Marianne Eriksson

En marknära myndighet.

Det var med glädje jag härom veckan läste den här debattartikeln där man klart tar ställning för Skogsstyrelsen som en egen fristående myndighet. I den nyligen framlagda regionutredningen föreslås Skogsstyrelsens lokala och regionala delar inordnas under länsstyrelsen. Jag var en gång med och ordnade en konferens med titeln ”En marknära myndighet i tiden” inom skogsvårdsorganisationen. Den marknära kopplingen kan vi titta i stjärnorna efter om Skogsstyrelsen läggs in i länsstyrelsen. Dels handlar det om den geografiska lokaliseringen, dels om den mentala inställningen.
Kanhända är jag att anse som part i målet efter att själv ha jobbat i skogsvårdsorganisationen i tolv år och dessutom ha både min make och syster där. Jag har dock inte alltid haft ett gott öga till Skogsstyrelsen. Perioden för några år sen när man av integritetsskäl skulle undvika att ”umgås” med skogsnäringen var ingen bra epok. Ska man nå resultat i skogen så måste man göra det via människor. Erfarna skogskonsulenter har lokalkännedom om både skogar och skogsägare och vet vilka knappar man ska trycka, och inte trycka, på för att få resultat. Med god rådgivning minskar behovet av lagtillsyn. Mycket av det som skrivits i media och naiva utredningstexter det senaste året är rena förolämpningar mot myndigheten och dess anställda. Istället vill jag uppmana alla att stå upp för Skogsstyrelsen som en självständig marknära myndighet.

Ett dödläge bröts förra veckan när Skogsstyrelsen i ett pressmeddelande tillkännagjorde att man kommer att ta bort det stelbenta begreppet LIT från uppföljningen av miljöhänsyn i skogsbruket. Med LIT har uppföljda avverkningar sorterats i fållorna godkänd eller icke godkänd. Skogsägaren har inte haft en chans att få veta vad man gjort fel och därmed inte heller kunnat lära något av uppföljningen. Ur LIT har siffran 37%, som skogsnäringen hatar och miljörörelsen älskar, kommit. Med LIT kan en avverkning på 3 hektar med goda generella naturhänsyn på 2,995 hektar men där man på ett litet ställe misslyckats och råkat skada t ex en kolbotten bli helt underkänd. Från 2014 ska uppföljningen istället redovisas hänsyn för hänsyn; kulturmiljö, vattendrag, kantzon mot myr etc var för sig. I och med  det så tillkommer också ett lärande i processen. Får man veta mer specifikt vad som är fel så ökar chansen att det blir rätt nästa gång. Den möjligheten gläder mig som gammal utbildare. Jag har en obruten tro på att kunskap är grunden till förändring. 
Ändringen av uppföljningsredovisningen är sprungen ur det arbete som görs i Skogsstyrelsens Dialogprojekt och har också varit ute på en remissrunda. Naturskyddsföreningen klev tidigare i år av dialogarbetet. Nu rasar man över Skogsstyrelsens förslag till uppföljning. Hade det inte varit bättre att stanna kvar i dialogarbetet och vara med i diskussionerna före istället för efter?

Skogsägaren Svarte Swartling lever för och av sin skog.

Ett annat dödläge bröts den här veckan. Efter en tämligen ensidig (80% miljö, 20 % skogsbruk) programserie om skog i P1 kom det i måndags ett lyhört och nyanserat program om en enskild skogsägare och hans syn på sin skog och sitt skogsbruk. Lyssna på programmet ”I min egen skog” här.

Det har varit en skogligt händelserik vecka. Skogsstyrelsen skickade i  tisdags ut sina årliga inventeringsresultat av naturhänsynen. Där kunde man bl a se att antalet körningar över bäckar i samband med avverkning minskat med mer än hälften på ett år. En mycket glädjande utveckling som  måste vara en effekt av att nästan 2000 skogsmaskinentreprenörer senaste året deltagit i utbildningar om hur man förebygger körskador vid vatten. Och idag kom ytterligare en rapport från Skogsstyrelsen som visar att 647000 hektar av de frivilligt avsatta arealerna håller höga naturvärden redan idag och att ytterligare 143000 hektar kommer att växa in i höga naturvärden.

Observera timmerbröten i andrakammarsalen

Dessa positiva signaler gillas dock inte av alla. Det framgick vid det skogsseminarium som Folkpartiet igår anordnade i gamla riksdagshuset med deltagande av bl a kulturjournalisten Maceij Zaremba och Naturskyddsföreningens vice ordförande Karin Åström. Kravet på en ny skogspolitik upprepas som ett mantra oavsett vilka förbättringar vi från skogsbruket kan visa upp. Att riksskogstaxeringens siffror tydligt visar att lövandelen i våra skogar ökar avfärdas  som ”uppskattningar”.  Hur seriös är man om man kallar en årlig inventering av 20 000 provytor  för ”uppskattning”?
Sammanfattningsvis så var det ett seminarium med väl förberedda föredragande, en duktig moderator och mycket kvalificerad publik. Ändå tyckte jag inte att seminariet ledde många steg framåt. En av åhörarna uttryckte det så här: ”det var bara en radda monologer”. Ordförande i Folkpartiets miljögrupp sammanfattade det hela som en samsyn om att det behövs en renässans för naturvården. Den samsynen märkte då inte jag något av.
Samtidigt som vi satt där i den gamla andrakammarsalen var tiotusentals personer samlade i Rio för den globala konferensen Rio+20 som handlar om att klara utmaningarna hållbar utveckling och utrotandet av fattigdom, hur vi genom att använda förnybara resurser kan uppfylla humana behov. I det perspektivet känns det onekligen som att vi plaskar runt i en liten ankdamm i vår svenska skogsdebatt.

Enligt Wikipedia kommer ”dialog” från grekiskan och betyder ”genom samtal”. Motsatsen till dialog är ”debatt” som kommer från franskan och kan översättas med ungefär ”slå sönder”. I dialogen söker man kunskap och försöker förstå varandra. I debatten är den egna agendan drivkraften.
Jag har funderat en del över detta den senaste tiden, bland annat efter ett intensivt twittrande som slutade i ett förtäckt hot. Jag minns också som i ett förklarat ljus ett Skogsriketseminarium för en månad sen där syftet var att lyfta fram möjligheter till landsbygdsjobb baserade på skog. Två personer i publiken lyckades ”slå sönder” det seminariet med att bara, bara, bara prata kontinuitetsskogsbruk resp Änok-fallet. De följde sin, eller kanske sin organisations, egen agenda. Är det ”slå sönder” som är metoden även i det skogliga ordflödet som pågår i media just nu? Någon dialog är i alla fall svår att upptäcka.  
Skogsstyrelsen har bjudit in till ett Dialogprojekt för att bland annat uppnå en gemensam målbild vad gäller naturhänsyn i skogsbruket. Jobbigt, men förhoppningsvis givande på sikt.  Naturskyddsföreningen har valt att kliva av den dialogen. På samma sätt har man lämnat certifieringsorganisationen FSC. Jag hoppas att det inte beror på att man väljer metoden ”slå sönder”  istället för ”genom samtal”.

Intensiv skogsdebatt pågår. Skogsstyrelsen, 15 tunga forskare från Sveriges Lantbruksuniversitet, en skogsentreprenör och Naturskyddsföreningen uttryckte häromdagen sina åsikter på DN Debatt.  
Naturskyddsföreningens artikel med krav på ny skogspolitik har LRF och LRF Skogsägarna tidigare besvarat, se här. Det vore dock mycket värdefullt om du som tror på det svenska skogsbruket ginge in på DN Debatt och skrev kommentarer till debattartiklarna. Hittills är inläggen nämligen mycket ensidiga. Stå upp för den näringsgren som finns i våra hjärtan och är en förutsättning för så många landsbygdsföretagare. Berätta om din vardag, om hur du arbetar för att bruka utan att förbruka. Berätta om skogsbrukets kretslopp, hur skogsplantor blir till träd. Berätta om livet i din bygd, om människorna som direkt eller indirekt har sin försörjning från skogen. Berätta om dina förfäder som fick skog att växa på de skogsmarker som lämnats kala efter bruksepoken. Berätta om vidderna som finns utom synhåll från de asfalterade vägarna. Fråga om dessa marker ska ligga i träda i väntan på att någon av de boende på Söder ska söka sig dit på retreat. Glöm inte att berätta om dina och naturens smultronställen, dom som du lämnar orörda när du avverkar. Sjung ut om din stolthet över att bruka den viktiga förnyelsebara resurs som stavas s k o g.
P.S. Här kan du se vad Arne i Västerbotten skrev. D.S.

I veckans Skogsland har Naturskyddsföreningen en debattartikel inne där man begär en ny skogspolitik. Den underblåses av en artikel på samma tema på ett annat ställe i tidningen. Helt fel tajming att komma med krav på ny skogspolitik nu tycker jag, därför att
- Vi har en pågående miljömålsberedning som måste få jobba färdigt.
- Det pågår också ett dialogprojekt för ökad samsyn vad gäller målbilder för miljöhänsyn i skogsbruket.
- KOMET-projektet, där markägare själva anmäler områden med höga naturvärden för avsättning, skickar positiva signaler men är ännu inte formellt utvärderat.  
- Skogsstyrelsens utvärdering av drygt en miljon hektar frivilligt avsatta arealer visar att mer än 600 000 hektar håller riktigt höga naturvärden (tidigare mål 450 000 ha).
- Riksskogstaxeringen visar att mängden död ved, grova träd, löv och äldre skog ökar.
- Framskrivningar av frivilliga avsättningar som görs idag pekar på att många av dessa om 20-50 år håller nyckelbiotopskaraktär.
- Snart har alla skogsentreprenörer Grönt kort och utbildningar på temat Skogens vatten är högaktuella.

Ja kort sagt så pågår det många konstruktiva och framåtsyftande insatser och vi börjar också se resultat av dem. Att i det läget ropa på ny skogspolitik är dålig tajming …….. eller är det helt enkelt så att man inte vill att insatserna ska nå framgång? 

Ett litet förtydligande:
Skogsland ingår i Land Lantbruk som är LRFs medlemstidning.
Naturskyddsföreningens medlemstidning heter Sveriges Natur.

Nu är det TULPAN-tid

Tulpan är namnet på Jordbruksverkets uppdrag från regeringen att utforma åtgärderna i det nya landsbygdsprogrammet 2014-2020. För att harmonisera med regeringens ambitioner om regelförenkling ska de nya åtgärderna vara enkla och effektiva. Skogsstyrelsen finns också med på planen och idag träffade de oss från LRF och skogsägarföreningarna för att diskutera det förslag som man just nu jobbar på. Det hedrar myndigheterna att man försöker ta in synpunkter från olika parter. Under hösten genomförde man t ex 36 (!) telefontankesmedjor om det nya landsbygdsprogrammet. Dock kan jag känna en lätt oro för att ”Landsbygdens Vänner” är så många och trycker in så många olika intressen i landsbygdsprogrammet att företagandet med jord och skog som bas hamnar ute i periferin. Följ utvecklingen på den här länken. 30 maj ska förslaget lämnas in till regeringen.

På vår skogliga myndighet håller man på arbetstiderna, inga halvdagar före röd dag där inte. Med anledning av detta befann jag mig på trettondagsaftonens eftermiddag sittande i Skogsstyrelsens väntrum. Där gick det ingen nöd på mig. Även om dagens informationsbroschyrer inte kan jämföras med den breda floran av pedagogiskt material som Skogsstyrelsen framställde på ”den gamla goda tiden” så fanns det gott om intressant väntrumslektyr.

Ett 310-kronors-träd?

Ett par informationsblad märkta 2012 väckte min uppmärksamhet sådär på det nya årets femte dag, up to date i ordets rätta bemärkelse. Där stod bl a om de olika schablonersättningar man kan få inom stödet för Skogens mångfald. För stängsling av lövungskog i naturvårdssyfte kan man få 6800 kr/100 meter och för att skapa våtmark genom att täppa igen dike 950 kr/dikespropp. Hamling av naturvärdesträd ger 310 kr/träd. Det gäller dock att man inte hamlar så hårt att trädet dör för man får bara 80 kr/träd för att skapa död ved ….. och jag tror inte man kan få ut båda ersättningarna för samma träd.
Skämt åsido så behövs det här informationsmaterialet verkligen. Intresset för att söka dessa stöd har nämligen varit minst sagt svalt bland skogsägarna. Kontraproduktivt,  tycker de som hellre vill hellre se minskade klövviltstammar och rensade diken.

Dagens gåta – vad är det som betingar ett pris på 925 kr per gram?
Kanske gissar du på saffran? Fel, det kostade ifjol 70 kr per gram. Guld då? Nej priset på 24 karats guld ligger på 340 kr per gram. Då drar du kanske till med kokain? Fel igen, enligt Wikipedia är kokainpriset 800 kr (har inte gjort någon egen marknadsundersökning).

1,973 kg rekvisition

Kommer du inte på nå´t mer? Då kan jag avslöja att den rekvisition till Landsbygdsprogrammet av pengar för ett halvårs verksamhet inom projektet Krafthandling Skog som vi efter mycken möda och stort besvär skickade in igår betingade ett pris på 925 kr per gram. 1,973 kg vägde handlingarna som följde med rekvisitionen. När och hur handläggarna på Skogsstyrelsen ska hinna granska materialet står skrivet i stjärnorna. Kanske är det säkrare att investera i saffran?

Hade igår den stora äran att sitta i panelen på Skogsstyrelsens konferens ”Ökad produktion + God miljö = Sant?”. Skogsstyrelsen hade, trots det slitna temat, sytt ihop ett program med många nyanser på föredragen, inte bara svart-vitt. Begreppet ”miljö” är ju i dagens klimat- och energisituation så mycket mer än biologisk mångfald. Stilarna varierade från Kerstin Ekmans poetiskt målande språk till knastertorr information ”von oben”. Energimyndigheten levererade en hel del intressanta saker. Jag köper dock inte deras idé om ”bränsleinriktad ungskogsskötsel”. När Artdatabanken introducerade den hotade arten ”större piprensare” trodde jag att det var ett dolt skämt (typ 32-tandade brödgnagaren) men tji vad jag bedrog mig. Denna havslevande art måste väl ändå ha simmat in på fel konferens? Skogsstyrelsen avrundade med strategi för hållbar skogsproduktion och bjöd då på hämtpizza Grandiosa X-tra allt, dvs allt är möjligt och ökad tillväxt öppnar många dörrar.
Sammanfattningsvis ser jag tillbaka på en nyanserad konferens i gott samförstånd om viktiga frågor. Efter flera år i karantän känns vår skogliga myndighet åter som en positiv katalysator för en näring som har en gemensam vilja att utveckla samspelet mellan produktion och miljö. Skönt att känna att svenskt skogsbruk inte är någon museal verksamhet utan siktar på framtiden. Vi törs nog ta bort frågetecknet i konferensens tema ”Ökad produktion + God miljö = Sant”.