3 Kommentarer

1

Jerker 16 augusti, 2011

Ja, den som finge vara med där ändå! Får man fråga vem denne ansvarstyngde person är?
Vi har ju för bara ett par dagar sedan läst att andelen heltidsarbetande i lantbruket sjunkit med 20% på bara 3 år! Vad vi bevittnar är ju i princip ett fritt fall. Med den här takten är ju allt yrkesmässigt lantbruk borta inom 15 år! Förr brukade man lite skämtsamt påstå att det var viktigt för bönderna att vidmakthålla pessimismen. Nu har det liksom slagit över åt andra hållet… Problemanalys och lösningsförslag har ju t.ex.nummer efter nummer presenterats av ledaren i Lantbrukets affärer, se t.ex. den med rubriken ”Katastrofalt låga kunskaper om det svenska djurskyddet”… Men detta budskap förefaller ju alla inom såväl Grisföretagarna, LRF som politikerna vägra ta till sig. Folk kommer och går, men det är hela tiden samma ”den enda vägens” politik/strategi som gäller. Visionerna (kartan) passar inte ihop med verkligheten. Så vad gör man – ritar om kartan eller bygger om verkligheten? Branschen och politikerna passar på varann och skyller på varann, men ingen vågar eller förmår tänka tvärt om.
Behöver konsumenten fler lågprismärken för kött? Behöver och behöver… det är väl handeln och köttbranschen som anser sig behöva, men att konsumenterna inte kommer att säga nej, det kan vi vara helt säkra på.

2

Matilda 16 augusti, 2011

Utifrån tankarna i livsmedelsstrategin, så är det att effektivisera stordriften eller att extremnicha sig. Jag vet inte mycket om effektivisera grisuppfödning, men jag ser mer av nichandet. Jag saknar ett bredare urval av köttprodukter, särskilt närproducerat, jag kan tycka att det borde finnas en marknad för det. Folk är medvetna om vad de äter, och jag tror att många är beredda att betala mer för att få äkta och tydlig mat med tradition och stolthet. Vi är avundsjuka på den italienska matkulturen, vår uppgift blir att se till att fylla det med ett svenskt hantverk ist för att importera den utländska.
Men samtidigt, hur får vi in tillräckligt med pengar i industrin för att det ska gå runt, och räcka för alla så att även grisbönder får ett drägligt liv. En jag pratade med sade att franska bönder håller fast vid sina traditioner, men då inte heller har så hög standard. Kanske är det omöjligt att kombinera en livaktig produktion med hög standard för producenten? Kanske ska vi inte ha grisar i Sverige? Men det låter ju också hemskt, det finns ju helt klart ett sug på marknaden, en efterfrågan, och därmed en affärsidé.
Tillverka superlyxiga korvar av grisköttet och inför korvpaus för mellanstadiebarnen, så att de blir beroende för resten av livet…

3

Katharina Weber 25 augusti, 2011

Tyvärr är det väldigt få idag som bryr sig om vart maten kommer ifrån, om den är från Brasilien eller Sverige, det är just precis bara priset som avgör. Själv brinner jag för den svenska jordbrukspolitiken som har väldigt mycket arbete framför sig med att förmedla för alla konsumenter hur viktigt det är att välja svenska råvaror. Många av mina vänner vet knappt om att det finns något som ”ursprungsland” på alla matvaror. Och när jag visar var det står rycker de bara på axlarna och säger ”spelar väl ingen roll att det kommer från Holland”, då kan jag bli så ledsen för det innebär att de inte har någon förståelse alls hur viktigt det är att välja svenskt. Samma sak hände idag när jag stod på Ica och skulle köpa tomater. Svenska och Holländska tomater ligger alldeles bredvid varandra. Jag går givetvis fram till de svenska tomaterna och plockar på mig några, medans jag har en mamma och dotter bredvid mig som står och väljer mellan de holländska och de svenska, de diskuterar om de ska de svenska eller holländska och kommer fram till att de holländska. Då frågade jag dem varför de inte tog de svenska, då svarade de ”de holländska kostade 14.95kr/kg medans de svenska 18.95kr/kg, samma smak för mindre pengar”…
Och där har vi problemet, vi kan inte tvinga våra konsumenter att svenskt men vi kan försöka påverka dem så att de tänker till iallafall! Och det måste vi arbeta hårt och mycket för!