LRF Ungdomen

Är du mellan 18 och 36 och har en riktigt bra  grön affärsidé så ska du inte missa LRF:s tävling 1000 Gröna idéer
det finns chans att vinna 200 000 kr och affärsrådgivning! Det är lite bråttom med ansökan som ska vara inne senast den
11 september så vänta inte för länge med att skicka in ansökan.

En herre vid namn Per T Ohlsson citerades i ATL idag för sin beskrivning av Almedalsveckan som ”…den svenska samhällselitens svar på Sjöbo marknad”. Under de gångna två veckorna har jag haft nöjet att få bevista båda tillställningarna, förra veckan genom Riksstyrelsens deltagande i politikerveckan och igår på den traditionsenliga rundan på Sjöbo marknad med far.

Och ja, likheterna finns där. Det är varmt och trångt, var och varannan minut ser man kändisar (om än på Sjöbo marknad mer i kalibern ”vänner från förr”), utbudet är så stort att man undrar hur det egentligen kan finnas möjlighet för alla närvarande utställare att nå ut till besökarna, det snackas mycket strunt, och trots att glaset med rosé är utbytt mot en folköl eller halvljummen cider så finns även alkoholen närvarande i minglandet.

På en punkt skiljer sig dock de båda evenemangen åt – synen på lantbruk. När jag gick omkring med far så mötte vi flera bönder från trakten, och det snackades vete- och grispriser och diskuterades hur grisbranschen skulle klara sig nu när den nya certifieringen införs. Under Almedalen var mat och klimat ett populärt seminarieämne, men diskussionerna ligger så otroligt långt ifrån producenternas vardag. Här diskuterar både representanter från partier och lobbyorganisationer hur svenskt lantbruk kan bli mer hållbart, ur både etiskt och miljömässigt perspektiv där ytterligare regleringar och märkningar tycks vara lösningen på det mesta, och diskussionerna grundar sig ofta i emotionella argument. Detta blev väldigt tydligt under en diskussion om griskrisen i höstas, där det blev folkstorm när en representant från jordbruksverket sade att bilderna på grisarna som åt på en död gris inte var ett problem ur djurvälfärdssynpunkt eftersom ingen av grisarna for illa, utan snarare var ett problem ut etisk synpunkt. Att ingen av de närvarande verkade känna till den certifiering som nu införs i Sveriges grisproduktion för att säkerställa djurvälfärden visar ju att den faktiska kunskapen om produktionen är ganska låg.

Göran Hägglund, KD, talar om ”verklighetens folk”. För lantbruk så är frågan är om det är konsumenter och politiker eller producenter som är verklighetens folk. Om nu svenska folket vill ha en köttproduktion där grisarna springer ute och leker i hagarna, så är det kanske egentligen vi konventionella producenter som är ”overklighetens folk”. Men så länge som det istället köps in importerad mat med långt sämre djurvälfärd men ett lägre pris så tror jag att konsumenternas bild av svenskt lantbruk måste närma sig producentens vardag. Kanske dags att vi börjar visa upp något annat är ”Barnen i Bullerbyn”-romantik, så att konsumentens matval kan baseras på ett rationellt snarare än emotionellt beslut?

Äntligen är det vårbruk även hemma i östergötland, dagen till ära körs det skit, harvas mm och jag sitter på ett tåg till Stockholm istället för att släppa ut sinkor på bete som annars hade stått på programet.

Det pratas om att vi tappar livsmedelsprodution i sverige och att raset går fort, undra vad man gör åt det igentligen?

Det som vi gör hemma är att sattsa, ta ett av de största kliven som gjorts på gården på en mängd år. Innan har det ökast ut lite i tagen med fler kor. Nu är husen helt enkelt försmå och har gjort sitt som koladugård med drygt 120 år i tjänst.

Det som nu händer är att det byggs för ca 130kor i ett stall med två robotar, vilket är skillnad mot dagens 60 kor. tror i dag att inte koantalet är de största förändringen utan att gå från uppbundna kor i långbås till kor i lösdrift, automatisk mjölkning, mixervagn. Lära sig att använda all ny teknik, våga lita på den sant sitt eget djuröga och kornas signaler.

Så nu är bygget startat!

I år har vi en extra satsning på studenter vid SLU, och har startat upp ett samarbete tillsammans med LRF Konsult för att vara med på arbetsmarknadsdagar och andra högskoleaktiviteter. Som ett steg i denna satsning har vi dragit igång en serie ledarskapsseminarier på Ultuna, tillsammans med Ultunas lokalavdelning. Förra veckan hölls den första föreläsningen av tre, och som första föreläsare hade vi Annika Bergman, bl a ordförande i Sveriges Grisföretagare. Hon driver företaget Agromind som arbetar med ledarskaps- och medarbetsutveckling i lantbruksföretag. Annika gav många tänkvärda tips på ledarskap i det lilla lantbruksföretaget, och det var nog många som kunde relatera till de exempel hon gav på både bra och dåligt ledarskap. Måste säga att det är väldigt tråkigt att SLU inte satsar mer på ledarskap i utbildningarna. Under föreläsningen ställde Annika frågan om hur många av åhörarna som ville ha en ledande position i framtiden, och minst 75% räckte upp handen. Många studenter vid SLU kommer ju så småningom ta ledande poster i företag eller själv bli arbetsgivare, och då är det synd att man inte får denna viktiga del med sig i utbildningen. Men det är ju kul att studenterna vid Ultuna är pigga på att lära sig mer om ledarskap, och vi får hålla tummarna för att det kommer mycket folk på onsdag när Peter Moberg från LRF Konsult kommer.

Förra veckans seminarium utanför Budapest, Ungern, handlade om hur unga bönder kan söka EU-finansiering för att starta upp eller utveckla sitt företag. Seminariet var ett samarrangemang mellan CEJA, CERYC (Central European Youth Centre) samt den ungerska organisationen för unga bönder, AGRYA.

Det hela var uppbyggt som en workshop där unga bönder från olika europeiska länder presenterade sitt företag och berättade hur EU-finansieringen hade hjälpt dem att komma igång. En tjej från Wales sa i sin presentation om hennes kombinerade gårdsbutik och postkontor att man måste våga tänka utanför boxen och inte låta sig begränsas av tradition eller tankar som att ”det kan jag inget om, det skulle jag aldrig kunna fixa” utan istället fånga möjligheterna för att skapa ett lönsamt företagande på sin gård. Det kändes verkligen som seminariet genomsyrades av ett positivt tänkande, där fokus låg på de många möjligheter man har att utveckla sin gård istället för att låta sig begränsas av problemen. En representant från Nederländerna pratade om deras projekt ”New Road” som innebar att 90 unga nytänkande lantbrukare valts ut av ca 1000 intresserade för att få hjälp att utveckla sina affärsidéer och att få proffesionellt stöd i utförandet, t ex med att göra affärsplaner och söka olika tillstånd. Ett av dessa projekt var en ung lantbrukare vars gård låg väldigt nära flygplatsen Shiphol. Men istället för att se närheten till flygplatsen som ett problem, var den här personens idé att utnyttja närheten genom att göra biogas av maten som slängdes på flygplatsen och flygplanen. Genial idé som tyvärr dock inte kunnat genomföras än på grund av problem med olika tillstånd.

Själv höll jag en presentation om ett svenskt Leader-projekt, där ett 60-tal mjölkföretagare och nötköttsproducenter tillsammans med LRF och kommunen under två års tid genomfört seminarier, studiebesök mm för att kunna utveckla sina företag. En sak som var gemensam för många av länderna var att det är få unga som söker pengar till Leader-projekt, vilket är väldigt synd. En tanke som slog mig var att diskussionerna från stämman om hur vi ska kunna föryngra lantbruksbranschen och få igång ett nytänkande omkring företags- och fastighetsöverlåtelse vore en alldeles utmärkt utgångspunkt för ett leaderprojekt där lantbruksföretagare tillsammans med LRF och olika rådgivningsföretag kan fördjupa sig i alternativa lösningar såväl inom andra branscher som inom andra länder. Hur som helst så var det väldigt skönt att komma ifrån den ofta gårdsstödsfokuserade diskussionen om EU-stöd, utan istället prata om de övriga möjligheter som finns inom ramen för EU’s stöd till landsbygden!

Igår redovisade jag mitt examensarbete för agronomprogrammet vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Arbetet har handlat om hur olika höstvetesorter bygger upp sin skörd, tex att där en sort satsar på många ax så satsar en annan på många kärnor i axet. Nu är det bara lite att fixa på det skriftliga arbetet, sen så kan jag lämna Ultuna med en agronomring på högerhanden. Lite skräckblandad förtjusning får jag ändå säga – har inget jobb klart än, men jag får ändå säga att jag känner mig ganska lugn.

Innan jag började läsa till agronom läste jag statsvetenskap i Uppsala. Där hade vi något som kallades ”tvåårskrisen” – när vi efter två års studier upptäckte att vi inte riktigt visste vad vi skulle bli, vad vi skulle kunna jobba med, och framför allt när vi insåg att arbetsmarknaden för samhällsvetare inte var den bästa.

Denna kris har jag dock aldrig upplevt på SLU. Nästan alla agronomer som jag känner som gått ut under min skoltid har fått jobb, och många får faktiskt jobb innan de tagit ut examen. Detta tog till och med vår rektor upp i sitt tal till examenstagarna på examensbalen i vintras, då hon menade på att SLU’s studenter är så attraktiva på arbetsmarknaden att de inte alltid tar ut examen. Nu var ju sensmoralen i hennes tal att det kostar pengar för SLU när studenter inte tar ut examen, men jag tycker att SLU verkligen borde vara stolta över att ha utbildningar där studenterna faktiskt är efterfrågade på arbetsmarknaden – detta är verkligen inte en självklarhet bland Sveriges högskolor och universtitet. Så du som går i valet och kvalet inför vilket program du ska söka till i april – ge de gröna näringarnas utbildningar en chans så ska du se att den ljusnande framtid blir din.

Det är inte utan att jag går och väntar lite på den dagen då jag kommer ut till lagården och märker att det varit besök under natten. Frågan är hur jag ska se på det hela, det är ju trots allt bättre med aktivister än diesel- och verktygstjuvar. Problemet med smittspridning tänkte jag lösa med att lägga fram ”tossor” och skyddsrockar och skriva en lapp där jag vänligt ber eventuella oväntade besökare använda dessa. Nu undrar jag hur många uppsättningar som kan tänkas gå åt? Någon som vet?

En annan sak som skulle kunna bli jobbig är om de senare börjar ringa och vill sälja bilderna i diverse förstoringar och upplösningar. Ni som blivit uppringda och erbjudits flygfoton över er gård vet vad jag menar och telefonförsäljare har jag nog av ändå känns det som.

Så om ni i Djurrättsalliansen funderar på ett besök, ett par saker att tänka på:

• Om ni tvunget vill smyga er in, var snälla och använd skyddskläder.
• Jag är inte intresserad av inramade förstoringar.
• …och vore det inte enklare om ni bara ringde och bestämde en tid? Har hört att det blir bättre bilder i dagsljus.

Som den ansvarskännande person jag är, som alltid undviker alla former av excesser och utsvävningar sitter jag nu på tåget hemåt i stället för att skvalpa omkring, i dubbel bemärkelse, någonstans på Ålands hav. Därför har det fallit på min lott att komma med några snabba reflektioner kring ordförandekonferensens första del.

Tillställningen i fråga gick i år av stapeln på Europahuset i Stockholm där en imponerande uppslutning av LRF Ungdomens ordförande samlades i dag, till saken hör också att vi i år hade hela tolv! nyvalda att välkomna lite extra.

Kort kan sägas att det han med att gås igenom Engagemangsprojekt, Matlandet Sverige, GMO, Gerillamarknadsföring, CEJA och en hel drös med inbjudna gäster som både matades med information kring de gröna näringarnas situation och grillades med frågor under en mingellunch.

Utan att gå utvärderingarna i förväg så verkade alla rätt nöjda vid dagens slut men det kan förstås också vara en lättnad över att den var slut och en förväntan på vad kvällen, natten och morgondagen skulle bjuda på som speglades i deltagarnas ivriga ansikten när våra vägar skiljdes och en skock LRF ungdomar avtågade mot närmaste tunnelbanestation med nästa destination Värtahamnen och flytetyget som väntade där.

Till alla er som är med på resan: -Ha det så roligt i morgon!

Sitter nu på tåget för ett återbesök på Alnarp och där träffa nästa alla som jag har tillbringat två år med. Men varför är vi inte alla. Jo vi fins i en branch där farorna lurar överallt och olyckerna är påtok för många, vilket även vår regering har sett och avsatt pengar till att minska olyckerna inom de gröna näringarna. Vlket LRF nu gör ett stort och viktigt jobb.

Men man tror olyckar inte drabbar mig och inte de i min vänkrets men denna gång var det tyvärr inte så utan en levnads glad smart kille på 26 år fick sätta livet till bara ett par dagar innan vi skulle ha vår ring cermoni och bli ”lantmästare” på riktigt.

Så sänd en tanke till honom hans nära och kära och alla andra som drabbats av olycker.

Tänk på att inte stressa och att inte ska bara, trots att det är pressad sitvation just nu i många lantbruksföretag.

De senast dagarn i mitt liv har präglats av framtid.

För egen del var byggrådgivaren här igår och kollad inför bygget som planeras. Det är tänkt att byggas för 150kor ( två robotar) vilket innebär att vi gör en nästan får tre gånger så många kor som i dag. Men vad många beslut och saker att fundera på innan det är på plats det är.

Men ett steg i riktningen mot att bygga ligger i att vi köpt inredning robotar mm redan. Undra om det är rätt?

Men för att de skall fungera med ett bygge krävs det arbetskraft så därför la jag tid på att åka runt med framtidståget och har träffat elever på 5 skolor som alla går i 9:an och snart skall göra valet inför gymnasiet. Vi får hoppas att många väljer en väg in i de gröna näringarn och kanske blir en av mina framtida anställda.