Hört på ett tåg mellan Rättvik och Borlänge, ena delen av ett mobilsamtal på högt och väldigt tydligt dalmål.

”-Nää, jaag haar inge diaalekt!

-Va finns det för nåra dåå, skåne, norrlänska, jämtska och stockholmska, det är väl inte fler.

-Och så östgötska också, sånt där man pratar i Norrköping, men jag vet inte var Norrköping ligger ens.”

Vem kan säga att det inte är underhållande att vara förtroendevald inom LRF?

Idag tyder det mesta på att det inte blir något bindande klimatavtal i Köpenhamn, motsättningarna mellan u-länderna och den rikare världen är större än någonsin. I bästa fall blir det en politisk överenskommelse som i sin tur ska kunna leda till ett bindande klimatavtal under nästa år… suck!

Men hur är det möjligt att världens ledare inte har insikt nog att fatta att vi inte kan skjuta problemet framför oss längre, på plats i Köpenhamn hörde jag gott om vittnesmål från bönder som drabbas av klimatförändringens konsekvenser redan idag. Ändå tar girigheten över när det kommer till frågan vem som ska finansiera åtgärderna.

Men jag rannsakar mig själv:  jag har bokat en flygresa hem i jul, väl hemma är köttet i centrum på julbordet,  jag konsumerar just nu julklappar för fullt inkl att jag tänkte ge mig själv en DKNY väska som verkligen tillhör livets nödvändigheter!

Egoismen är alltså stor och solidariteten med u-länderna ganska långt borta… Som tur är kan jag köpa mitt samvete litegrann iaf genom att ge bidrag till bistånd, äta upp maten på tallriken och komplettera shoppingen med lite vintage. Men det hjälper knappast mina jämnåriga i de delar av världen som är mitt i klimatförändringen just nu…

/Hilda

Har tillbringat helgen i Köpenhamn och tänkte dela med mig av några sammanfattande punkter från diskussionerna på Agriculture & Rural Development Day:

* Jordbruket måste med i en överenskommelse, ”No agriculture – no deal”

* Forskning och bondens vardag är för långt ifrån varandra, hur löser vi det?

* Klimatfrågan är en global fråga men den har många gånger lokala lösningar, vi behöver strategier på olika nivåer där vi kan ta hänsyn till naturliga förutsättningar.

* Bönder från hela världen på plats i Köpenhamn gav gripande vittnesmål om att klimatförändringens konsekvenser redan är här, ”det händer på min gård just nu”

I övrigt ett julmysigt glittrande Köpnhamn med väldigt mycket prat och väldigt lite action….

/Hilda

Som den ansvarskännande person jag är, som alltid undviker alla former av excesser och utsvävningar sitter jag nu på tåget hemåt i stället för att skvalpa omkring, i dubbel bemärkelse, någonstans på Ålands hav. Därför har det fallit på min lott att komma med några snabba reflektioner kring ordförandekonferensens första del.

Tillställningen i fråga gick i år av stapeln på Europahuset i Stockholm där en imponerande uppslutning av LRF Ungdomens ordförande samlades i dag, till saken hör också att vi i år hade hela tolv! nyvalda att välkomna lite extra.

Kort kan sägas att det han med att gås igenom Engagemangsprojekt, Matlandet Sverige, GMO, Gerillamarknadsföring, CEJA och en hel drös med inbjudna gäster som både matades med information kring de gröna näringarnas situation och grillades med frågor under en mingellunch.

Utan att gå utvärderingarna i förväg så verkade alla rätt nöjda vid dagens slut men det kan förstås också vara en lättnad över att den var slut och en förväntan på vad kvällen, natten och morgondagen skulle bjuda på som speglades i deltagarnas ivriga ansikten när våra vägar skiljdes och en skock LRF ungdomar avtågade mot närmaste tunnelbanestation med nästa destination Värtahamnen och flytetyget som väntade där.

Till alla er som är med på resan: -Ha det så roligt i morgon!

Idag har vi haft styrelsemöte på Franzéngatan i Stockholm, där vi har pratat om bland annat nästa års stämma. Nu sitter vi och förbereder inför morgondagens ordförandekonferens, och självklart laddar vi inför LRF Ungdomens kryssning som avgår i morgon kväll. Nästan 400 LRF Ungdomar kommer delta, det kommer bli en riktigt härlig kryssning!

Jordbrukspolitiska diskussioner vid köksbordet, globala handelsbegrepp i mjölkrummet och funderingar kring olika framtidsmöjligheter på foderbordet… Så är diskussionsklimatet hemma på gården och har så varit under min uppväxt, och det är nog knappast något unikt för just den bondgården. Det är egentligen en härlig krock (eller naturligt komplement?) att ha hjärnan sysselsatt med frågor på en europeisk nivå samtidigt som du utför de mest jordnära sysslorna man kan hitta.

Har man tur får man tillfälle att lyfta sina funderingar i ett större sammanhang och förra veckan fick LRF Ungdomen möjligheten att medverka under det CAP seminarie som LRF ordnade med talare som Mariann Fischer Boel, Eskil Erlandsson och Padraig Walshe från Copa. Vi passade på att lyfta fram vårt önskescenario med långsiktiga spelregler, ersättningar som kräver motprestation och vikten av lika konkurrensvillkor.

Hilda och John från LRF Ungdomen, Lars-Göran från det lite äldre LRF...

Men idag är det åter vardag, jag har precis ätit riktigt kött till middag, tillagat av min lillebror som är inneboende tillsvidare (på obestämd tid verkar det som) och diskussionerna har rört sig mellan grisarna, jordbrukspolitik, någon pjäs ”Kvinnan som gifte sig med en kalkon” (Boëthius) som bror läser in, och vad vi önskar oss i julklapp. CAP vid middagsbordet alltså, igen.

Det har laddats en hel del den senaste tiden och idag är det då äntligen dags. LRF Ungomen genomför en landsomfattande kampanj för en bättre mat åt folket. Vi tycker det är helt oacceptabelt att våra mor- och farföräldrar, som levt hela deras liv på rejäl husmanskost, nu på ålderns höst skall behöva äta näringsfattig mat ur en plastlåda. Det skall väl vara gott att bli gammal!?

På ett flertal olika platser, från Skåne till Norbotten, bjuder LRF Ungdomen idag på riktig mat till våra pensionärer. Samtidigt bjuds kommunpolitiker in för en diskussion där vi vill visa dem att det inte behöver vara så svårt och dyrt att höja kvalitén på den mat som de serverar sina pensionärer dagligen.

Jag håller tummarna för alla som ger sig ut på äldreboendena runt om i landet idag. För en pensionär kan dagarna ofta vara händelselösa och lite långtråkiga. Att få se fram emot dagens måltider är väl det minsta man kan ge dessa människor som har levt ett långt liv. Idag kommer i alla fall en del pensionärer runt om i landet få drömma sig tillbaka till hur maten faktiskt kunde smaka.

John

Sitter nu på tåget för ett återbesök på Alnarp och där träffa nästa alla som jag har tillbringat två år med. Men varför är vi inte alla. Jo vi fins i en branch där farorna lurar överallt och olyckerna är påtok för många, vilket även vår regering har sett och avsatt pengar till att minska olyckerna inom de gröna näringarna. Vlket LRF nu gör ett stort och viktigt jobb.

Men man tror olyckar inte drabbar mig och inte de i min vänkrets men denna gång var det tyvärr inte så utan en levnads glad smart kille på 26 år fick sätta livet till bara ett par dagar innan vi skulle ha vår ring cermoni och bli ”lantmästare” på riktigt.

Så sänd en tanke till honom hans nära och kära och alla andra som drabbats av olycker.

Tänk på att inte stressa och att inte ska bara, trots att det är pressad sitvation just nu i många lantbruksföretag.

Idag åt jag lunch med Jakop Dalunde som är en av Grön Ungdoms två språkrör. Det blev en intressant och samtalsrik timma där vi båda försökte hinna äta lite mellan diskussionerna om förnybara bränslen, framtidens jordbrukspolitik och köttets påverkan på klimatet.

Ofta är det väl så att man hör det man vill höra och det kanske är därför jag känner mig glad och hoppfull efter dagens möte, men mitt intryck av Grön Ungdoms ambitioner är att de tror på de gröna näringarna som en nyckelbranch i den omställningen vi, för- eller senare, tvingas acceptera. Hur vägen till ett grönare samhälle ska ritas berörde vi tämligen ytligt, men den fördjupade diskussionen ser jag fram emot.

LRF Ungdomens politiska engageman har under några år varit av en annan sort än i det direkta mötet med framtidens beslutsfattare. Då dagens politiker verkar ha fastnat i storstädernas problem så är det viktigt att vi ger framtidens politiker en bild av hur det ser ut och vilka potentialer det finns utanför 50-skyltarna. Detta var det första av, förhoppningsvis många möten med unga politiker framöver.

John

Efter två och en halv dag med ett tufft program med
ledarskaps utbildning så börjar premieeleverna bli trötta i kropp och själ.
Dom utsätts hela tiden för tuffa utmanningar som kan komma till stor nytta i deras framtid. Här kommer framtidens ledare!!!

Premieelever!!!!!