Greppa Näringen startade som lantbrukets svar på de nya miljökvalitetsmål som riksdagen hade beslutat om. Grundidén var enkel: genom bättre kunskap och frivillig rådgivning skulle lantbrukare kunna minska miljöpåverkan och samtidigt stärka sina företag.
Nu, hösten 2026, har det gått 25 år. En hel generation. Och mycket har förändrats.
Under den här tiden har omkring 25 000 lantbrukare lämnat näringen. Gårdarna har blivit färre men större, avkastningen har ökat och jordbruket har utvecklats tekniskt. Samtidigt har tusentals hektar åkermark försvunnit till bebyggelse, medan annan mark har tagits ur produktion när lönsamheten inte räckt till.
En annan stor förändringen är att lantbrukets hållbarhetsuppdrag har vuxit. Från att till stor del handlat om övergödning omfattar det idag också klimat, biologisk mångfald och anpassning till ett förändrat klimat. Utmaningarna har blivit fler, inte färre.
75 000 samtal som gjort skillnad
Kärnan i Greppa Näringen har alltid varit det personliga mötet. Under 25 år har rådgivare och lantbrukare genomfört omkring 75 000 rådgivningsbesök. Samtalen har ägt rum vid köksbord, i ladugårdar och ute i fält. Där har idéer prövats, problem diskuterats och lösningar anpassats till varje enskild gård.
Resultaten talar för sig själva. Efter rådgivningsbesöken uppger 84 procent av lantbrukarna att de är nöjda med rådgivningen. Rådgivarna beskrivs i de flesta fall som kompetenta och engagerade.
Uppföljningar visar också att cirka 44 procent av lantbrukarna genomför en eller flera åtgärder efter besöket. Det innebär att tiotusentals konkreta förbättringar har blivit verklighet tack vare rådgivningen. Åtgärderna har sett olika ut. Det kan handla om effektivare användning av gödsel och foder, minskad energiförbrukning, bättre djurhälsa, ökad jordhälsa eller smartare arbetsrutiner.
Gemensamt för många av dem är att de inte bara gynnar miljön, utan också företagets ekonomi. Det är en viktig lärdom. Förändring sker snabbast när åtgärderna upplevs som meningsfulla och lönsamma, inte för att någon tvingas.
Vad är kunskap värd?
Greppa Näringen har kostat 50 -80 miljoner kronor per år. Det blir 1 till 1,5 miljard kronor på de 25 åren. Det väcker frågan om pengarna hade gjort större nytta som investeringsstöd eller annat stöd direkt till gårdarna. Det är en rimlig fråga.
Det är lätt att mäta effekten av pengar som går till nya stallar, de går att ta på. Hade det varit till större årlig ekonomisk nytta för lantbruket än de 50-80 miljoner kr per år som Greppa kostat? Det beror på tre saker:
- Tanken med Greppa Näringen för både Jordbruksverket och LRF var rådgivning istället för mer detaljlagstiftning på främst växtnäringsområdet. Och regelpåväxten har varit lägre efter att Greppa Näringen startade. Det är högst troligt att någon eller några nya lagar annars hade tillkommit. Vad de hade kostat årligen för lantbruket är svårt att mäta eftersom ingen vet vilka de hade varit. En viss vägledning går att få från grannländer som under tiden infört krav på jord- och flytgödselanalys, krav på fånggröda och växtnäringsbalans, förbud mot gödselspridning på fosforrika jordar, spridningsförbud för stallgödsel från 1 oktober mm. Vad är det värt att slippa en del av det?
- Vad är det årliga ekonomiska värdet av förbättringar i växtodling och djurhållning på gården och hur många av dem hade uppkommit ändå? Senaste åren har det kommit särskilt många berättelser från köttdjursproducenter om att ökad kunskap om foderfrågor ger direkt ekonomi i företaget. Eller att byggrådgivningen hittar smarta lösningar i ett tidigt skede i byggprocessen. Och att rådgivningen om klimatanpassning leder till mätbara resultat. Rådgivaren kan motivera till en åtgärd även om lantbruksföretagen ofta känner till det rent teoretiskt. Rådgivaren hjälper till att prioritera frågorna inom företaget. Människor, myndigheter eller organisationer har inga nollrutor för sin verksamhet, som för kvävegödsling, det blir kontrafaktiskt svårt att bevisa hur det hade blivit annars.
- Vad är värdet av att både lantbrukare och rådgivare idag har högre kompetens än de annars hade haft? Ökad kunskap är något som kommer tusentals till del medan investeringsstöd kommer färre till del.
Frihet under ansvar fungerar - men inte alltid
En av LRF:s grundläggande principer är frihet under ansvar. Det är fortfarande en stark och viktig utgångspunkt. Nyttan av det syns exempelvis i de senaste årens arbete med lokala åtgärdssamordnare. När sådana initiativ startar lokalt uppstår ofta ett stort intresse bland lantbrukare i bygden. Många åtgärder som tidigare identifierats blir till slut genomförda.
Samtidigt har de senaste 25 åren också visat att frivillighet har sina begränsningar. Åtgärder som kräver investeringar eller riskerar att försämra lönsamheten genomförs sällan i tillräcklig omfattning enbart på frivillig väg. Det märks bland annat genom att Sverige fortfarande utmanas av frågor om kväveläckage och att EU driver ett domstolsärende mot Sverige i frågan.
En ny tid kräver ny kunskap
Framför oss ligger stora utmaningar. Klimatmål ska nås. Målen inom EU:s naturrestaureringsarbete ska omsättas i praktiken och minst fyra EU-direktiv pockar på uppmärksamhet. Samtidigt vill vi öka den svenska livsmedelsproduktionen och stärka konkurrenskraften och göra den kommande uppväxlingen grön. Och som vanligt är en del politiker och andra i Sverige inspirerade av den danska hardcore-metoden och undrar varför vi inte gör likadant? Det svenska vägvalet behöver hela tiden försvaras.
För att bli mer hållbar krävs ökad lönsamhet, framtidstro, teknik och innovation. Men det krävs också något så grundläggande som kvalificerad rådgivning. Någon som kan översätta mål till praktiska lösningar på gårdsnivå. Många lantbrukare köper inte rådgivning och att få tillgång till kostnadsfri rådgivning skapar hos en del en insikt om värdet av att få oberoende råd.
Därför är frågan om återkommande kostnadsfri miljö, klimat- och beredskapsrådgivning har en roll även de kommande åren egentligen ganska enkel att besvara. Ja, kanske mer än någonsin.