Efter ett inlägg kring jämställdhet på LRF Ungdomens blogg blev jag tydligen hastigt och kanske i mina egna ögon mindre lustigt, inofficiellt utsedd till någon slags självutnämnd expert på jämställdhetsfrågor.
Så hur blev det nu så här egentligen? Jag har aldrig tänkt så värst mycket kring frågan, jag har inte intresserat mig så hårt kring debatten, jag har definitivt aldrig kallat mig feminist även när det var ett så politiskt måste att tom Göran Persson sällade sig till den skaran. Jag tycker fan i mig att ordet jämställdhet är onödigt! Jag borde med andra ord vara den sista person som sitter här och försöker sig på ett inspel i ämnet.
Men det finns andra värden jag håller extremt högt.
Rätten för varje människa att få bli bedömd på grund av dess handlingar, kunskaper och erfarenheter. Är jag rätt person för ett jobb eller befattning så ska jag ha det, kön, ras och bakgrund ska då vara helt ovidkommande. Rätten att fatta egna beslut utan att bli dömd och bedömd av omgivningen. Vill jag vara hemma med mina barn eller satsa fullt ut på en yrkeskarriär så är det mitt val och mitt val enbart och inget val är med automatik bättre eller sämre än något annat.
Det vi inte ska glömma är att varje bakgrund, val i livet och varje situation vi hamnar i ger oss unika erfarenheter som vi bär med oss och drar nytta av resten av livet och det fina är att det inte är till nytta enbart för oss själva utan också för våra företag, arbetsgivare, medlemmar och anställda. Så nästa gång det är dags att anställa eller välja företrädare, tänk efter vad den personen för med sig för erfarenheter till sin uppgift, kanske vore det bra med nya perspektiv?
Folke Pleijert