Varje morgon kl 8 får jag en sammanställning över färska mediainslag med skoglig bäring. Igår var en av Aftonbladets rubriker ”Du gamla, du fria, du kalhuggna land”. Texten inleds så här: ”De flesta inbillar sig nog att Sverige norr om Östersund är orört land”. Det är en aktad och prisbelönt journalist som skrivit detta. Han vet säkert att halva Sveriges yta finns norr om Östersund, men tycks ha glömt att skog, malm och vattenkraft från den halvan byggt upp Sveriges välstånd. Att en hel landsända skulle både utgöra råvarubas och ligga orört är en ekvation som inte går ihop.
Så här skriver skribenten vidare: ” Ingenstans har jag sett skog som vi föreställer oss skog.” I orden ”vi föreställer” ligger pudelns kärna tror jag. Vilka är ”vi” och hur skapar ”vi” sin föreställningsbild? Vem har tolkningsföreträdet? Vem skapar bilderna?
För många år sen gjorde jag vid ett studiebesök på Aftonbladet den chockerande upptäckten att man inte hade en enda journalist norr om Stockholm. Den senaste tiden har vi nåtts av beskedet att TT drar in alla sina redaktioner norr om Stockholm. Vad innebär detta för mediabilden av vårt avlånga land? Om man ”inbillar” eller ”föreställer” sig orörda, men ändå levande, bygder så blir resultatet givetvis de dystra vinklade reportage som vi redan ser alltför många av.
Som tur var kom det idag i en annan tidning en landsbygdsbilaga där det skrivs om kreativitet, modern teknik och livskvalitet på landsbygden. Läs den istället.
P.S. Under gårdagen pågick en livlig debatt i anslutning till bloggversionen av Aftonbladets artikel. Bl a deltog en engagerad skogsägare där. Den debatten försvann från webben innan dagen var slut. Vart tog den vägen Aftonbladet?
Marianne Eriksson





