Massor av varglav
Äntligen blev den av – paddelturen i Rogenområdet som vi pratat om så många år. I ett landskap så särpräglat att det knappt kan beskrivas i ord (se det istället i bild här) avnjöt vi årets längsta dagar i sällskap av ett vaksamt fiskgjusepar, elegant gråbeslöjade lommar och ofantliga mängder lysande gul varglav. Under en timme såg jag mer varglav än jag sett under hela mitt tidigare liv. Förklaringen tror jag personligen står att finna i de mängder av död ved som låg kvar från sekelgamla avverkningar. Vilket ypperligt substrat för varglaven, den bryr sig ju inte om ifall trädet dött en naturlig död eller fallit för en mördande yxa och svans. Överallt låg grova toppar från tiden före massavedens intåg. Lägsta dimension som då nyttjades var tio tum. Inte bara toppar utan hela fällda stammar, ibland uppkapade i tvåmeters stockar, låg kvar. Kanske orkade man inte frakta ut stockarna, kanske kom en snöstorm och gömde virket.
Dimensionshuggning utan föryngringsåtgärder 750 meter över havet. Sur och fattig berggrund, tufft klimat, tunt humuslager, kraftigt renbete. Resultatet är en mycket gles tallskog där ljungen tar över mer och mer. Ibland beskrivs Rogen som ett urskogsreservat. Jag skulle snarare beskriva det som en restskog. Vilken tur att Rogenreservatet bildades innan avverkningsplikten för restskogar infördes. Annars hade vi idag inte kunnat njuta av detta vidunderliga naturgalleri. Många av tallarna är säkert långt över tvåhundra år gamla. En del sträcker grå och knotiga armar mot himlen, några ligger förvridna som av gikt på marken. Värre växtvridenhet än så här får man leta länge efter.
Lider du av tristess, stress eller distress kan jag varmt rekommendera en tur till Rogen. Att glida fram på dess småsjöar, vandra över moränryggarna och med stora ögon betrakta Rogens konstverk gör gott för själen. Med Rogen i ryggen orkar man sen ta itu med det mesta.
