LRF Ungdomen

Som den ansvarskännande person jag är, som alltid undviker alla former av excesser och utsvävningar sitter jag nu på tåget hemåt i stället för att skvalpa omkring, i dubbel bemärkelse, någonstans på Ålands hav. Därför har det fallit på min lott att komma med några snabba reflektioner kring ordförandekonferensens första del.

Tillställningen i fråga gick i år av stapeln på Europahuset i Stockholm där en imponerande uppslutning av LRF Ungdomens ordförande samlades i dag, till saken hör också att vi i år hade hela tolv! nyvalda att välkomna lite extra.

Kort kan sägas att det han med att gås igenom Engagemangsprojekt, Matlandet Sverige, GMO, Gerillamarknadsföring, CEJA och en hel drös med inbjudna gäster som både matades med information kring de gröna näringarnas situation och grillades med frågor under en mingellunch.

Utan att gå utvärderingarna i förväg så verkade alla rätt nöjda vid dagens slut men det kan förstås också vara en lättnad över att den var slut och en förväntan på vad kvällen, natten och morgondagen skulle bjuda på som speglades i deltagarnas ivriga ansikten när våra vägar skiljdes och en skock LRF ungdomar avtågade mot närmaste tunnelbanestation med nästa destination Värtahamnen och flytetyget som väntade där.

Till alla er som är med på resan: -Ha det så roligt i morgon!

Så är det då äntligen dags. Med en dryg veckas distans till en USA-resa som syftade till att öka kunskaperna om GMO, försöker jag nu ta mig mod till att skriva om denna komplexa fråga. Så varför denna mentala barriär? Svaret är inte enkelt, men mitt blir ändå att frågan rymmer för många aspekter i nuvarande diskussionsforum. Vi borde bryta ner frågan om GMO till ett antal frågor. Kan vi t ex hålla isär frågan om patent med själva tekniken?

Under 4 intensiva dagar i lika många delstater träffade vi odlare, odlarorganisationer och företag (ja, Monsanto var ett av dem) som säljer och driver utvecklingen av grödor med genmodifierade egenskaper. Saligheten över teknikens möjligheter var, kan man säga av en stigande skala i den ordning jag ovan nämnde de olika aktörerna. Av dem vi mötte var det ingen som ifrågasatte någon enda del av tekniken. Däremot gnager det även i den amerikanska bondesjälen att man måste betala dyra pengar för att köpa nytt utsäde varje år. De beräknade att vinsten än så länge var marginell, men förlitade sig på att tekniken skulle utvecklas till nya dimensioner.

Detta var ett första inlägg i frågan om GMO och jag räknar med att återkomma, men innan jag klickar på ”sänd-knappen” så måste jag självklart delge ett par rader om mina djupaste funderingar efter resan.

Jag tror (man skall inte tro, utan förlita sig på oberoende vetenskap) inte att GMO är lösningen för att uppnå ett långsiktigt hållbart samhälle. Det går att lura naturen ett tag, men inte i ett långsiktigt perspektiv. Bygger vi upp systemet nu, så måste vi förlita oss på att tekniken utvecklas i all framtid.  Ur ett företagsekonomiskt perspektiv är tekniken jätteintressant och kan leda till större skördar med mindre insatser. Så frågan vilka perspektiv vi ska ha när vi bestämmer oss?

John