19
Apr

Svårt att välja affärspartner

När jag för ett drygt halvår sedan blev skogsägare, så kom samtalet från Södras inspektor som ett brev på posten. En eloge till den insatsen. Jag visste knappt själv att jag var skogsägare före personen som ville att vi skulle träffas och diskutera ett medlemsskap. Under samtalet så uttryckte personen bla att det ”vore lämpligt” att jag blev medlem med tanke på mitt engagemang i LRF. Detta gör mig kluven och min förbannade envishet kan inte släppa just de orden.

Jag beundrar Södras framgångssaga. Hur man har månat om sina medlemmar, samtidigt som man har haft kloka affärs-män och kvinnor på ledande positioner som har skapat goda resultat i föreningen/koncernen/företaget eller vad det nu är? En stor del av mig vill bli medlem. Dels för att jag tror att på sikt så gör jag i alla fall ingen ekonomisk förlust, även om jag heller inte tror att den ekonomiska vinningen kommer utmärka sig, gentemot om jag handlar md andra aktörer på marknaden. Men även för att det finns en stolthet och känsla av samhörighet i det Södra som jag gärna vill vara en del av.

Nu till mina käpphästar. Bara för att jag är engagerad i LRF så anser jag att det absolut inte är mer lämpligt att bli medlem i Södra. Jag skulle snarare vilja leva ut motsatsen och bara handla med andra än Södra. Varför då? Jo, dels för att visa alla medlemmar och potentiella medlemmar i LRF att det inte är någon tyst acceppt man ingår när man blir medlem i LRF och som säger att du bör verkligen handla med kooperationen nu med! Men kanske framförallt för att det måste finnas en hunger av att vara bäst i varje förening och därmed förtjäna sina medlemmar. Det är på sikt en överlevnadsfråga för de flesta föreningarna. För tiden när man var medlem och levererade sitt virke ditt ”pappa” gjorde är förbi. Det var förresten även en tid när skogsfastighetens avkastning låg över fastighetens marknadspris och man hade råd att vara ideolog.

Av:

John Enander

Kategorier:

Framtid, Skog

25
Sep

Vem verkar för ett högre virkesvärde?

Så var det då dags igen. För andra gången inom kort, går en ordförande för en av landets skogsägarföreningar ut i media med budskapet att priset på virke måste hållas ned. Det är den här gången ordföranden för Norra Skogsägarna som kräver att Sveaskog skall ”ändra inriktning” och att de genast bör sluta köpa virke på marknaden. Senast, för några veckor sedan ställde sig ordföranden för Södra Skogsägarna frågan, ”vad händer på marknaden om massabruken måste läggas ned”? Enligt min tolkning var det ett skrämselbudskap till dem som förespråkar ett högre pris på sina skogsprodukter.

Är det någon mer än jag som inte förstår varför skogsägarföreningarna tar täten i denna kampanj?  

  • Vi har ett underskott på virkesmarknaden (ca 3% före stormarna i södra Sverige enligt Södra), förmodligen större nu 
  • I klimatdiskussionen ses skogen som en stor potential för att förhindra ytterligare global uppvärmning
  • Biobränsle från skogen är en av de ”hetaste” värmekällorna i framtiden

Är det inte naturligt i en marknadsekonomi att priset styrs av utbud och efterfrågan? Finns det inget förhandlingsutrymme åt andra hållet i den situation som råder? Borde inte skogsägaren se ett positivt resultat av ovan nämnda punkter? Borde inte skogsägarföreningarna jubla när virkespriset tenderar att stiga? Jag tror iallafall att skogsägarna gör det. Hur kan vi minska ”vi- och dem-känslan” mellan skogsägarföreningarna och dess medlemmar/ägare?

Det finns många frågor som rör sig i ett förvirrat huvud.

John

Av:

John Enander

Kategorier:

Skog