Jag tycker lantbruksdebatten i Skövde i måndags blev en riktig höjdare. Bra uppslutning (ca 1200 åhörare), bra panel, bra moderatorer, bra frågor och bra diskussioner.

Jag blev glad över de många inspelen om möjligheter för lantbruket i framtiden. Lars Idermark pratade mycket om våra tankebanor som företagare och den utvecklingspotential som finns. Ove Konradsson pratade om svensk mjölkproduktion som väldigt konkurenskraftig gentemot andra länder. Det kändes på något vis som ett lyft mot alla problemorienterade diskussioner som vi brukar få lyssna till. Lars Andersson som är ICA-handlare i Skåne bad om mer ”riktiga” produkter att sälja i sin butik och menade att han har stort inflytande över konsumtionsmönster genom att marknadsföra och profilera olika produkter. Det var helt enkelt fokus på utvecklingsområden inom lantbruksföretagandet.

Den som ger mig blandad eftersmak är den rapportering som hittills har skett från i måndags kväll. Annika Bergman som är ordförande för Sveriges grisföretagare hade sin agenda klar för kvällen. Lönsamheten i svensk grisproduktion är urusel och det är djurskyddet som sänker den svenska produktionen eftersom konsumenten inte betalar för den merkostnaden. Budskapet som Annika levererade var att om inget görs för svensk grisproduktion så kommer bara de som inte har råd att sluta vara kvar om 5 år.

Jag betvivlar inte problematiken i grisnäringen! Men detta var det enda som flera nyhetsrapporteringar handlade om, trots att det i övrigt var en mycket positiv diskussion. I morgondagens Land Lantbruk (som jag kom över och har läst idag) rapporterar man endast om diskussionen kring den dåliga lönsamheten i grisbranchen och att Eskil Erlandsson öppnar för en politisk ersättning via skattemedel för kostnaderna för det högre djurskyddet.

Hur skall vi någonsin lyckas tvätta bort ”gnällstämpeln” på svenskt lantbruk när till och med en positiv debatt (till 90 %) sumeras i negativ klang? Hur skall vi locka nya generationer till branchen när det enda de får höra är hur bedrövligt allt är? och hur skall vi lyckas utveckla våra företag när allt fokus läggs på politiska lösningar?

Jag tar med mig de positiva signalerna från debatten och skall göra allt jag kan för att visa att svenskt lantbruk är möjligheternas branch och en framtidsbranch. Men ibland känns det som man jobbar i uppförsbacke!

Till sist. Ett stort tack till alla som var med i arbetet kring lantbruksdebatten! Ni gjorde ett fantastiskt jobb!

På måndag 17 jan, anordnar Swedbank skog och lantbruk en spännande debatt om svenskt lantbruk i framtiden. Man har även det goda omdömmet att prioritera föryngringen av svenskt lantbruk. Kristina Yngwe och jag kommer vara med som frågeställare under kvällen och skall försöka få svar på viktiga frågor om förutsättningar för framtidens företagare på landsbygden. Det känns kul och inspirerande att framtidens lantbruksföretagare, allt mer lyfts fram som den viktigaste gruppen att bygga strategier kring. Även om det, än så länge, bara är stora och fina ord så är det en början på någonting.

Panelen som skall svara på frågor och utlova framtidstro består av Eskil Erlandsson, Lena Ek, Helena Jonsson, Annika Bergman, Ove Konradsson, Lars Andersson (ICA) och Lars Idermark.

Är du intresserad av att komma och lyssna så har jag några biljetter kvar. Skicka ett mail till john.g.enander@lrf.se

CEJA och NAJK (holländska motsvarigheten till LRF Ungdomen) håller på med projektet ”Climate farmers” där man gjort en enkätsammanställning om vad unga lantbrukare i Europa tänker kring klimatförändringar och lantbrukets utsläpp av växthusgaser. Detta har nu utmynnat i fyra olika studieresor, där sex unga lantbrukare träffas under en helg för att diskutera lantbrukets klimatpåverkan och där man besöker gårdar som arbetar aktivt med att minska sin klimatpåverkan.

Sverige har fått tre platser till dessa studieresor, 22-23 jan är det på Irland, 5-6 feb i Spanien och 12-13 feb i Sverige. Man åker dock endast till en av studieresorna. Deltagandet kommer kosta 100€, som man får betala själv, och då ingår resa, kost och logi. Vill man följa med så kontakta mig på kristinayngwe@yahoo.com så får ni mer information. Skicka även med en kort motivering varför du skulle vilja vara med. Det gäller dock att vara snabbt ute!

Då var det ett nytt år med nya möjligheter. Jag hoppas att alla fick ett riktigt bra avslut på det förra året och en riktigt god start på det nya. Ett nytt grepp som vi i LRF Ungdomen gör är att vi tillsammans med Länsförsäkringar har instiftat ett pris till en ung lantbruksentreprenör som vi döpt till Ung Växtkraft. Priset har till syfte att stödja och uppmuntra unga lantbruksentreprenörer. Några kriterier för priset är att företaget ska ha sitt säte på landsbygden och visa en positiv utveckling för både bygden och företaget som sådant.

Priset är på 50 000 kronor i form av utbildning, stöd till studiereser mm. Det är dels upp till pristageren själv hur pengarna används men det skall syfta till att utvecka företaget och företagaren. Nomineringstiden går ut den 31.a januari 2011 och själva priset delas ut på LRF Ungdomens riksårsstämma den 9-10.e mars 2011. Nominering görs på lansforsakringar.se/lantbruk så se till nu att nominera den eller de som ni tycker förtjänar ett pris som detta.

Nu ser vi fram emot ett nytt härligt LRF år men många nya utmaningar och möjligheter. Själv känner jag mig full av förhoppningar på det nya året och vill bara dra igång nu på momangen.

Nu kör vi!!

Så var julen över för den här gången. Personligen tycker jag nog mest om den stämningen som byggs upp inför själva helgen. Man ser fram emot att träffa släkten, äta god mat och bara ta det lite lugnt. När det hela skall sumeras så tenderar det ofta att bli i termer som julklappshysteri, för mycket mat och ett jäkla åkande.

När det nu bara är några dagar kvar av 2010 så ges tid till reflektion och framtidsplanering. Före jul fick jag svara på frågan om vad jag är mest nöjd med inom LRF Ungdomen 2010, på ATL:s hemsida. Den finns att läsa på följande länk: http://www.atl.nu/Article.jsp?article=64230&a=Decemberkändisen: John Enander.

Med arbetet i att skapa en livsmedelsstrategi har vi ungdomar en jätteviktig roll. Vi vet alla att det krävs nya vägar för att vända negativa kurvor till positiva inom svensk livsmedelsproduktion. Att lantbruket klarar generationsskiftet och att fler företagare vill satsa på lantbruket i framtiden, måste vara det första att ha en strategi för.

2010 var året när frågan om att föryngra det svenska lantbruket kom upp på bordet. Nu gäller det att jobba vidare under 2011 för att de stora fina visionerna också mynnar ut i konkreta åtgärder.

Med hopp om en god fortsättning!

Tjaba!

Då har vi äntligen gått på julledighet från skolan. Sena kvällar… med studier, projektarbeten, snöskottande, ja det har varit en ständig arbetstopp på Alnarp.

Var till Bryssel i veckan och deltog på avslutningen på ”multifunctional farmer”, ett projekt inom CEJA. Vi var 3 unga bönder som pratade om våra verksamheter och hur vi valt att diversifiera oss.

En fransman med inriktning  mjölk och gårdsförsäljning av diverse produkter, en österrikare som tillverkade ost samt den svenske ”Bellman” (jag) som kombinerar skog, mjölk.

Det var en trevlig och spännande tillställning som avslutades med små smörgåsar och vin.

Nu till önskelista till tomten,

-          Högre mjölkpris

-          Högre studiemedel

-          Högre körpriser i skogen

-          Längre jullov

-          Lägre räntor

-          Och en trådlös mus!

Alla barnen tittar på det brinnande huset utom Rut,
-För hon tittar ut !

 God Jul & Gott Nytt År!

Måndag-tisdag förra veckan tillbringades i Bryssel med att diskutera fram ett gemensamt dokument från CEJA om startstöd till unga lantbrukare inom ramen för CAP efter 2013 samt ett dokument om CEJAs åsikter om kommissionens nyss publicerade papper.

Tyvärr missade jag större delen av första dagen eftersom jag fick vänta 5 timmar på att snökaoset på Kastrup skulle lägga sig. Diskussionerna kring den första punkten, om stöd till unga, verkade dock inte ha varit så hetsiga. På EU-nivå handlar en stor del om att fler medlemsstater ska uppmuntras (för att använda diplomatiska uttryck) att se stöd till nystartande och unga som en prioriterad fråga. Idag skiljer sig stöden oerhört mycket mellan länderna, där vissa länder inte betalat ut ett enda öre i startstöd till unga. Andra delar av CEJAs gemensamma dokument handlar om ett mer kunskapsbaserat stöd till unga, både inför uppstarten och under uppbyggnaden av företaget. Dessutom diskuterades hur man kan skapa incitament för generationsskifte, t ex genom att ge större gårdsstöd till unga.

Under tisdagen kom Yves Madre från jordbrukskomissionärens kabinett och svarade på frågor kring kommissionens dokument. I stort var de flesta deltagande länderna positiva till kommissionens förslag om ett grönare direktstöd, dvs att man kopplar miljöåtgärder som t ex permanent betesmark eller varierad växtföljd till direktstöden. T o m länder som Frankrike har insett behovet av att ha en jordbrukspolitik som kan rättfärdigas för konsumenterna, och att framtidens lantbrukare måste vara i framkant och driva på i denna fråga.

På eftermiddagen träffade jag och Ingrid Pettersson från CEJAs styrelse Lena Eks assistent och fick ett kort men intressant samtal om hur diskussionerna om CAP går bland de svenska parlamentarikerna. Därefter träffade vi Maria Rosander som är jordbruksdepartementets utsända i Bryssel, och är den som ansvarar för de jordbrukspolitiska frågorna innan de kommer upp till ministernivå. Vi pratade lite om den svenska regeringens arbete kring CAP, och varför föryngring av lantbruket inte finns med i den svenska diskussionen.

Därefter var det en workshop med EU-parlamentets jordbruksutskott om unga lantbrukare i Europa, där CEJAs medlemmar fick vara åhörare. CEJAs ordförande Joris Baecke höll ett anförande och en polsk forskare höll ett föredrag om lantbrukets åldersstruktur och ungas inställning till lantbruk. Många av de närvarande EU-parlamentarikerna ansåg glädjande nog att det var ett problem att endast 7% av EUs lantbrukare är under 35. Från svensk sida var Marit Paulsen närvarande, som ju även är vice ordförande i jordbruksutskottet. Vad hon ansåg är dock oklart eftersom hon inte yttrade sig alls i frågan.. Joris tal finns på YouTube om man är intresserad av att se vad som sades! Upptäckte förresten att paneldebatten i Malmö som jag skrev om för ett tag sedan finns på SVT Forum Play. Spolar man till slutet så kan man höra vad panelen svarade på min fråga om jordbrukets föryngring.

Har nu snart gått ett helt halvår sedan vi satte spaden i baken och startade vårat bygge av en ny ladugård till våra kor och ungdjur. vi har kommit en bit påvägen, nu är väggar uppe och största % av gjutningarna är gjorda. Nu är det dax för taket. Men snö och vindar gör det inte lättare för dagen och gör att tempot sjunker. Men byggarna har lovar att jag har taket på v.6 och korna inne i maj.

Varför bygger man en ny ladugård? ja det kan man undra, det gnälls över dåliglönsamhet, mm. Men vad är altenativet? För mig fins inget jag älskar mina kor och livet som mjölkbonde och då krävs utveckling, för att hänga med.

En stor anledning till att bygga med är för korna få ett nybyggt hus vem vill inte ha det, kunna äta sova eller jobba när man vill. För mig som fått förmånen att jobba med dessa fantastiska varelser är kravet på bra och säker arbetsmiljö en anledning.

Men jag måste kunna tjäna pengar på min mjölk och ha ett bra privatliv som går att kombinera.

Något son är häftigt med att ha råvarar mjölk är att man helt är beroende av vad som händer på värdsmarknaden och jag slipper vara konkurrent med alla andra fantastiska mjölkbönder i sverige vilket mejeri de än levererar till.

Nu i helgen träffas 34 st premieelever från hela landet på Sånga Säby för en 4 dagars kurs i ledarskap och att få lära sig mer om LRF.

Igår startade vi dagen på LRF huset med olika föreläsare, tex John Enander, LRF Ungdomens ordf, Thilde Höök, hästbonde och Jenny Alm, mjölkbonde.

De andra dagarna ägnar vi mkt åt ledarskap och personlig utveckling inom det samt information om LRF.

Här funderar eleverna över hur man definierar ett gott ledarskap.

Läste igår att LRF fått avslag på sina dispensansökningar för att använda två växtskyddsmedel som används mot ogräs i t ex lökodlingar. Detta kommer medföra att det 2011 inte finns något godkänt kempreparat att bekämpa ogräs som t ex nattskatta som är ett mycket svårbekämpat ogräs i lök. Detta kommer sannolikt även innebära betydande merkostnader för många lökodlare och således svårigheter att stå sig i konkurrens med importerad lök från länder med mindre stränga regler och därmed fler godkända preparat. Beslutet är grundat på ett EU-direktiv och övriga länder i EU har beviljat dispens för preparaten till dess att ett fullgott alternativ finns på marknaden – detta för att inte skada den inhemska produktionen av lök.

Sverige är tyvärr alltså undantaget, och KemI har alltså inte tagit någon som helst hänsyn till behovet av produkten, vilket dessvärre är gängse ordning i vårt land. Svenska myndigheters inställning till svenskt lantbruk är ofta beklämmande och det verkar som att man inte ser längre än vad näsan räcker. Hårdare regler för t ex gödsel, växtskydd, djurhållning mm införs ju förvisso för ett gott ändamål, och jag tycker absolut att man alltid ska sträva efter ett så hållbart lantbruk som möjligt, men allt som oftast leder Sveriges hårda regelverk till sämre produktionsförutsättningar för svenskt lantbruk. Samtidigt som svensk produktion minskar så ökar konsumtionen av mat i Sverige. Man behöver inte vara rymdfysiker för att räkna ut varifrån den ökade konsumtionen kommer – sannolikt är det från länder med mer gynnsamma konkurrensvillkor än Sverige, dvs med ett mildare regelverk.

Kontentan kommer således bli att Sverige förvisso blir ett föregångsland där det produceras mat med hög miljö- och djurhänsyn, men istället exporteras problemen till de länder som vi importerar maten från. Dessa länder har ofta sämre miljöhänsyn och sämre djurvälfärd än vi har idag, och frågan är då om nettonyttan för miljön och för djuren egentligen blir bättre? Man har länge pratat om ekologiska fotavtryck, som handlar om att vi i Sverige ska ta ansvar för den påverkan som vi ger upphov till genom produkter som tillverkats i andra länder, men frågan är om detta begrepp har nått våra myndigheter.

Jag har alltid fått lära mig att det blir bättre om man samarbetar mot samma mål – i detta fall borde det väl vara ett hållbart lantbruk, både vad gäller miljö, djurvälfärd och lönsamhet. LRF sträcker gärna ut en hand för att nå detta mål – frågan är om någon kommer ta emot den?