LRF Ungdomen

Så har Djurrättsalliansen slagit till igen. Tänk att denna organisation på ett halvår har gått från att vara helt okänd för svenska folket till att totalt styra diskussionerna om svensk djurvälfärd. Nu tänker jag dock inte kommentera huruvida svensk minkproduktion är bra eller dålig, jag är inte tillräckligt insatt i svensk pälsproduktion så att jag kan avgöra vad som är naturligt beteende och vilka behov djuren har, även om jag rent emotionellt så klart reagerar negativt på bilderna.

Vad jag istället ställer mig lite frågande till är den generella acceptansen av Djurrättsalliansens metoder. Att använda icke-demokratiska metoder för att föra fram sitt politiska budskap är inte ovanligt – det är t ex tyvärr ganska vanligt förkommande att politiskt aktiva attackeras av meningsmotståndare. I den offentliga debatten är man ofta rörande överrens om att sådana icke-demokratiska metoder inte är acceptabelt. Dock verkar detta inte gälla alla områden. Att göra sig skyldig till t ex olaga intrång är tydligen ok ibland, som när det gäller att propagera mot den svenska djurproduktionen.

Då frågar jag mig bara om detta är det samhälle som vi vill ha? Jag är helt och fullt övertygad av att majoriteten av svenska djurproducenter utan tvekan skulle låta Djurrättsalliansen (eller vilken intresserad konsument som helst) komma på oanmält besök, och gladeligen visa sin djurproduktion och vara med och förklara och diskutera djurhållningen på gården. Men detta skulle så klart inte skapa lika stora rubriker…

Det känns obehagligt att svenska djurproducenter ska behöva vänja sig vid risken att någon aktivist smyger omkring på gården på natten utan ens vetskap för att kontrollera djurhållningen när det redan ska finnas en fungerande kontroll av produktionen. Jag tycker det är väldigt tråkigt att det inte förs någon som helst diskussion om olika intresseorganisationers metoder, och att svenska politiker sväljer devisen ”ändamålet helgar medlen” med hull och hår.

Det är inte utan att jag går och väntar lite på den dagen då jag kommer ut till lagården och märker att det varit besök under natten. Frågan är hur jag ska se på det hela, det är ju trots allt bättre med aktivister än diesel- och verktygstjuvar. Problemet med smittspridning tänkte jag lösa med att lägga fram ”tossor” och skyddsrockar och skriva en lapp där jag vänligt ber eventuella oväntade besökare använda dessa. Nu undrar jag hur många uppsättningar som kan tänkas gå åt? Någon som vet?

En annan sak som skulle kunna bli jobbig är om de senare börjar ringa och vill sälja bilderna i diverse förstoringar och upplösningar. Ni som blivit uppringda och erbjudits flygfoton över er gård vet vad jag menar och telefonförsäljare har jag nog av ändå känns det som.

Så om ni i Djurrättsalliansen funderar på ett besök, ett par saker att tänka på:

• Om ni tvunget vill smyga er in, var snälla och använd skyddskläder.
• Jag är inte intresserad av inramade förstoringar.
• …och vore det inte enklare om ni bara ringde och bestämde en tid? Har hört att det blir bättre bilder i dagsljus.