Sent skall syndaren vakna.

Ja, var går gränsen? Ni som hängt med i sommarens skogsdebatt i media tror kanske att detta blogginlägg kommer att  handla om var gränsen för ett vettigt debattklimat går. När den ena parten i debatten använder ord som ”svartskogsbruk, perversa, groteska, en sjuk sak, rena lögner” tycker nog de flesta att gränsen är passerad. 
Men det var inte den gränsen jag tänkte skriva om just nu. Jag har nämligen mer konkreta gränsdragningsproblem. Det handlar om igenväxta rågångar. Att som ”skogsproffs” erkänna detta ger förstås en rejäl plump i protokollet. Med ett sånt lik i garderoben kommer jag aldrig att kunna bli statsminister.
Någonstans på ”djungelbilden” du ser här finns vår rågång mot grannen. Naturens växtkraft är imponerande. ”Nyss” var här ett kalhygge, fast åren rusar ju fram numera så ”nyss” har ganska många år på nacken. Tyvärr är vi nog inte ensamma om att ha igenvuxna rågångar. Att  siktröja och underhålla rågångsmarkeringar är en typiskt bra göra-själv-grej som på köpet ger bra koll på skogstillståndet. Jag gjorde en gång på 80-talet en informationsbroschyr om alla fördelar med välskötta rågångar och alla fasor som oklara rågångar kan medföra. Broschyrens titel var just ”Var går gränsen?”