En del av protesterna kan kopplas till den EU-gemensamma utmaningen i vikten av balans mellan klimat- och miljömässig hållbarhet respektive ekonomisk hållbarhet. Demonstrationerna kan också kopplas till EUs frihandelsavtal där EU-kommissionen försöker men inte når fram i frågan om mer likvärdiga hållbarhetsstandarder för jordbruksproduktion och djuruppfödning inom EU. Lantbruket, precis som allt annat näringsliv, räds naturligtvis ojämlika konkurrensvillkor. Aktuella handelsavtal som skapat oro och ilska är den autonoma tullfriheten mot Ukraina, som EU infört för att stötta i kriget, och det avtal med Mercosur*, som ligger färdigt men som ännu inte godkänts av alla inblandade.
Men frågan har betydande nationell belastning. I Frankrike har president Macrons administration länge talat med kluven tunga. Jordbruket får höra hur det är viktigt för landets suveränitet och tryggade livsmedelsförsörjning och hur politiken ska hjälpa till att göra sektorn attraktiv för framtida generationer lantbrukare genom att underlätta för ägar- och generationsskiften. Samtidigt är en viktig del av attraktionskraften att franskt lantbruk ska bli mer ekologiskt.
Bonderörelsen har länge påtalat problem med lönsamhet, omfattande och krångliga regelverk, en straffskala som upplevs överdriven om man skulle ändra de häckar man har på sin mark på enligt lagstiftningen fel sätt samt inte minst att den sedan länge utlovade förbättrade balansen i livsmedelskedjan har uteblivit. Ingen lever upp till den av samtliga parter antagna franska livsmedelsstrategierna Egalim 1, 2, 3 och kanske snart 4. Även i Tyskland och Nederländerna känner sig lantbrukarna hårt pressade av klimat- och miljömål. I Tyskland blev droppen när regeringen i ett sparpaket föreslog slopade skattelättnader för jordbruksfordon och minskade möjligheter för lantbrukare att ansöka om återbetalning av dieselskatt.
Jordbruket i Sverige ser liknande utmaningar, men ligger totalt sett längre fram i att möta miljö- och klimatmässiga utmaningar och upplever genom riksdagens antagna livsmedelstrategi en större politisk förståelse än för 5–10 år sedan. Lite förenklat kan man säga att det blivit något av ombytta roller mellan svenskt och franskt jordbruk. EU:s miljö- och klimatagenda har sannolikt utlöst ett närmande till svenska förhållanden. Men viljeinriktningen i EUs miljö- och klimatagenda bottnar även den, om än i olika grad, i från början nationella överväganden.
Frågan om hur hela det europeiska näringslivet ska klara klimat- och miljöomställningen med rimligt bevarande av sin internationella konkurrenskraft kan bli en knäckfråga för alla EUs beslutsfattare. Frågans sprängkraft blir inte mindre i en värld där det har blivit svårare att komma överens om gemensamma vägar framåt. Det går trögt eller står still såväl i de multilaterala handelsförhandlingarna som i de viktiga klimatsamtalen.
Innevarande mandatperiod har EUs beslutsfattare varit duktiga på att sätta ambitiösa mål. Nu kommer konsekvensanalyser och verkligheten i fatt.
* Mercosur står för El Mercado Común del Sur och innefattar Argentina, Brasilien, Uruguay, Paraguay och Venezuela. Med dessa länder, utom Venezuela, har EU sedan 2019 en principöverenskommelse om ett frihandelsavtal. Avtalet innebär att en stor del av handeln mellan EU och de aktuella länderna i Mercosur stegvis inom 15 år blir tullfri. För jordbruksprodukter och livsmedel kommer EU att ta bort tullarna på 82 procent av importen från Mercosur. För känsliga produkter som nötkött, kyckling och etanol kommer tullarna att sänkas eller tas bort i EU för begränsade volymer, så kallade tullkvoter.