Marianne Eriksson

Lövriket

Den här tiden på året syns det tydligare än någon annan tid hur mycket lövträd vi egentligen har i våra skogar. Titta bara på bilden härintill.
På 20-talet när riksskogstaxeringen startade var andelen lövträd av den totala stående virkesvolymen i våra skogar 18%.  På 50-talet var siffran nere på 15% och mycket mer blev det nog inte under de kommande två decennierna när lövet var nästintill bannlyst i skogsbruket. Sen kom dock en renässans för lövet, framförallt för att så många höga naturvärden är kopplade till grova lövträd. Även virkespriserna på löv har gått upp och i vissa fall legat klart över barrveden. Nu är lövandelen uppe i 19% och andelen lövrika skogar ökar. En skog kallas lövrik när lövträden utgör mellan 20 och 49 procent av alla träd. Är det ännu mer än så kallas den lövskog. På bilden här intill finns nog både lövrik skog och lövskog. Nästan allt man ser på bilden är kulturskog så snacket om att kulturskogen bara blir en monokultur kan vi nog glömma i våra trakter. Vårt skogsrike är lövrikt.

Har det senaste dygnet gjort en resa längs Skogsrikets farleder, ner längs Ljungan och kusten till Gävle och upp längs Ljusnan. Norrlandsälvarna var ju under flottningsepoken transportleder för virket. Att lära sig Norrlands tio älvar var lika viktigt i skolan som att kunna multiplikationstabellen. Ramsan ”Tor kan lura Per stå ute, ångrar inget, ljuger ljusblått” hjälper mig fortfarande att komma ihåg de tio älvarna i rätt ordning med början i norr. (För dig som glömt den är lösningen Torne, Kalix, Lule, Pite, Skellefte, Ume älv, Ångermanälven, Indalsälven, Ljungan, Ljusnan.)

Skogsrike

Och det är verkligen ett Skogsrike man rör sig i längs älvarna. Titta bara på fotot som är taget från Getberget utanför Fränsta. I Ljungans bördiga dalgång frodas granskogen ……. och barkborrarna. Vid Töva virkesterminal ligger virket från inlandets skogar och väntar på den sista resan till industrierna vid Sundsvallskusten. ”Tidernas väg” genom Gästrikland och Hälsingland minner om järnbrukens tid där ju tillgången på skog för kolning var mer avgörande för placeringen än malmtillgången. De pampiga Hälsingegårdarna talar stolt om att här bodde människor rika på virke. Och i Lassekrog kan man övernatta i kolarkoja. 
Till dig som oroas av medias skräckmålningar av att den ”riktiga” skogen tar slut vill jag bara säga att vårt Skogsrike är, och kommer att förbli,  rikt på skog.

Enligt Wikipedia kommer ”dialog” från grekiskan och betyder ”genom samtal”. Motsatsen till dialog är ”debatt” som kommer från franskan och kan översättas med ungefär ”slå sönder”. I dialogen söker man kunskap och försöker förstå varandra. I debatten är den egna agendan drivkraften.
Jag har funderat en del över detta den senaste tiden, bland annat efter ett intensivt twittrande som slutade i ett förtäckt hot. Jag minns också som i ett förklarat ljus ett Skogsriketseminarium för en månad sen där syftet var att lyfta fram möjligheter till landsbygdsjobb baserade på skog. Två personer i publiken lyckades ”slå sönder” det seminariet med att bara, bara, bara prata kontinuitetsskogsbruk resp Änok-fallet. De följde sin, eller kanske sin organisations, egen agenda. Är det ”slå sönder” som är metoden även i det skogliga ordflödet som pågår i media just nu? Någon dialog är i alla fall svår att upptäcka.  
Skogsstyrelsen har bjudit in till ett Dialogprojekt för att bland annat uppnå en gemensam målbild vad gäller naturhänsyn i skogsbruket. Jobbigt, men förhoppningsvis givande på sikt.  Naturskyddsföreningen har valt att kliva av den dialogen. På samma sätt har man lämnat certifieringsorganisationen FSC. Jag hoppas att det inte beror på att man väljer metoden ”slå sönder”  istället för ”genom samtal”.

Nu har jag debuterat som formell KSLA-ledamot på en av årets två formella akademisammankomster. Det var lite stelt till en början men med hjälp av Snoddas Flottarkärlek tinade både jag och stora delar av skogsavdelningen upp.
Dagens gästartist var Eskil Erlandsson på tema Skogsriket. Han var för dagen flitigt uppvaktad av media, tyvärr inte angående Skogsriket. Det var istället hans stundande bröllopsplaner som lockade. (Apropå det så har Skogforsk en väldigt bra film som heter ”Bröllop i skogen”.) Tänk om man istället kunde skriva lika många spaltmetrar om Skogsriket, om vad skogsnäringen betyder för Sverige, om hur vi kan utveckla nyttjandet av skogen och vad det kan betyda för landsbygden.

I KSLAs djupa källarvalv

”Från tall till pall” och ”från stubbe till nubbe” är två av Eskils slogans när det handlar om ökat förädlingsvärde för skogsråvaran. Den senare skulle man kunna utveckla ytterligare, ”från stubbe till nubbe till gubbe”. Inspirationen till dessa bevingade ord fick jag från min munvige bordsgranne vid den efterföljande sillmackan i KSLA:s källarvalv där han konstaterade att skogsmannakulturen är etanoldriven.

P.S. Missa inte nästa Skogsriketmöte – onsdag 18 april kl 14-16 i Pelarsalen, Norra Latin, Stockholm. Då ska vi visa hur Skogsriket kan gå  från vision till verklighet. D.S.

Eskil tror på skogen

Visionen Skogsriket lockade i torsdags 150 personer till ett seminarium på Sånga Säby. Det var en salig blandning av skogsägare,  myndighetspersoner, skogsbolag, intresseorganisationer, skolor …… och jag.
Landsbygdsminister Eskil Erlandsson var mycket tydlig i sin tro på skogen som resurs för landet och landsbygden. Sverige må vara litet i befolkning mätt men i skogliga sammanhang är vi en nation att räkna med. Fortsatt hög virkesproduktion med god miljöhänsyn och utveckling av nya produkter var vad han, och de flesta i publiken, ville se.
En av Skogsrikets ambassadörer talade om stolthet, den stolthet som man som skogsägare har så många anledningar att känna. Den känslan är viktig bl a när det handlar om att konkurrera med andra branscher om den krympande skaran ungdomar. Just kompetensförsörjningen kom upp flera gånger under dagen som en viktig knäckfråga. Att börja tidigt, redan med Skogen i Skolan, kan vara ett sätt att öka attraktionskraften.
En annan av Skogsrikets ambassadörer berättade om hur man på ett skogstekniskt företag bestämde sig för att fördubbla omsättning och resultat. Man lyckades tack vare att man tog in betydligt fler kvinnor i företaget. Han menade på att om skogssektorn ska stå sig i framtiden så måste vi nyttja hela kompetensen, inte bara halva.

Under Skogsrikets flagg genomfördes idag en hearing om kompetensförsörjning för skogsbruket. Konkurrensen om ungdomarna hårdnar när årskullarna sjunker. Idag finns det 110000 16-åringar, att jämföras med 130000 för fem år sedan. Naturbruksgymnasierna tappar marknadsandelar. Dock ligger antalet som väljer skogsinriktning ganska konstant, ca 330 per år, vilket är 50 mer än för tio år sedan. Skogsnäringens samlade satsning på bl a ”Sveriges bästa PRAO” verkar ha gett effekt. Dock behövs 4-500 nya skogsmaskinförare varje år så ekvationen går inte ihop.
SMF hävdar dock att det inte är brist på förare, det är brist på högproduktiva förare. 100% produktivitet krävs för att få lönsamhet för en skogsentreprenör. För det behövs träning och åter träning …… men ingen vill betala för den tiden. Alla vill ha erfarna högproduktiva förare på direkten. Hur ska vi knäcka den nöten?
Jag fick idag många flashbacks från min tid som skogsbruksskolelärare på 80-talet. Problemställningarna är sig tämligen lika. Dock har priset på en skogsutbildningsplats stigit, enligt riksprislistan är riktvärdet för en skoglig utbildningsplats idag 169000 kr/plats och år.

Eskil planterar för framtiden

  Almedalen – det hörs ju på namnet att det måste handla om skog där. Och mycket riktigt så hade vi idag i LRF-ladan i hamnen ett seminarium på temat ”Skogsriket behöver skogsägare”. Landsbygdsminister Eskil Erlandsson efterlyste duktiga skogsägare och entreprenörer för att skapa jobb, jobb och åter jobb på landsbygden. Vilken tur att vi i rockärmen hade tre härliga skogsföretagare med handlingskraft och framtidstro. En yrkesmilitär som sadlade om till skogsentreprenör och lokal färdigvärme, en banktjänsteman (eller rättare sagt banktjänstekvinna) som gifte till sig skog och nu kör skotare, röjer, producerar brasved och renoverar fönster på heltid och till sist en fjällnära skogsbonde som även timrar hus och förvaltar betalskoterleder. Potentialen är stor om man är av det rätta virket.
På Landsbygdsdepartementet jobbar man nu med att göra en handlingsplan för Skogsriket. I augusti ska den vara klar. Hoppas man hajat att Skogsriket behöver skogsägare om det ska bli mer än bara ord.

Man kan inte annat än instämma i den strofen nu när sommaren står i sin vackraste skrud. I samma sångtext beskrivs även ”….skogar, jämt kring bygder på vakt…”.  Skogen som ”vakt” känns defensivt. Att nyttja skogen aktivt för att ge ökad sysselsättning i bygderna är däremot  kärnan i Skogsriket och temat för ett seminarium som vi har tillsammans med Landsbygdsdepartementet under Almedalsveckan.
”…. som blev vår lott och arvedel” fortsätter sångtexten. Ägarskiften i tid till dem som vill satsa på försörjning från skogen tror jag är en av nycklarna till framgång för Skogsriket.
”…för slit och mödor av fröjd och sol ett mått oss beskärt” Njaa, dagens skogsföretagare vill nog ha ut mer än så av sin skog.
Undrar du vilken sång det är? Jo det är Jämtlandssången, och egentligen inledde jag blogginlägget med den för att jag tänkte visa att Jämtlands landskapsblomma, brunkullan, nu står i full blom. Ett telefonmöte angående Skogsriket fick dock mina tankar att skena  åt annat håll. En bild på brunkullan bjuder jag dock på.