Så har Djurrättsalliansen slagit till igen. Tänk att denna organisation på ett halvår har gått från att vara helt okänd för svenska folket till att totalt styra diskussionerna om svensk djurvälfärd. Nu tänker jag dock inte kommentera huruvida svensk minkproduktion är bra eller dålig, jag är inte tillräckligt insatt i svensk pälsproduktion så att jag kan avgöra vad som är naturligt beteende och vilka behov djuren har, även om jag rent emotionellt så klart reagerar negativt på bilderna.

Vad jag istället ställer mig lite frågande till är den generella acceptansen av Djurrättsalliansens metoder. Att använda icke-demokratiska metoder för att föra fram sitt politiska budskap är inte ovanligt – det är t ex tyvärr ganska vanligt förkommande att politiskt aktiva attackeras av meningsmotståndare. I den offentliga debatten är man ofta rörande överrens om att sådana icke-demokratiska metoder inte är acceptabelt. Dock verkar detta inte gälla alla områden. Att göra sig skyldig till t ex olaga intrång är tydligen ok ibland, som när det gäller att propagera mot den svenska djurproduktionen.

Då frågar jag mig bara om detta är det samhälle som vi vill ha? Jag är helt och fullt övertygad av att majoriteten av svenska djurproducenter utan tvekan skulle låta Djurrättsalliansen (eller vilken intresserad konsument som helst) komma på oanmält besök, och gladeligen visa sin djurproduktion och vara med och förklara och diskutera djurhållningen på gården. Men detta skulle så klart inte skapa lika stora rubriker…

Det känns obehagligt att svenska djurproducenter ska behöva vänja sig vid risken att någon aktivist smyger omkring på gården på natten utan ens vetskap för att kontrollera djurhållningen när det redan ska finnas en fungerande kontroll av produktionen. Jag tycker det är väldigt tråkigt att det inte förs någon som helst diskussion om olika intresseorganisationers metoder, och att svenska politiker sväljer devisen ”ändamålet helgar medlen” med hull och hår.

Sitter i EU kommissionens byggnad i Bryssel och deltar i en konferens om framtida CAP. Under det gångna halvåret har allmänheten och organisationer haft möjligheten att delta i en diskussion om den framtida jordbrukspolitiken, och nästan 6 000 svar har kommit in. Dessa, tillsammans med Eurostats undersökning av ca 26 000 EU-medborgares inställning till och kunskaper om europeiskt lantbruk och CAP ska alltså ligga till grund för de mål som EUs nya jordbrukspolitik ska ha.

Själv är jag här på CEJAs mandat, där Brysselkontoret har lyckats fiffla till sig 6 åtråvärda platser till konferensen. Övriga LRF:are är en representant från LRFs näringspolitiska avdelning samt enligt deltagarlistan även Lars-Göran, dock har jag inte sett honom här.

Gårdagen bestod av en inledande sammanfattning av vad undersökningarna resulterat i, där man sammanfattningsvis kan säga att jordbruk anses vara viktigt eller mycket viktigt av 90% av Europas medborgare, men att kunskapen om jordbruk och CAP är låg. Viktigaste uppgiften som lantbruket har är enligt medborgarna att producera säker och bra mat, samt som leverantör av olika samhällsnyttor som miljöskydd och djurvälfärd.

Eftermiddagen var indelad i fyra olika workshops, där jag deltog i en om miljö och kollektiva nyttor. Här diskuterades hur CAP ska användas för att betala lantbrukarna för de samhällsnyttor som de producerar, som t ex öppna landskap och jobbtillfällen på landsbygden, men som konsumenterna inte betalar för utan som istället samhället ska betala för. I diskussionen syntes det tydliga skillnader mellan intresseorganisationer och lantbruksorganisationer, där vissa intresseorganisationer tyckte att lantbrukare som förstörde jorden (enligt dem alltså konventionella odlare) inte hade rätt till stöd utan endast miljövänligt jordbruk (dvs ekologiskt) skulle få ersättningar. Lantbrukarorganisationerna försökte istället framhålla vikten av att miljönyttor ska vara en win-win situation där lantbrukaren måste kunna tjäna ekonomiskt på insatser för en större miljönytta eller högre djurvälfärd annars kommer vi inte kunna ha något lantbruk kvar. I förmiddag har det varit en sammanfattande diskussion av gårdagens workshops, och efter kaffet är det dags för nya workshops. Vill man följa konferensen live så kan man göra det här.

Just nu har en ilsken italiensk herre tagit över diskussionen och vägrar sluta prata trots ihärdiga försök från diskussionsledaren, och skriker vilt för att få fram sin åsikt. Mycket intressant att se de kulturella skillnaderna i debatteknik…

En herre vid namn Per T Ohlsson citerades i ATL idag för sin beskrivning av Almedalsveckan som ”…den svenska samhällselitens svar på Sjöbo marknad”. Under de gångna två veckorna har jag haft nöjet att få bevista båda tillställningarna, förra veckan genom Riksstyrelsens deltagande i politikerveckan och igår på den traditionsenliga rundan på Sjöbo marknad med far.

Och ja, likheterna finns där. Det är varmt och trångt, var och varannan minut ser man kändisar (om än på Sjöbo marknad mer i kalibern ”vänner från förr”), utbudet är så stort att man undrar hur det egentligen kan finnas möjlighet för alla närvarande utställare att nå ut till besökarna, det snackas mycket strunt, och trots att glaset med rosé är utbytt mot en folköl eller halvljummen cider så finns även alkoholen närvarande i minglandet.

På en punkt skiljer sig dock de båda evenemangen åt – synen på lantbruk. När jag gick omkring med far så mötte vi flera bönder från trakten, och det snackades vete- och grispriser och diskuterades hur grisbranschen skulle klara sig nu när den nya certifieringen införs. Under Almedalen var mat och klimat ett populärt seminarieämne, men diskussionerna ligger så otroligt långt ifrån producenternas vardag. Här diskuterar både representanter från partier och lobbyorganisationer hur svenskt lantbruk kan bli mer hållbart, ur både etiskt och miljömässigt perspektiv där ytterligare regleringar och märkningar tycks vara lösningen på det mesta, och diskussionerna grundar sig ofta i emotionella argument. Detta blev väldigt tydligt under en diskussion om griskrisen i höstas, där det blev folkstorm när en representant från jordbruksverket sade att bilderna på grisarna som åt på en död gris inte var ett problem ur djurvälfärdssynpunkt eftersom ingen av grisarna for illa, utan snarare var ett problem ut etisk synpunkt. Att ingen av de närvarande verkade känna till den certifiering som nu införs i Sveriges grisproduktion för att säkerställa djurvälfärden visar ju att den faktiska kunskapen om produktionen är ganska låg.

Göran Hägglund, KD, talar om ”verklighetens folk”. För lantbruk så är frågan är om det är konsumenter och politiker eller producenter som är verklighetens folk. Om nu svenska folket vill ha en köttproduktion där grisarna springer ute och leker i hagarna, så är det kanske egentligen vi konventionella producenter som är ”overklighetens folk”. Men så länge som det istället köps in importerad mat med långt sämre djurvälfärd men ett lägre pris så tror jag att konsumenternas bild av svenskt lantbruk måste närma sig producentens vardag. Kanske dags att vi börjar visa upp något annat är ”Barnen i Bullerbyn”-romantik, så att konsumentens matval kan baseras på ett rationellt snarare än emotionellt beslut?

Jaha.. Då var det äntligen dags att börja packa väskorna för dagarna i Visby. Sitter och funderar lite på hur jag lyckades planera min semester så åt skogen illa, eller väl beroende på hur man ser på saken.

Jag lyckades klämma in ett litet bröllop (inte mitt) direkt efter Gotland, närmare bestämt sjutton timmar efter att jag kommit hem. Det kanske inte låter som någon chock men om jag säger att bröllopet är i Utah i USA så ökar problematiken. Detta innebär att så fort jag landat i Norrköping så får jag sticka direkt till Arlanda för att flyga vidare mot USA. Vilken tur att vi har en tidskillnad till min fördel. Hur som helst så landar planet i Salt Lake City klockan 14:30 lokal tid och bröllopet börjar klockan 17:00. Gott om tid tycker jag… Ska bara checka ut bagage, passera tullen, ta sig till rätt ställe och byta om. Men vad gör man inte för ett riktigt fett amerikanskt bröllop!!

Sedan är mina långa härliga två veckor ledigt slut och man får sätta sig på kontoret igen. Har man bara två veckor ledigt under sommaren måste tiden utnyttjas väl och det tycker jag nog att jag lyckats med iallafall.

Men nu fokuserar vi på Visby till att börja med. Håll i hatten för nu kommer LRF…..

Nu har det gått ungefär 2 veckor av de efterlängtade sommarlovet och hur kan detta summeras. Kom hem till Brasta med förhoppning om fint väder och vårbruket i full fart och första skörd inom räckhåll… Nu två veckor senare har det regnat säkert 1 m (mätt i puder snö) och varit strax över noll grader Celsius, en helt under bara början på sommarlovet. Vi går nu i väntan på att få skörda gräs och om vi har riktigt tur infaller det precis över midsommarhelgen och det betyder röd dag = nästan 100 % löneökning (detta skall diskuteras med mor o far).
-Men jag e inte bitter…
Hur som haver är det skönt att vara i Jämtland och få stöka på gården, köra lite traktor, jaga lite kalvar, skruva lite och på köpet upptäcka muskler man trodde varit aktiva men förtynat under studie tiden, träningsvärk.
Nå detta kan uppfattas som jag är mindre positivt men som sagt det är skönt att vara på hemmaplan, umgås lite, få arbeta lite och andas frisk fjälluft…
Trevlig sommar och ses på Gotland, Almedalsveckan!

Katt åt golfare, fick utslag.

I sommar så är det dags för den traditionella politikerveckan i Almedalen och LRF är givetvis på plats. LRF har byggt upp en stor lada där det kommer genomföras diverse seminarer mm där även LRF Ungdomen planerar lite verksamhet. Vi har bjudit in fem olika företagare inom näringen som skall berätta om sitt respektive företag. Medverkande under våra seminarier är Elin Rydström bland annat känd från Arlareklamen, Stihna J Evertsson som driver Staby Gårdshotell i Småland, Ellinor Eineren som är Venture Cup vinnare för bästa affärsidé, Joakim Gustafsson grundare och VD för Svensk Skogsservice och Erik Johansson som är köttbonde med turism- upplevelseverksamhet utanför Umeå. Det känns som en mycket intressant skara företagare som kommer till att förgylla vår eftermiddag den 7:e juli då våra seminarier äger rum.

Men det är inte bara vi som kommer hitta på grejer under politikerveckan i Almedalen. Jag såg på hemsidan för Almedalen att det är över 1200 event inplanerade och fler lär det väl bli. Det gäller att planera sin tid väl så att man inte går och missar nåt intressant. Ja, det är nog omöjligt att hinna med allt sevärt under den tid vi i styrelsen kommer vara där. Som ni förstår så är detta något som jag ser mycket fram emot och jag tycker det skall bli jättekul att få se lite mer av Visby.

Detta blir nog bra…

Lever ett helt fantastiskt liv på lander där jag verkar som lantbrukar och bedriver mjölkprodution. Älskar verkligen allt med som det medför  (nästan i varjefall) men idag var det frågan, vaknde till att det hade kommit ca 25 mm regn under natten. Inte vad jag önskade men inget att gråta över. Dagen fortsatte med ett intressant frukostmöte mrd våt infrastuktruminister Åsa Torstensson. Släppte sedan en av unghästarna på bete och en välbehövlig vila för honom. Så långt gick allt som jag planerat.

Men sedan kom det som är endel av jobbet som jag inte alls gillar nämligen när ond bråd död infaller. Detta kom idag i form av att en 1:a kalvare ramlade och slog sig så pass illa att det inte fans någonting att göra utan döden var ett faktum. Vilket är något som jag mår lika illa av varje gång det händer då korna är mina kompisar, några jag jobbar ihop med varjedag och lägger en enorm tid och kraft på att de skall ha det bra. Så varje gång det händer är ett misslyckande.

Men det är en del i jobbet, tyvärr.

Inom LRF har vi tydligen gjort FAOs prognos om 9 miljarder människor 2050 till en lag och det är i detta som allt skall ta sin grund. Jag köper inte detta och jag tycker man börjar i fel ända. Redan idag finns det väldigt väldigt många människor som går hungriga varje dag. Detta beror främst på politisk styrning och infrastruktur, snarare än bristen på livsmedel.

Vår planet jorden skulle förmodligen inte klara att försörja 3 miljarder människor om samtliga av dessa levde enligt den standard som vi gör i västvärlden. Idag finns det 900 miljoner bilar i världen. Vad skulle hända om 2 miljarder människor till fick det ekonomiska utrymmet att skaffa en bil, skaffa ett kylskåp, åka på semester till andra sidan jorden?

Bör vi inte, i det långsiktigt uthålliga samhällets namn, ställa oss de två grundläggande frågorna först; Hur många människor kan ett långsiktigt hållbart samhälle försörja och vilken levnadsstandard kan dessa människor ha?

Sådana här funderingar rör sig i mitt huvud denna tisdagsmorgon. Lever jag som jag lär då? – Jag har både bil, kylskåp och avbockade semestarresor så tyvärr blir svaret nej.

Sitter på tåget till Skövde för att göra min debut på Riksförbundsstämman. Ska bli väldigt spännande, och framför allt ska det bli roligt att se vad som händer med vår motion. Stämman kan ni följa på lrf.se, och vi ska försöka ge lite uppdateringar här på bloggen.

Som lite tidsfördriv på tåget surfade jag runt lite och råkade hitta ett helt fantastiskt roligt youtube-klipp som fick mig att skratta så hela tågvagnen tittade. Det är en mellanstadieelev som skrivit en faktauppsats om kon. Här får man t ex lära sig att ”kons valpar heter kalvar” och att ”kons horn är gjorda av horn”. Lyssna och njut!

Kvällen var fin, lite vind, uppehåll och klar himmel.  Ikväll skulle det ske.

Så på med understället IGEN , raggsockar och sen jaktkläderna, upp till vapenskåpet, ut med bössan, fram med lampan som ska sitta på bössan, sedan lite ammunition. In med grejerna och hunden i bilen, se till att sele och spårlina finns med. Lite vatten och en pannlampa sen beger jag mig till skogen.

Väl framme i skogen, stannar bilen 150 meter från åteln, smyger ut ur bilen, stänger dörren tyst och börjar smyga sakta men säkert fram till tornet. Ser på ett snitselband i en gran att vinden är helt prefekt. Rätt emot mig! Väl framme och uppklättrad i tornet sätter jag mig och den eviga väntan tar vid.

Lyssnar på fåglarna, det är häftigt när man sitter där och hör hur det susar lätt i träden och en massa fågelsång som överröstar allt annat.

Plötsligt rör det sig till höger om mig, ut spatserar en grävling och verkar inte ha märkt mig. Grävlingen går fram på sitt självklara sätt och börja undersöka marken noga, på ett ställe stannar han upp och hittar lite att äta. Hela tiden så rör den sig litegrann, upp på en sten, bakom ett träd osv. Efter en kvarrt blir den lite oroligare och börjar röra sig lite längre svängar, flera gånger sätter den ner rumpan och märker revir. Grävlingar är häftiga att sitta och titta på. de är så säkra och ser väldigt belåtna ut hela tiden när de förser sig av vad som finns. Efter några minuter börjar den gå rätt mot tornet och försvinner vidare in i skogen förbi mitt torn.

Sitter kvar och ler lite åt grävlingen som har gett mig show på sitt sätt, lyssnar vidare efter ljud i skogen men helt tyst förutom fåglarna. Rätt som det är praslar det till under mig, fram kommer en räv. Gör precis som grävlingen och går runt och kikar över allt innan den bestämmer sig för att titta närmare på en ev tunnorna. Den hittar nog inget intressant för snart försvinner även den vidare in i skogen.

Det har nu börjat skymma och jag har varken sett eller hört någon gris så jag beger mig hemåt igen utan gris men med en naturupplevelse rikare !!