Det har uppstått en del frågetecken kring LRF Ungdomens inställning till GMO, och jag tänkte passa på att försöka räta ut dem så gott jag kan.
Under LRF Ungdomens Riksstämma den 6-7 mars i år motionerade en region om att LRF Ungdomen skulle ta ställning för att slopa branschöverenskommelsen om att bara använda GMO-fritt foder. LRF Ungdomens Riksstyrelse ställde sig bakom motionen. Motiveringen till detta var bland annat att denna GMO-frihet som var tänkt att bli ett mervärde för svenska producenter snarare ser ut att ha blivit en konkurrensnackdel.
Svensk import av mat ökar hela tiden, och eftersom det i princip bara är Sverige som har denna GMO-frihet så innebär det att de flesta svenskar dagligen glatt både köper och stoppar i sig mat från djur som fått foder av genteknikförädlade grödor (såvida man inte enbart köper ekologiskt så klart). Den mesta av sojan som odlas i världen är förädlad med genteknik, och kostnaderna för att köpa in GMO-fri soja ökar. Detta bidrar till att svensk djurhållning håller på att slås ut eftersom såväl den privata som offentliga svenska konsumenten inte tycks vara villig att betala den extra kostnad det innebär för den svenska producenten att använda GMO-fritt foder.
LRF Ungdomens stämma var dock oense i frågan om GMO-fritt foder, och ska diskutera det hela under året för att ta ställning under stämman 2014. Det finns alltså inget gemensamt ställningstagande från LRF Ungdomen om att slopa GMO-friheten i foder. Även om LRF Ungdomens Riksstyrelse hade en åsikt i motionssvaret, så är det ju stämman som bestämmer och vi i Riksstyrelsen har givetvis inget mandat att driva på i en fråga som stämman valt att bordlägga till nästa års stämma. Detta är viktigt att poängtera om man nu läser någon som påstår att LRF Ungdomen driver på för ökad användning av GMO-foder.
Det kan ju även vara på sin plats att påpeka att diskussionen om branschöverenskommelsen funnits inom svenskt lantbruk under en ganska lång tid, även innan LRF Ungdomens stämma. Det är alltså inte LRF Ungdomens debatt på stämman som fått igång diskussionen, utan jag tror att det är ett utslag av att många produktionsgrenar inom svenskt lantbruk har det mycket tufft i konkurrensen med andra länder, och att man vill vända på alla stenar.
Om man är en stark motståndare till användningen av foder från genteknikförädlade grödor så anser jag att det absolut bästa man kan göra är att få vänner och bekanta samt inköparna i kommunen att köpa svensk mat. Vi vill producera det som konsumenterna vill betala för. Visar konsumenterna att man vill betala för mjölk, ägg eller kött från djur som fötts upp utan foder från genteknikförädlade grödor så kommer mervärdet av att använda sig av GMO-fritt foder vara så högt att producenterna inte kommer vilja överge detta. Men det är orimligt att den enskilde producenten ska bära denna extra kostnad själv, vilket är fallet idag.
Jag tycker dock det är viktigt att i sammanhanget poängtera att sojaproduktionen av idag har många nackdelar hållbarhetsmässigt (t ex diskuteras ofta användning av paraquat, resistenta ogräs, svampangrepp, skövling av regnskogar, oacceptabla arbetsförhållanden för små bönder och anställda). Detta gäller både GM- soja och GMO-fri soja. Djuren behöver proteinfoder, men idag importeras huvuddelen av proteinfodret och detta beroende ger en oönskad sårbarhet. Därför är det viktigt att ta ett helhetsgrepp kring Sveriges proteinbehov, för att säkerställa att vi i Sverige har en hållbar tillgång på protein som också är hållbart producerad.
Jag har också läst ett debattinlägg kring LRF Ungdomens hållning till GMO-fri soja, där vårt senaste tillskott i styrelsen, Sara Helgstrand, pekas ut som drivande i diskussionen på grund av att hon arbetar med växtskyddsfrågor på kemiföretaget DuPont. Det är mycket tråkigt att läsa sådana helt ogrundade konspirationsteorier. Motionen kom inte från hennes region och vad jag minns så uttalade hon sig inte ens i frågan under stämman. Sara brinner för företagande inom de gröna näringarna, och jag är glad att vi fått henne som tillskott i styrelsen. Var hon jobbar är för mig irrelevant, som styrelseledamot på nationell nivå måste man ha förmågan att lyfta blicken från den egna gårdsplanen och den förmågan vet jag att Sara har!
Så kommer då frågan om LRF Ungdomens hållning i hela GMO-frågan. Enligt ett stämmobeslut från 2008 så är LRF Ungdomen försiktigt positiva till genteknik som förädlingsmetod. Organisationen har alltså inte sagt totalt nej till GM-grödor, men har inte heller uttryckt en översvallande positiv hållning till tekniken utan förhåller sig till frågan med viss försiktighet. Detta ställningstagande gäller än.
LRF Ungdomen har även anklagats för att vara mutade av Monsanto, och att vi därför driver på i GMO-frågan. Bland annat nämns en resa under sommaren 2009 som min företrädare John Enander var på. Han fick då möjligheten att åka med delar av LRF:s förbundsstyrelse till USA för att bl a titta på hur odlare och tillverkare i USA upplever GMO-odlingen. Jag var varken inbjuden eller med på resan, och jag är därför inte rätt person att svara på finansieringen av resan men Johns upplevelser av resan kan man läsa om här på bloggen. Han konstaterar t ex efter resan att han inte tror att GMO är lösningen på framtidens hållbara jordbruk.
Annat som tagits upp i diskussionen om LRF Ungdomen och GMO är att LRF Ungdomen lade ett tilläggsyrkande på en motion under förbundsstämman 2009 om att ha fler svenska försöksodlingar med GMO. Detta var en försiktighetsåtgärd och en önskan om att ha mer på fötterna om hur GMO-grödor fungerar i svensk miljö innan LRF tar ställning till GM-grödor – inte ett steg för att öppna upp Sverige för GMO-odling.
Jag vill även ta tillfället i akt att presentera min syn på genteknik, eftersom jag framhållits som en stark GMO-förespråkare. Låt mig vara tydlig: Jag är ingen GMO-förespråkare. Men jag är heller inte GMO-motståndare. Jag tycker genteknik som förädlingsmetod fått en oproportionerligt stor plats i debatten. För mig är förädling med genteknik en förädlingsmetod av många. Den är inte lösningen på världens matproduktion, men jag tror heller inte att det är vårt största miljöhot.
Jag tror att diskussionen inte bör handla om själva tekniken, utan vilka egenskaper grödan har fått och hur odlingen går till. Det blir allt viktigare att odlingen blir mer hållbar, dvs. att nya sorter är resurseffektivare och ger mindre belastning på miljön. Bara för att en gröda är motståndskraftig mot ett bekämpningsmedel så innebär det inte att man kan ösa på med Round Up, för då kommer resistensproblematik och förorenat vatten som ett brev på posten vilket det gjort i GMO-odlingar i t ex USA. Det spelar dock egentligen ingen roll vilken teknik man använt för att få grödan att tåla bekämpningsmedlet, problemet är ju hur odlingen gått till.
I delar av Europa odlas idag en rapssort som genom vanlig förädling gör rapsen motståndskraftig mot ett bekämpningsmedel. Grödan är alltså inte en GMO. Jag har svårt att se hur denna gröda, där egenskapen förädlats fram genom inducerad mutation med kemikalier eller radioaktiv strålning skulle vara mer eller mindre ”farlig” än en GM-gröda där man i förädlingen skapat en liknande genförändring medvetet och kontrollerat. Men bara för att denna ”normalförädlade” raps tål vissa bekämpningsmedel så måste ju givetvis grödan ändå odlas med ansvar för att det inte ska uppstå resistensproblematik. GMO eller ej – hållbar odling är ett måste. Men det hänger på användaren, inte på tekniken. Dessutom finns det frågetecken kring t ex monopolisering och patentfrågor som måste lösas. Men där är det återigen viktigt att särskilja på själva förädlingstekniken respektive hanteringen och användningen av förädlingstekniken, och så länge det sker en generell demonisering av GMO kommer vi aldrig få en bra och konstruktiv diskussion kring frågor som monopolisering, patentfrågor, olämplig användning av växternas egenskaper, flykten av förädlingskunskap från EU etc.
Jag vet att det finns debattörer som vill hitta fiender, och där en nyanserad och sansad debatt inte är intressant. Tydligen har LRF Ungdomen identifierats som en sådan lämplig fiende, utan egentlig grund. Eftersom LRF Ungdomen saknar tydliga ställningstaganden vad gäller GMO-fritt foder och GMO-produktion överlag så har jag inget intresse eller mandat från LRF Ungdomen att fortsätta debattera LRF Ungdomens ståndpunkt i GMO-frågan.