Hört på ett tåg mellan Rättvik och Borlänge, ena delen av ett mobilsamtal på högt och väldigt tydligt dalmål.
”-Nää, jaag haar inge diaalekt!
-Va finns det för nåra dåå, skåne, norrlänska, jämtska och stockholmska, det är väl inte fler.
-Och så östgötska också, sånt där man pratar i Norrköping, men jag vet inte var Norrköping ligger ens.”
Vem kan säga att det inte är underhållande att vara förtroendevald inom LRF?
Folke Pleijert
På senare tid har diskussionen om att föryngra den svenska skogsägarkåren blossat upp. Detta är givetvis bra och på sin plats. Skogsägarkåren blir allt äldre och de yngre skogsintresserade får vackert vänta med att förverkliga sina drömmar om en egen skogsfastighet. Självklart finns det undantag i det nyss skrivna, men en klar majoritet av människor ”som blir med skog” har redan kommit upp i åren och hunnit skaffa andra intressen som gör att skogsägandet kommer långt ner på prioriteringslistan.
Vi har alltså en inbyggd problematik i ägarstrukturen av skogsfastigheter i Sverige. Skälen till det är många. På bara fem år under 2000-talet, nästan fördubblades skogsmarkspriset i Sverige. Avkastningsvärdet ligger idag på ungefär halva inköpspriset, räknat per m3sk. Detta har inneburit att det måste till en hel del eget kapital för att ro i land en affär, något som de flesta yngre sällan har.
Jag anser att rationaliseringsförvärvet ytterligare försvårar köpläget för den köparkategori som redan innan har de tuffaste förutsättningarna på marknaden, nämligen förstagångsköparna. Rationaliseringsförvärvet kapitaliseras i skogsfastigheten och ger en fördel för den som tidigare äger skog.
Att verka för att ta bort en skatteförmån kan säkert jämföras med att svära i kyrkan i dessa sammanhang. Jag är dock övertygad om att vi måste ha en mångfald i skogsägarkåren för att få ett aktivare skogsbruk. Där skall kvinnor och män, unga som gamla finnas. Detta ger bra förutsättningar för nytänkande, kunskapsöverföring och framförallt motverkar det att homogena grupper av människor låser in sig i trånga hörn. För detta skall uppnås krävs åtminstone lika förutsättningar. Ett första steg bör vara att avskaffa rationaliseringsförvärvet.
John Enander
Har suttit och funderat på det där med regn. Varför det aldrig kommer rättvist. Jag bor på en lite ”halvö”, eller snarare i kanten av en. Nu till regnet varför får vi alltid mindre än alla andra? Både på ont och gott men man får ju aldrig vara värst.
Som i dag: Tillbringade dagen på en hästtävling ( som vanligt) i Mantorp och på sådana ställen pratas det alltid väder. Nå väl jag parkerade och kliver ut på en för dagen torr bit av en åker och konstaterar att även pappas bil kommer gå los trots att den driver i fel ände det vill säga fram.
Givet vis kliver Gamla Gubben Holgersson fram och börjar prata väder och jag var inte sen att hänga på men det där med regn.
Gamla Gubben Holgersson säger Ja här har det inte kommit mera än 120-130 mm efter midsommar.
Jag säger Hemma 70-80 mm.
Inte hade jag en chans den gången heller.
Men vädret var kanon hela dagen och tävlingarna var fina och hästen hoppade bra.
Kristin Yderfors
