LRF fanns på plats med en delegation där jag var en av deltagarna, och även om jag fått vara med och representera LRF ett tag i Bryssel nu så var det första gången jag deltog i detta möte som handlar mycket om att förmedla och känna av hur vi uppfattar förutsättningar, möjligheter och utmaningar på respektive sidor om Atlanten. Trots att vi ibland har olika syn på exempelvis frågor om djurskydd, hållbarhet, staternas roll och inte minst handelsavtal, så skulle jag säga att vi ändå är rätt lika som bönder och de flesta frågor förenar oss.
Många uttryckte att det kändes särskilt angeläget att träffas med tanke på de stora spänningar som finns inom geopolitik och handel. Den amerikanska bondeorganisationen Farm Bureau är av tradition starka anhängare av republikanerna och Trump. De organiserar de lantbrukare som står för den största delen av livsmedelsproduktionen i USA. Man skulle därför också kunna säga att de kanske är de lantbrukare i USA som är allra mest beroende av en välfungerande handel. De kritiserade inte sin president öppet, men tydligt är att amerikanska lantbrukare har det kämpigt nu. De har problem att exportera. De har blivit nettoimportörer av vissa produkter och deras insatsmedel såsom gödning, som i stor utsträckning kommer från Kanada, har blivit betydligt dyrare. Arbetskraft är en av de frågor som alltid lyfts som en nyckelfaktor för dem och även inom detta område har det blivit svårare med nuvarande administration.
Från EU:s håll har vi ju våra egna utmaningar med en minskande budget för den gemensamma jordbrukspolitiken, sviktande lönsamhet och en stor byråkrati samt regelkrångel som gör att vi tappar konkurrenskraft. Vi ser också liknande populism som finns i USA, med en stor andel högerextrema partier i Europaparlamentet.
Trots de vackra omgivningarna i Como fick jag nog uppfattningen den första dagen av konferensen att många av talarna från både Nordamerika och EU bedömde framtidsutsikterna för jordbruket som ganska negativa. Givetvis har vi i Sverige våra utmaningar, men jag upplever nog att vi även ser en hel del möjligheter. Vi har sett tidigare i historien att när läget är tufft så skapas nya lösningar. Flera deltagare nämnde också uttrycket som en gång myntades av Churchill, ”Never let a good crisis go to waste”.
Under dag två var tongångarna i de olika paneldebatterna mer optimistiska och framåtsyftande. Våra konsumentmarknader är de starkaste i världen och Rabobank lyfte vid konferensen att den största möjligheten globalt sett är att öka värdet av våra jordbruksprodukter. Det är vi inom EU experter på. Vår främsta livsmedelsexport är just produkter med högt värde.
Efter två dagar med långa panelsamtal i obekväma stolar är kanske en av de största behållningarna ändå den i kaffepauser och lunchpauser. Det är då vi kan prata bönder emellan om stort och smått och jämföra förutsättningar. Hur var skörden? Har vi barn som vill ta över våra gårdar? Hur är politiken i våra respektive länder och kontinenter? Semestertips och inbjudningar till att besöka våra respektive gårdar duggar tätt. Det är inte annat än att man blir sugen på att ta ett sabbatsår och bara åka runt och besöka alla dessa gårdar, från västligaste Kanada till sydligaste Mexiko, från det fransktalande mjölkområdet i Quebec till de stora potatisodlarna i Idaho.
Många goda exempel nämndes på att bönder inte är problemet utan lösningen och att vi tillsammans har möjligheten och ansvaret för att skapa en bättre framtid. ”We are not enemies, we are brothers in a battle”. Precis som att det europeiska samarbetet ibland har sina utmaningar och brister så har förstås även våra relationer med Nordamerika det. Kanske särskilt nu. Därför kändes det extra värdefullt att som svensk bonde få lyssna, delta och bidra med våra perspektiv för att säkerställa att vi bönder ändå håller ihop. Det är trots allt vi, oavsett var vi är och verkar som ska förse världen med mat och mycket mer och det i en alltmer osäker värld både vad gäller geopolitik och väderextremer. Men vi kan fixa det – det är det samlade budskapet jag tar med mig. I en diskussion om hur vi ökar jordbrukets attraktionskraft och status sa Mexikos bondeledare Jorge Esteve skämtsamt: ”Let’s make farming sexy again”, vilket väckte en viss munterhet. Eller med presidenten för American Farm Bureau, Zippy Duvalls ord: ”We have a bright future, but now it’s up to us to lead and make a difference”.