Vi svenska bönder delar frustrationen med våra kollegor i Europa. Dessutom befinner vi oss i en historisk utmanande tid för lantbruket, med ökade kostnader som en följd av det geopolitiska läget och ett dåligt odlingsår.
I skrivande stund har vi inte sett några traktordemonstrationer i Sverige, men det kan dyka upp även här. Min tolkning är att det missnöje som nu råder hos många skapar engagemang och iver att göra något, demonstration är ett sätt att kanalisera detta engagemang.
Förenkling av regelverken är ett av LRFs högst prioriterade mål
Frustrationen finns självklart också inom LRF, hos förtroendevalda lantbrukare och hos våra tjänstepersoner. Att nå en förenkling av regelverken har länge varit ett av LRFs högst prioriterade mål. Vi har lyckats stoppa försämringar och jag är övertygad om att vi har kunnat bidra med en aha-upplevelse till politiker och beslutsfattare gällande hur omfattande regelverket är, men vi ser ändå inget större resultat gällande förenkling. Det duger inte med stoppade försämringar, vi måste se förbättringar.
Jag vågar påstå att just regelförenkling är den viktigaste gemensamma striden vi lantbrukare i Europa befinner oss mitt i. Vi måste med gemensamma krafter komma till bukt med den osunda misstänksamhet och kontroll som alla regler är ett symtom på. Regler är i grunden bra och de behövs i viss mån, men de måste bidra med värde. Jag som mjölkbonde måste förhålla mig till 650 olika regler från runt 15 olika myndigheter. Det är fullständigt orimligt.
Regelbördan skapar inte bara frustration hos oss som är aktiva nu, jag är rädd att utvecklingen även skrämmer bort en del av den yngre generationen som tvekar att ta över. Förenklingsresan har pågått för länge, turnéer, rapporter och workshops har resulterat i kloka slutsatser - som landat i en skrivbordslåda.
Nu måste politiken gå från ord till handling.
