Det har varit en skogligt händelserik vecka. Skogsstyrelsen skickade i  tisdags ut sina årliga inventeringsresultat av naturhänsynen. Där kunde man bl a se att antalet körningar över bäckar i samband med avverkning minskat med mer än hälften på ett år. En mycket glädjande utveckling som  måste vara en effekt av att nästan 2000 skogsmaskinentreprenörer senaste året deltagit i utbildningar om hur man förebygger körskador vid vatten. Och idag kom ytterligare en rapport från Skogsstyrelsen som visar att 647000 hektar av de frivilligt avsatta arealerna håller höga naturvärden redan idag och att ytterligare 143000 hektar kommer att växa in i höga naturvärden.

Observera timmerbröten i andrakammarsalen

Dessa positiva signaler gillas dock inte av alla. Det framgick vid det skogsseminarium som Folkpartiet igår anordnade i gamla riksdagshuset med deltagande av bl a kulturjournalisten Maceij Zaremba och Naturskyddsföreningens vice ordförande Karin Åström. Kravet på en ny skogspolitik upprepas som ett mantra oavsett vilka förbättringar vi från skogsbruket kan visa upp. Att riksskogstaxeringens siffror tydligt visar att lövandelen i våra skogar ökar avfärdas  som ”uppskattningar”.  Hur seriös är man om man kallar en årlig inventering av 20 000 provytor  för ”uppskattning”?
Sammanfattningsvis så var det ett seminarium med väl förberedda föredragande, en duktig moderator och mycket kvalificerad publik. Ändå tyckte jag inte att seminariet ledde många steg framåt. En av åhörarna uttryckte det så här: ”det var bara en radda monologer”. Ordförande i Folkpartiets miljögrupp sammanfattade det hela som en samsyn om att det behövs en renässans för naturvården. Den samsynen märkte då inte jag något av.
Samtidigt som vi satt där i den gamla andrakammarsalen var tiotusentals personer samlade i Rio för den globala konferensen Rio+20 som handlar om att klara utmaningarna hållbar utveckling och utrotandet av fattigdom, hur vi genom att använda förnybara resurser kan uppfylla humana behov. I det perspektivet känns det onekligen som att vi plaskar runt i en liten ankdamm i vår svenska skogsdebatt.

Inte helt oväntat har media, med eldunderstöd från SNF,  blåst upp delar av det forskaren Lena Gustafsson sade vid förra veckans höstexkursion i Västerbottens skogar. Ur en ännu opublicerad rapport flög %-siffror hit och dit i jämförelsen mellan olika länders olika naturhänsyn. Svenskt skogsbruk fick siffran 3% klistrad i pannan medan Canada sades ha 30% kvarlämnad naturhänsyn vid avverkning. Huruvida mark som hos oss inte klassas som skogsmark ingick i detta framgick aldrig. Inte heller togs markavsättningar, formella som frivilliga, med i procentandet.
I exkursionshandledningen stod det så här: ”Hur hjälper vi politikerna att göra välgrundade avvägningar mellan olika nyttigheter och hur bra är vi själva på att tolka forskningsresultaten?” På den första frågan svarar jag ”Inte så här”. På den andra frågan svarar jag ”Inte så bra”.

Sitter du också och ugglar på kontoret?

Det kom ett MMS idag och ut ur telefonen kröp denna charmiga sparvuggla. Som synes ugglar hon just nu på ett kontor men snart ska hon flytta ut till en av Kraftsamling Skogs demonstrationsgårdar. På alla våra demonstrationsgårdar ska praktiska exempel på god naturhänsyn ingå i programmet. Det är dock inte alltid som t ex invånarna i ett hålträd behagar visa upp sig just när besökarna är där. Då får vi hjälpa naturen på traven. I pedagogikens värld behöver inte allt vara sanning, huvudsaken är att det är sannolikt. Att se sparvugglan på plats förstärker upplevelsen av hålträdets betydelse och därmed ökar sannolikheten att besökarna lämnar kvar fler potentiella boträd i sin egen skog. Ändamålet helgar medlen.
När ugglan tittade på mig från displayen insåg jag att jag inte hört pärlugglan i år. Det blir ingen riktigt vårvinter utan drillande pärlugglor. Kristin, kan du MMSa mig en sådan?