Marianne Eriksson

Oavverkat Gudrunvirke sprider skogsdöd

Idag har Ekot i sina nyhetssändningar gått ut med nyheten, från 2005, att landsbygdsminister Eskil Erlandsson avverkat i nyckelbiotoper. Jag tänker inte försvara avverkning i nyckelbiotoper, men jag tycker det är viktigt att lyssnarna också får veta att 2005 när det här hände så hade Skogsstyrelsen gett tillåtelse att avverka vindfällen i nyckelbiotoper för att förhindra massförökning av barkborrar efter stormen Gudrun. Katastrofläge rådde och det var ett klokt beslut att ta hand om vindfällena i nyckelbiotoper.
Lustigt, eller snarare olustigt, nog var jag igår ute i Kråketorpsreservatet i Småland. Där tillät inte länsstyrelsen att man tog hand om vindfällena efter Gudrun. Effekterna har blivit katastrofala. I reservatet blåste 7000 m3 ner i Gudrun. 49 000 m3 har sedan dött i reservatet pga barkborreangrepp. Reservatets värde för den biologiska mångfalden har därmed minskat radikalt. Visst är det bra med död ved men inte BARA död ved. Än värre är att barkborrarna angripit skogen runtomkring reservatet och angreppen sprider sig fortfarande. Markägarna har fått viss ersättning för skog som dött inom 300 meter från reservatet men utanför den gränsen får man inget extra trots att man tvingas avverka växtlig skog som skulle ha stått kvar och växt många år till. Man kanske hade tänkt avverka i samband med att barnen skulle ta över skogen men tvingas nu ta det i förtid pga barkborreangreppen.
Gudrunaspekten tycker jag borde framgå i en seriös nyhetsrapportering. Det rådde ett undantagstillstånd 2005 och att då ta fram en avverkning från just det året är inte rättvisande. Dessutom gjordes 2011 en uppföljning av Eskil Erlandssons nyckelbiotoper och de godkändes då. Inte heller om detta sägs något i nyhetsinslaget.
Jag fick en gång lära mig att när jag hör eller läser något alltid fråga mig själv ”Vem säger detta, och varför säger den personen det?” Varför plockas en åtta år gammal avverkning fram just nu? Och av vem?  Det är ett ovärdigt och föga konstruktivt sätt att jobba tycker jag. Låt oss istället mötas i konkret dialog om hur vi ska uppnå bra miljöhänsyn i skogsbruket.

Motorsåg i kläm

Den alltför tidiga och snabba snösmältningen i våras lämnade oss med det trista valet  pest eller kolera, körskador eller kvarlämnade vindfällen. Det blev kolera, och i helgen var det dags att kapa loss de övergivna fröträden från sina rotvältor. Väderprognosen spår kyla så om snön håller sig borta kanske vi äntligen kan få en vinter med rejäl tjäle.
Vid arbete med vindfällen vill det till att man behärskar kaptekniken och har respekt för virkesspänningarna för olycksrisken är stor. Min tvåbenta skogsmaskin gjorde ett bra jobb ….. ända till sista trädet som försmädligt nog klämde fast sågen. Kombinerad list och styrka löste dock situationen den här gången. Det går inte lika bra för alla och därför är det jobb som görs i Säker Skog oerhört viktigt. Hela 29 000 motorsågs- och röjsågskörkort är nu utfärdade. Läs här om vad man ska tänka på vid arbete i stormfälld skog.

Stormen Dagmar har bedarrat. Efter henne kom snön, flera decimeter nysnö ligger nu som ett vitt täcke över de nerblåsta träden. Den snön hade vi kunnat vara utan. Upparbetningen av vindfällena försvåras och det luckra snötäcket försämrar tjälens möjligheter att växa sig stark.
Det blir ett tufft år för skogsbruket i Dagmars revir. 4-5 miljoner kubikmeter bedöms ha blåst ner totalt, dessutom spridda över ett stort område. Skogsägarföreningarna och skogsbolagen omfördelar nu sina maskingrupper för att hinna ta hand om virket innan kärlekskranka barkborrar vädrar morgonluft.
Efter Gudrun lärde vi oss att stormen har mentala efterverkningar också. Sorgen över att skogar som man vårdat genom åren nu ser ut som restskogar tar tid att bearbeta. Oron gnager över om man ska hinna få ut virket i tid och vad försäkringen egentligen täcker. Missräkningen suger över att sälja virke just nu när efterfrågan är dålig och priserna sjunker. De sociala mötesplatser som skogsägarföreningarna och LRF kan erbjuda tror jag är extra viktiga ett år som detta. Delad sorg är halv sorg.

Inte vilket vindfälle som helst

Fint skidföre blev det i alla fall av snöfallet. Ett stort tack till markägare och lokala spårgeneraler i Ås som kapat alla vindfällen som lagt sig över skidspåret. Det var med extra stor sorg i hjärtat jag beskådade vindfället på fotot här intill. På just det här trädet satt nämligen en brevlåda där man genom att lägga en lapp när man passerade deltog i ett månadslotteri där man kunde vinna en tårta. Ju fler varv desto fler vinstchanser. Jag har vunnit en tårta under mina tjugo år i Ås. Vem vet, kanske hade januaritårtan 2012 blivit min om inte Dagmar hade snott den.

I den här lådan skulle min vinstlott ha legat

Natten till annandag jul frustade draken Dagmar till, ljuset slocknade och ett ännu okänt antal kubikmeter skog föll till marken. Vår väg till omvärlden spärrades av en gran i sina bästa år som intagit horisontalläge över vägen. Motorsågen befann sig på fel ort men en bågsåg, en yxa och två ivriga män löste den knipan. Värre verkar det vara för grannen där ett nygallrat och välartat bestånd fullständigt trasats sönder.
Jag har under hela mitt liv färdats längs samma vägsträcka, numera E45, med jämna mellanrum. Aldrig förr har jag sett så många vindfällen längs vägen. Värst drabbade är nygallrade bestånd, hyggeskanter, fröträdsställningar och trädridåer men inga skogar verkar ha gått helt oskadda ur stormen. Dagmars vindstyrka sägs ha varit i klass med Gudruns, upp till 45 m/s i byarna, men omfattningen av skadorna är troligen inte lika stora.

Grannens f.d. granna skog

Problemen för de boende i Dagmars revir syns kanske inte så mycket i media. Det är ju ett glest befolkat område där man inte är van att höja rösten. 3-4000 hushåll i Jämtlands län är dock inne på sitt tredje dygn utan el, vilket oftast innebär att man också är utan vatten. Men landsbygdfolket är ett härdigt släkte. En dam på äldreboendet Bostugan i Hunge konstaterar i dagens ÖP att ”vi har varit med om värre”. En helikopterförare svarade i lokalradion idag på frågan om det inte är fruktansvärt farligt att flyga i det stormiga vädret ”Njaa, det är bara lite obekvämt”.
Återstår nu att se hur obekvämt det blir för de skogsägare som drabbats av Dagmars framfart. Det blir ett elddop för LRFs nya skogsförsäkring.