Det var elfte gången den genomfördes så drygt 22 år (med uppehåll under covid-19-pandemin). Kongressen återkommer vartannat år och samlar Copa Cogecas alla 95 medlemsorganisationer men även flera partnerorganisationer från till exempel Norge, Schweiz och Storbritannien. Syftet är framför allt mötet i sig. Att träffas och utbyta erfarenheter och diskutera viktiga frågor. Det är ett bra tillfälle att stärka och utveckla kontaktnäten men även att ta pulsen på hur stämningen är hos våra kollegor i andra länder.
Vi träffar visserligen regelbundet våra kollegor och framför allt bondeledarna från andra organisationer fem gånger per år för presidiemöten i Bryssel där vi bland annat fattar beslut om våra positioner i olika frågor. Men kongressen blir annorlunda. Den sker i princip alltid i ett annat EU-land, vilket i sig gör att vi alla är mer ”koncentrerat” samlade tillsammans under ett par dygn. Denna gång var det de rumänska bondeorganisationerna som var värdar. Till kongressen bjuds också ett antal talare, för att delta i de paneldebatter kring olika teman som arrangeras under dagarna två. Det rör sig om representanter från EU:s institutioner, tankesmedjor eller personer som har en viktig roll i att vara med och ge inspel till och forma EU:s politik för jordbruket.
Den här kongressen ägde rum i en alldeles särskilt viktig period. Inför att en ny mandatperiod snart påbörjas med nya mål om att öka konkurrenskraften, motståndskraften och säkerheten i unionen. Inför att det redan nästa vår ska presenteras ett förslag till vision om framtidens jordbruk och livsmedel. Det kommer åtföljas av ett nytt förslag till jordbrukspolitik efter 2027. Men kanske allra viktigast kommer till sommaren 2025 ett förslag till nästa långtidsbudget 2028–2034 för EU presenteras, den som vi kallar MFF (Multiannual Financial Framework).
Så vad var det då som diskuterades? Övergripande handlade det mycket om vilka utmaningar jordbruket står inför idag. En hel del handlade såklart om den ökade regelbörda som alla lantbrukare i hela EU upplever. Allt från alldeles för mycket administrativa krav på till exempel inrapporteringar, till detaljregler som inte är anpassade till lantbrukets verklighet och försvårar brukandet. Detta i en tid av återkommande väderproblem, inflation och fluktuerande marknader.
Det geopolitiska läget var en annan fråga som påverkar där även handelsavtal får en stor betydelse. I princip under mötet kom ny information om att handelsavtalet med flera länder i Sydamerika, Mercosur, kanske lutar åt att gå igenom. Det är ett avtal som innebär stora utmaningar för EU:s lantbruk då Mercosurländernas främsta offensiva intressen framför allt är jordbruksprodukter, som de kan producera billigare än oss i Europa. Delvis beroende på att de inte har lika omfattande regler för till exempel miljö, djurskydd och andra delar. Ryska kriget i Ukraina och alla negativa effekter det innebär var ett annat exempel.
En hel del tid ägnades också åt att diskutera rapporten från den Strategiska Dialogen, men även vad vi vill se och kan förvänta oss kring kommande lagförslag. Det är ibland lätt att fastna i alla hinder och utmaningar som finns. Inte minst ser våra kollegor från många östländer mest utmaningar. Det gäller ju att också befästa allt det europeiskt jordbruk bidrar med och vilka våra möjligheter är. Kooperativens roll är mycket viktig här. Både att skapa mer värde för lantbruket, inte minst är det viktigt med tanke på att få till en bättre maktbalans i värdekedjan, men även att driva innovation och digitalisering. Frågan om hur innovationer kan realiseras inom lantbruket kom upp vid flera tillfällen under dagarna. Lantmännen fanns på plats och gav flera exempel på hur de jobbar för att skapa mervärden för sina medlemmar. Till exempel genom innovativa tekniker för att värmebehandla utsäde istället för att använda kemiska medel och att de investerar i biogasanläggningar för att få till mer robusta och cirkulära system.
Frågan om generationsväxling är alltid viktig. Men det är svårt att enas om vilka de bästa åtgärderna är. Det kan konstateras att det behövs flera. Ett lönsamt lantbruksföretag är förstås grunden till att någon vill satsa, men det krävs också tillgång till och möjlighet till att köpa mark, att få banklån och att i övrigt kunna erbjuda ett liv på landet som är attraktivt. En del handlar såklart också om vilken bild vi själva förmedlar. Att alltid se hindren i allt bidrar inte till att skapa en positiv bild. Där har alla ett ansvar, politiker, vi själva, media. Politiken måste tydligare ta fasta på vad lantbruket faktiskt redan levererar.
EU:s lantbruk är starkt. Vi har en diversifierad produktion, förmåga att omvandla råvaror till förädlade produkter för export. EU:s lantbrukare är framför allt familjelantbrukare som värnat sin mark i generationer och säkerställt en tryggad livsmedelsförsörjning och samtidigt värnat landskap och traditioner. Men det är tydligt att regelbördan måste minska, det måste satsas mycket mer på incitament för att ta till sig nya metoder. Verktygslådan för lantbruket måste utvecklas mycket snabbare och vara betydligt mer kostnadseffektiv. Allt från maskiner till gödning, utsäde och växtskydd. EU:s jordbruk skulle vinna på att inte vara så beroende av insatsmedel från länder utanför EU. Politiken måste bli mer vetenskapligt baserad med gedigna konsekvensanalyser. Lantbrukarna liksom övriga kedjan måste snarare tillsammans med experter och vetenskapen fundera fram lösningar ihop, istället för att hamna i polariserade debatter med en miljörörelse som sällan har förmågan att hitta fungerande lösningar utan snarare enbart lyfta problem.
Inlägget från CEJA:s ordförande, paraplyorganisationen för unga lantbrukare (där LRF Ungdomen ingår) sammanfattade precis vad allt handlar om: ”Det är ingen fråga om att ha jordbruk eller inte. Det är faktiskt ett måste”. Annars har vi ingen civilisation kvar. EU:s lantbrukare är grunden för freden i unionen. Den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP, är grundstommen i EU:s inre marknad. Det är viktigt att ha med sig inför framtida budgetdiskussioner. Det är endast med gemensamma ramverk och gemensam finansiering som vi i praktiken får till en gemensam marknad.