Lavarnas Askunge

En våt filt kan väl det rådande höstvädret närmast liknas vid. I detta gråvåta väder träffade jag igår en blomstrande skönhet. Den annars så tråkiga, alldagliga, råttfärgade islandslaven var i sitt esse. Fukten fick den att likt Askungen på bal skimra i de vackraste olivgröna och bruna nyanser.

Skönheten själv

Den strålade ikapp med Norrlandslaven som annars alltid vinner skönhetstävlingen. Här och där hittade jag den lilla röda blombägarlaven som jag har ett alldeles speciellt förhållande till.

"Rött" alias blombägarlav

Det var fest att på hösten få följa Kicka, min barndoms gamla tant, ut på hällarna och plocka fönsterlav och ”rött” som hon kallade den lilla laven. Efter noggrann rensning och torkning lades fönsterlaven in mellan innanfönstren med ”rött” som prydnad. Innanfönstren är sedan länge utbytta så istället lägger jag fönsterlav och ”rött” på Kickas grav. Då ler hon, trots gråvädret, så förnöjt där uppe i sin himmel.
På hemväg från kyrkogården stannade jag till på äldreboendet. Där träffade jag två gamla skogsmän som inget hellre skulle vilja än att åter kunna vandra över hällarna i höstrusket. Ibland är det svårt att acceptera människans årstider. Naturens gråvåta höst hyser ändå hopp om en ny vår men vad kommer efter människohösten?