LRF Ungdomen

Förra veckans seminarium utanför Budapest, Ungern, handlade om hur unga bönder kan söka EU-finansiering för att starta upp eller utveckla sitt företag. Seminariet var ett samarrangemang mellan CEJA, CERYC (Central European Youth Centre) samt den ungerska organisationen för unga bönder, AGRYA.

Det hela var uppbyggt som en workshop där unga bönder från olika europeiska länder presenterade sitt företag och berättade hur EU-finansieringen hade hjälpt dem att komma igång. En tjej från Wales sa i sin presentation om hennes kombinerade gårdsbutik och postkontor att man måste våga tänka utanför boxen och inte låta sig begränsas av tradition eller tankar som att ”det kan jag inget om, det skulle jag aldrig kunna fixa” utan istället fånga möjligheterna för att skapa ett lönsamt företagande på sin gård. Det kändes verkligen som seminariet genomsyrades av ett positivt tänkande, där fokus låg på de många möjligheter man har att utveckla sin gård istället för att låta sig begränsas av problemen. En representant från Nederländerna pratade om deras projekt ”New Road” som innebar att 90 unga nytänkande lantbrukare valts ut av ca 1000 intresserade för att få hjälp att utveckla sina affärsidéer och att få proffesionellt stöd i utförandet, t ex med att göra affärsplaner och söka olika tillstånd. Ett av dessa projekt var en ung lantbrukare vars gård låg väldigt nära flygplatsen Shiphol. Men istället för att se närheten till flygplatsen som ett problem, var den här personens idé att utnyttja närheten genom att göra biogas av maten som slängdes på flygplatsen och flygplanen. Genial idé som tyvärr dock inte kunnat genomföras än på grund av problem med olika tillstånd.

Själv höll jag en presentation om ett svenskt Leader-projekt, där ett 60-tal mjölkföretagare och nötköttsproducenter tillsammans med LRF och kommunen under två års tid genomfört seminarier, studiebesök mm för att kunna utveckla sina företag. En sak som var gemensam för många av länderna var att det är få unga som söker pengar till Leader-projekt, vilket är väldigt synd. En tanke som slog mig var att diskussionerna från stämman om hur vi ska kunna föryngra lantbruksbranschen och få igång ett nytänkande omkring företags- och fastighetsöverlåtelse vore en alldeles utmärkt utgångspunkt för ett leaderprojekt där lantbruksföretagare tillsammans med LRF och olika rådgivningsföretag kan fördjupa sig i alternativa lösningar såväl inom andra branscher som inom andra länder. Hur som helst så var det väldigt skönt att komma ifrån den ofta gårdsstödsfokuserade diskussionen om EU-stöd, utan istället prata om de övriga möjligheter som finns inom ramen för EU’s stöd till landsbygden!

Onsdag till lördag var Hilda och jag på CEJA-seminarium i Sevilla, Spanien. CEJA är en paraplyorganisation för Europas alla lantbruksungdomsorganisationer, och består av 27 organisationer från 21 EU-medlemsländer.

Det var två dagar med ett späckat schema av panelsamtal, diskussioner och studiebesök. Torsdagen veks åt paneldiskussioner på temat ”CAP efter 2013″, där vi fick höra hur representanter från bl a WTO, Syngenta, EU Kommissionen och IFAP (International Federation of Agricultural Producers) tänkte kring Europas framtida jordbrukspolitik Spanska organisationen ASAJA som ordnade det hela hade verkligen försökt få in så många prominenta talare som möjligt, vilket tyvärr minskade utrymmet för inlägg från publiken. Hilda återkommer dock med ett inlägg om hur diskussionerna gick.

På kvällen var det middag på en hacienda, med efterföljande flamencodans (vilket inte är så lätt för oss stela nordbor…) Fredagen skulle ägnas åt CEJAs Working Groups som är de forum där medlemsländerna verkligen får diskutera olika frågeställningar, och skriva ihop deklarationer om vad Europas unga bönder tycker i olika frågor. Hilda och jag var peppade, men spanjorerna som är lite mer ”mañana, mañana” tyckte att det vore skönare med sovmorgon, varför dessa Working Groups tyvärr ställdes in. Resten av förmiddagen ägnades åt en genomgång av den deklaration kring CAP efter 2013 som ska överlämnas från CEJA till EU kommissionen under våren.

På eftermiddagen blev det studiebesök på ett riskooperativ utanför Sevilla, och på grund av spanjorernas motvilja mot att hålla tider och skynda på så hann vi tyvärr inte med det andra inplanerade studiebesöket på en gård med tjurar. På kvällen var det mingel i en av de absolut vackraste byggnader jag sett – det kungliga slottet i Sevilla. Detta får verkligen inte missas om man har vägarna förbi södra Spanien!

Allt som allt var det intensiva dagar som utmärktes av intressanta diskussioner, många utbyten av erfarenheter över landsgränserna, högst tvivelaktig mat (croissanter med mandelmassa och grönmögelost?!) och lite karaoke.