LRF Ungdomen

Så var julen över för den här gången. Personligen tycker jag nog mest om den stämningen som byggs upp inför själva helgen. Man ser fram emot att träffa släkten, äta god mat och bara ta det lite lugnt. När det hela skall sumeras så tenderar det ofta att bli i termer som julklappshysteri, för mycket mat och ett jäkla åkande.

När det nu bara är några dagar kvar av 2010 så ges tid till reflektion och framtidsplanering. Före jul fick jag svara på frågan om vad jag är mest nöjd med inom LRF Ungdomen 2010, på ATL:s hemsida. Den finns att läsa på följande länk: http://www.atl.nu/Article.jsp?article=64230&a=Decemberkändisen: John Enander.

Med arbetet i att skapa en livsmedelsstrategi har vi ungdomar en jätteviktig roll. Vi vet alla att det krävs nya vägar för att vända negativa kurvor till positiva inom svensk livsmedelsproduktion. Att lantbruket klarar generationsskiftet och att fler företagare vill satsa på lantbruket i framtiden, måste vara det första att ha en strategi för.

2010 var året när frågan om att föryngra det svenska lantbruket kom upp på bordet. Nu gäller det att jobba vidare under 2011 för att de stora fina visionerna också mynnar ut i konkreta åtgärder.

Med hopp om en god fortsättning!

En herre vid namn Per T Ohlsson citerades i ATL idag för sin beskrivning av Almedalsveckan som ”…den svenska samhällselitens svar på Sjöbo marknad”. Under de gångna två veckorna har jag haft nöjet att få bevista båda tillställningarna, förra veckan genom Riksstyrelsens deltagande i politikerveckan och igår på den traditionsenliga rundan på Sjöbo marknad med far.

Och ja, likheterna finns där. Det är varmt och trångt, var och varannan minut ser man kändisar (om än på Sjöbo marknad mer i kalibern ”vänner från förr”), utbudet är så stort att man undrar hur det egentligen kan finnas möjlighet för alla närvarande utställare att nå ut till besökarna, det snackas mycket strunt, och trots att glaset med rosé är utbytt mot en folköl eller halvljummen cider så finns även alkoholen närvarande i minglandet.

På en punkt skiljer sig dock de båda evenemangen åt – synen på lantbruk. När jag gick omkring med far så mötte vi flera bönder från trakten, och det snackades vete- och grispriser och diskuterades hur grisbranschen skulle klara sig nu när den nya certifieringen införs. Under Almedalen var mat och klimat ett populärt seminarieämne, men diskussionerna ligger så otroligt långt ifrån producenternas vardag. Här diskuterar både representanter från partier och lobbyorganisationer hur svenskt lantbruk kan bli mer hållbart, ur både etiskt och miljömässigt perspektiv där ytterligare regleringar och märkningar tycks vara lösningen på det mesta, och diskussionerna grundar sig ofta i emotionella argument. Detta blev väldigt tydligt under en diskussion om griskrisen i höstas, där det blev folkstorm när en representant från jordbruksverket sade att bilderna på grisarna som åt på en död gris inte var ett problem ur djurvälfärdssynpunkt eftersom ingen av grisarna for illa, utan snarare var ett problem ut etisk synpunkt. Att ingen av de närvarande verkade känna till den certifiering som nu införs i Sveriges grisproduktion för att säkerställa djurvälfärden visar ju att den faktiska kunskapen om produktionen är ganska låg.

Göran Hägglund, KD, talar om ”verklighetens folk”. För lantbruk så är frågan är om det är konsumenter och politiker eller producenter som är verklighetens folk. Om nu svenska folket vill ha en köttproduktion där grisarna springer ute och leker i hagarna, så är det kanske egentligen vi konventionella producenter som är ”overklighetens folk”. Men så länge som det istället köps in importerad mat med långt sämre djurvälfärd men ett lägre pris så tror jag att konsumenternas bild av svenskt lantbruk måste närma sig producentens vardag. Kanske dags att vi börjar visa upp något annat är ”Barnen i Bullerbyn”-romantik, så att konsumentens matval kan baseras på ett rationellt snarare än emotionellt beslut?

Det har laddats en hel del den senaste tiden och idag är det då äntligen dags. LRF Ungomen genomför en landsomfattande kampanj för en bättre mat åt folket. Vi tycker det är helt oacceptabelt att våra mor- och farföräldrar, som levt hela deras liv på rejäl husmanskost, nu på ålderns höst skall behöva äta näringsfattig mat ur en plastlåda. Det skall väl vara gott att bli gammal!?

På ett flertal olika platser, från Skåne till Norbotten, bjuder LRF Ungdomen idag på riktig mat till våra pensionärer. Samtidigt bjuds kommunpolitiker in för en diskussion där vi vill visa dem att det inte behöver vara så svårt och dyrt att höja kvalitén på den mat som de serverar sina pensionärer dagligen.

Jag håller tummarna för alla som ger sig ut på äldreboendena runt om i landet idag. För en pensionär kan dagarna ofta vara händelselösa och lite långtråkiga. Att få se fram emot dagens måltider är väl det minsta man kan ge dessa människor som har levt ett långt liv. Idag kommer i alla fall en del pensionärer runt om i landet få drömma sig tillbaka till hur maten faktiskt kunde smaka.

John

När jag öppnade kylskåpet imorse så slog det mig hur lycklig jag egentligen är. För de råvarorna som jag dukar fram till frukost är precis de råvarorna som jag själv har valt. Jag tycker det är kul att gå och handla i affären och tar gärna god tid på mig (detta uppskattas mindre av Viktoria som tycker att jag borde lära mig ngn gång vad de olika varorna innehåller och vart de kommer ifrån). Just nu har vi filmjölk från Hjordnära mejeri hemma, ägg som är köpta i gårdsbutik på Asketorps gård utanför Skövde, ost från Gäsene och mjölk från Arla. Alltså en ganska så stor mångfald av produkter, men återigen har vi vald dem själva.

Men så faller en sorgsen känsla på mig, nämligen att om jag hade varit gammal idag så hade inte valet varit mitt eget längre. Förmodligen hade frukosten varit okej, men jag hade nog fått räkna med någon näringsfattig halvfabrikation till middag. Är det tacken för att man slitit genom hela livet?

Jag tycker det borde vara gott att bli gammal!

John

Nyss hemkommen från centrum i Skövde, där den årliga matfestivalen är i full gång. Hela staden är fullproppad med folk, mattält och tivoliattraktioner. Något som slog mig när jag vandrade omkring bland allt folk var stoltheten över våra svenska råvaror. Självklart visade alla lokala livsmedelsföretagare stolt upp sina produkter och bjöd friskt på smakprover, men även alla konsumenter som gick och provsmakade verkade stolta. Lite som att de, var och en hade bidragit till det här. Det är ju också precis vad de har och tänk om fler kunde känna så lite oftare.

Nästa glädjerus kom när jag besökte LRF Ungdomen Skaraborgs bondemonter. Där fick man svara på svåra frågor om lantbruket (till och med så svåra så jag skrev Viktorias namn på min lapp för att undvika att blotta min okunskap om succhini m.m). De yngre besökarna fick prova att mjölka en låtsaskossa, vilket verkade väldigt uppskattat.

Hel enkelt en väldigt bra dag på en väldigt bra festival!

När man är engagerad i ett småskaligt slakteri, och dessutom har en liten illa dold passion för hängmörat lokalproducerat och helst ekologiskt kött, så är frågan om ”kossan som klimatbov” rätt frekvent adresserad till mig… Oavsett om frågan dyker upp på något LRF möte, på East eller i skidliften så finns det ju sällan tid för det ingående svar med livscykelananlyser och referenser till forskningsrapporter som egentligen krävs. Något som däremot går att få fram på ett par minuter är skillnaden på kött och kött, det finns ju som tur är ett val, man kan ju bidra till andra ”nyttor” genom att välja kött! Jag tänker framförallt på öppna beteshagar genom att välja svenskt, men allt vanligare blir det också att butikerna erbjuder både lokalproducerat och ekologiskt, vilken lyx! Och vilken suverän möjlighet att få något annat på köpet, kanske finns kött från ditt närområde redan i din butik? annars kan man alltid fråga!

Klimatbovar? Lilla gubben, Imbra, Indiana och Ilo är i alla fall lyckligt omedvetna om det…..

”Under de senaste åren har klimatet blivit en allt större och viktigare fråga. Klimathotet är allvarligt och måste respekteras är min orubbliga ståndpunkt. Teorierna om att det är industrialiseringen och teknikutvecklingen som orsakat den enorma utsläppsökningen av koldioxid verkar också vara allt för rimliga för att ej tas på allvar. Ytterligare en faktor som har lagts till på senare tid är de där hemska varelserna som man ser på åkrar och ängar sommartid, just det, KOSSORNA! Dessa hemska varelser håller just nu på att utplåna hela jordens befolkning! Så måste det bara vara. För när jag åker med min 2,8 l turbo stadsjeep på asfaltsvägen ca 120 mil T o R för att komma till ett, för mig acceptabelt ställe att semestra på och ser dessa hemska varelser genom vindrutan, då måste det ju vara dem (kossorna) och inte jag som är mest farlig för miljön”.

Om ovanstående resonemang låter rimligt för dig, då är du, i alla fall av mig accepterad i klubben ”sluta äta kött så är klimathotet löst”. Personligen tror jag inte att det är så enkelt och även om jag inte direkt är opartisk så tycker jag det är lågt att lägga skulden för utsläppsproblematiken på våra nötkreatur. Efter att mäniskan, genom sin begåvning har drivit fram ett samhälle som i efterhand visar sig vara ohållbart för den jord vi lever på, då blir helt plötsligt ett av de mest naturliga på jorden, nämligen kossan den stora boven i dramat.

Dagens välfärdssamhälle bygger på en överkonsumtion av allt möjligt (däribland även mat). Vi äter flera gånger mer kött/ person idag än för 20 år sedan. Därtill slänger vi så mycket mat så att någon sa: ”vi har fått en ny familjemedlem vid matbordet; sophinken”. Alltså en familj på två vuxna och två barn slänger varje år så mycket mat så att man hade kunnat mätta ytterligare en familjemedlem.

Jag är medveten om att köttproduktion har en negativ inverkan på klimatet. Det vore inte trovärdigt att bara prata om klimatet i de fall när det gynnar ens egna intressen. Vi i den här delen av världen måste börja hushålla med miljöovänliga produkter där nötkött är en sådan. Jag är varken framtids- eller teknikfientlig, men jag vill ändå leva med fyra årstider även i framtiden.

Som belöning för att du orkat läsa ända hit kommer tre goda råd: Ät midre kött, ät svenskt kött och snacka inte skit om kossan.

/John

I veckan har Per Karlsson från Laholm varit en riktig ”snackis” både hemma och på jobbet. Per Karlsson är en slaktsvinsproducent som tröttnat på att kommunerna ställer krav på att bönderna ska producera enligt svenska regler, vilket oftast innebär ökade produktionskostnader, medan kommunerna själva köper in billigt kött från utlandet, där djurhållningen inte är alls lika bra som i Sverige.  Han har därför hotat med att börja producera enligt danska djurhållningsregler såvida Laholms kommun inte lovar att börja köpa in mat som är producerad enligt svenska regler.  

Man kan ju inte annat än tycka att det hela känns ganska rimligt. Jag förstår inte riktigt hur Sveriges kommuner kan motivera sina hårda kontroller av djurproducenter när djurens väl och ve tydligen inte är så viktigt att man vill vara säker på att den mat man serverar i skolan samt inom sjuk- och äldrevården.  

Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson uttalade sig under Almedalsveckan om maten inom det offentliga och visade på bristerna i den offentliga upphandlingen. Partiet ställde krav på mer närodlade och ekologiska produkter inom skola och äldrevård. Jag tycker förvisso att det är väldigt glädjande att det även från politiskt håll nu riktas kritik mot mathållningen i det offentliga, men jag tycker dock det är väldigt tråkigt att det måste till hot, som i Per Karlssons fall, för att politikerna faktiskt ska göra någonting åt saken.

Men kanske krävs det ändå att vi ställer större krav på kommuner och landsting för att saker och ting ska förändras. Som uppväxt på en grisgård har jag sedan barnsben fått höra hur bra det är att äta svenskproducerad mat, och jag har alltid varit noga att i så hög utsträckning som möjligt köpa svenskt kött, men ändå ifrågasatte jag aldrig varifrån maten på min gymnasieskola kom ifrån. Hur svårt hade det egentligen varit för mig att leta reda på någon ansvarig och fråga varifrån maten kom? Kanske måste vi både i egenskap av konsumenter och producenter ta vårt ansvar och våga ifrågasätta våra hemkommuners mathållning. Kanske är det ändå dags att sätta hårt mot hårt.   

 Läste i ATL i fredags om att KO skulle utreda termen ”närproducerat” då en man från Göteborg ifrågasatte att Estrella sålde chips märkta med ”närodlade” när potatisen egentligen kom från olika gårdar i hela södra Sverige. Han ifrågasatte alltså om svenskodlat kunde likställas med närodlat. Detta visar på en problematik i svenskt jordbruk – bara att märka något som ”svenskodlat” är inte tillräckligt för att skapa ett mervärde, trots att de produkter som vi producerar på många sätt kan anses vara säkrare, mer miljövänliga och med bättre djurskydd än matproduktionen i många andra länder.

Tanken slog mig också när jag var i Visby, då en volontär från Rättsvisemärkt kom fram och bjöd på Rättvisemärkt juice.  En herre i vårt sällskap frågade tjejen vad som var så speciellt med just Rättvisemärkt, och hon förklarade att om man köper Rättvisemärkt kan man vara säker på att arbetarna har säkra och rättvisa levnads- och arbetsvillkor. ”Men då borde alltså all mat producerad i Sverige vara Rättvisemärkt”, konstaterade mannen i fråga, varpå tjejen poängterade att varorna måste vara producerade i ett u-land för att vara Rättvisemärkt.

På rättvisemärkt.nu står det att om man handlar Rättvisemärkt bidrar man till att:

• Odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor
• Barnarbete och diskriminering motverkas
• Demokratin och organisationsrätten främjas
• Lokalsamhället utvecklas socialt och ekonomiskt
• Miljöhänsyn och ekologisk produktion främjas  

Allt detta kunde ju lika gärna gälla svensk matproduktion! Varför kan då inte rättvis mat producerad i Sverige generera ett mervärde?! Kan vi inte börja märka svensk mat ”Schysst mat”? Eller förresten, vi kan utlysa en tävling här i bloggen om vem som kan komma på bästa märkningen av svensk mat. 

Tänk er bara:

 ”Schysst mat” – för dig som vill ge svenska bönder schyssta levnadsvillkor, utveckla lokalsamhället och gynna miljön.

Jag skulle köpa i alla fall.