Så var det då dags igen. För andra gången inom kort, går en ordförande för en av landets skogsägarföreningar ut i media med budskapet att priset på virke måste hållas ned. Det är den här gången ordföranden för Norra Skogsägarna som kräver att Sveaskog skall ”ändra inriktning” och att de genast bör sluta köpa virke på marknaden. Senast, för några veckor sedan ställde sig ordföranden för Södra Skogsägarna frågan, ”vad händer på marknaden om massabruken måste läggas ned”? Enligt min tolkning var det ett skrämselbudskap till dem som förespråkar ett högre pris på sina skogsprodukter.

Är det någon mer än jag som inte förstår varför skogsägarföreningarna tar täten i denna kampanj?  

• Vi har ett underskott på virkesmarknaden (ca 3% före stormarna i södra Sverige enligt Södra), förmodligen större nu 
• I klimatdiskussionen ses skogen som en stor potential för att förhindra ytterligare global uppvärmning
• Biobränsle från skogen är en av de ”hetaste” värmekällorna i framtiden

Är det inte naturligt i en marknadsekonomi att priset styrs av utbud och efterfrågan? Finns det inget förhandlingsutrymme åt andra hållet i den situation som råder? Borde inte skogsägaren se ett positivt resultat av ovan nämnda punkter? Borde inte skogsägarföreningarna jubla när virkespriset tenderar att stiga? Jag tror iallafall att skogsägarna gör det. Hur kan vi minska ”vi- och dem-känslan” mellan skogsägarföreningarna och dess medlemmar/ägare?

Det finns många frågor som rör sig i ett förvirrat huvud.

John