Marianne Eriksson

Vojne, vojne vilken vecka! Inledde med att inklämd i en balklänning avnjuta KSLAs högtidssammankomst i Blå Hallen i Stockholms stadshus. Fortsatte med två dagars skogsägarting på lantbrukskooperationens Mecka, Sånga Säby. Avslutade med att bevista Årets Talargala på Berns salonger där fyra olika ”Årets Talare” utsågs.
Nu sitter jag på Arlanda och försöker smälta veckans olika talarintryck. Högtidssammankomsten där varje talare inledde med Ers Majestäter. Vår ordförande Sven-Erik Hammars genuint ideologiska inledningstal på skogsägartinget och föredragshållarna med alla sina siffror och diagram. Skogsägardelegationen succéartade sångframträdande vid kvällens middag. Och till sist Årets Talare i kategorin Genombrott, Stefan Hyttfors, speedade och in i minsta millimeter excellenta tal om att gå in i framtiden med öppna sinnen. Alla har de satt sina avtryck i mitt huvud. I mitt hjärta finns de vars budskap kom från ett äkta engagemang, från viljan att göra något bra för det man tror på.
Det sägs att tala är silver och tiga är guld. Just nu känns det snarare som att tala kan vara guld.

Djungelolja från Durban

Julminglen avlöser varandra. Ändå är det ingenting mot det året när vi tack vare, eller snarare på grund av, tre barn på dagis, skola, fritids, kör mm genomled 9 julfester på två veckor. Julgröt och skinkstutar trängde till sist ut genom öronen. Sååå många julmingel är det inte nu, men jag lovade ju i ett tidigare blogginlägg att avge rapport från LRFs julmingel i Stockholm, om det var Olåt eller Go´låt där. Det var varken eller, det var Go´mat istället. Sånga-Säbys suveräna kök hade skapat de läckraste små mingelrätter som tänkas kan.  Det köket är ett riktigt kuttersmycke för den svenska maten. Gröt och skinkstut slapp vi helt ifrån.
Det är inte utan att jag känner mig stolt över att arbeta i LRF-koncernen. Så mycket kompetens vi har inom familjen! I ett litet förmingel baserat på Djungelolja från Durban fick vi initierad information direkt från klimatmötet. LRFs nya dotterbolag Macklean berättade i gengäld om sin verksamhet …. fast jag måste nog få en repetition vid något lugnare tillfälle. I det stora julminglets djungel hade jag sedan ett mycket givande samtal om det hårda arbetet bakom det nya älgförvaltningssystemet. Det kan se enkelt ut i pressmeddelandet men utan uthålliga och kunniga medarbetare hade vi kommit mycket sämre ur det hela. Nu vill det verkligen till att vi fortsätter att hålla i och hålla ut om vi ska få ner betestrycket. Sveaskog lär ha kommit fram till att de förlorar 20% av sin produktion pga viltbetesskador. Sånt kan ingen företagare, stor eller liten, acceptera.
Jag minglade en bra  stund med LRF Samköp också. Jösses vad det företaget växer! Och så många nya medlemsförmåner vi fått de senaste åren, inte bara på hydraulkolvar och jeepar. Rena djungeln där också! Idag har jag t ex beställt julgrupper med 16% medlemsrabatt.
Imorgon bitti fortsätter jag med att gå på julfrukost. Där blir det säkert julgröt och skinkstut.

”Eftertänkarna” var namnet på en grupp LRF-anställda som avrundade ett par av LRFs tidigare tältmöten på Sånga Säby med sina eftertankar. Numera har vi tältmöten i Södra-salen men eftertankar kan man ju få även där. Jag sitter och läser igenom mina anteckningar från förra veckans stora personalkonferens och hittar bl a följande godbitar som väcker eftertankar:
Är vi till för medlemmarna eller är medlemmarna till för oss?
Vad ska vi inte göra?
LRF är inte till för alla, LRF är till för sina medlemmar.
Man får inga applåder för uteblivna försämringar.
Vi har levt i en kultur av rådgivning, nu är det coachning och kunskapsöverföring som gäller.
En folkrörelse är folk i rörelse.
Just idag är jag stark.
Hur svårt kan det va´?
Varenda kock vill ha sin egen bonde.
Ha roligt och tjäna pengar!

P&K (=Puss&Kram har jag nu lärt mig)

Hela LRFs personal är samlade till personaldagar på anrika Sånga Säby. Vi går här lite extra raka i ryggen efter att just fått veta att vi jobbar i den trendigaste av branscher. Det gamla bondesamhällets traditioner och normer är, enligt ett av våra omvärldsinstitut, superhett nu. Byteshandel och återanvändning, säsongsanpassning, ärvda möbler, många barn och måna om släkten, mat ”From nose to tail” (dvs laga något av hela djuret). Ja rekorderligt ska det vara. Ungdomarna väljer Allsång på Skansen framför frisläppta ravepartyn.
Nu gäller det att smida medan järnet är varmt. Hur göra affärer av denna trend innan den avlöses av nästa?