Tre av tio lantbrukare anger att de instämmer i att det finns regler och tillämpning som är så betungande att de funderar på att lägga ner verksamheten.
Men jag vill ändå tro att förändring är möjlig.
Som medborgare kan vi åstadkomma förändring, bland annat genom att rösta i valet till Europaparlamentet och då rösta för kandidater som engagerar sig för det gröna näringslivets frågor.
Glädjande är också att den svenska regeringen vill åstadkomma förändring. LRF har länge efterfrågat ett implementeringsråd och tidigare i veckan presenterade regeringen just ett sådant.
När lantbruket tyngs av ökad regelbörda är det lätt att skylla på EU. Men medlemsstaten Sverige har ett stort ansvar – både att påverka de beslut som EU fattar och att implementera EU-lagstiftningen på ett klokt sätt i Sverige.
Implementeringsrådet som den svenska regeringen presenterat ska bidra både tidigt i EU-lagstiftningsprocess och när en EU-rättsakt ska genomföras i Sverige.
Vi behöver alla – politik, myndigheter, LRF och alla andra – fråga oss vad företagen behöver för att kunna och vilja växa och öka sin produktion. Vilka åtgärder leder mot lönsamma och växande företag, något som är en förutsättning för stärkt försörjningstrygghet? Det behövs färre regler, förändrade regler och förändrade attityder för att regelbördan ska lätta.
Implementeringsrådet har förutsättningar att hjälpa till att komma till rätta med flera av de grundproblem vi ser kopplat till den ökade regelbördan för svenska lantbrukare:
- Att den svenska regeringen kommer in för sent i EU:s beslutsprocess och inte lyckas tillräckligt bra med förhandlingarna i rådet.
- Att det saknas konsekvensanalyser av lagförslag.
- Att det svenska genomförandet av lagstiftningen krånglas till och blir överdrivet detaljreglerat.
Det som är viktigt för att implementeringsrådet, och det förenklingsråd som regeringen tidigare fattat beslut om, ska bli så framgångsrika som både regeringen och LRF vill är att råden tas på allvar. Regeringen behöver ge berörda myndigheter en tydlig anvisning i regleringsbrev eller myndighetsinstruktion att delta i rådens arbete och bedriva ett aktivt förenklingsarbete.
Regelförenkling är inte enkel. Den måste omfatta såväl regelmängd som reglernas utformning, omfattning och tillämpning. Men jag tror som sagt att förändring är möjlig. Mest effektivt och flexibelt ur både företagens och myndigheternas perspektiv skulle vara en övergång till målstyrd lagstiftning som kompletteras med systemtillsyn. Utvecklingen framåt behöver tydligt gå i en riktning mot ett reformerat sätt att både reglera och kontrollera.
Implementeringsrådet skapar hopp. Nu är det upp till regeringen att se till att rådet gör skillnad också i praktiken.