Svenska betesdjur är avgörande för biologisk mångfald och det landskapsvårdande arbetet. För mig är det självklart att hästen borde likställas med andra betesdjur när det gäller kompensationsstöd. Det spelar ingen roll om jag har kor eller hästar som håller markerna öppna. Resultatet är detsamma: ett levande landskap, ökad biologisk mångfald och en starkare landsbygd. Men ändå står hästen utanför.
Drygt 1 miljon hektar av Sveriges åkermark, över 40 procent, används till vall. Det är en gröda som gör mycket gott: den binder omkring 600 kilo kol per hektar och år, mer än någon annan jordbruksgröda. Den förbättrar jordhälsan, gynnar mikrolivet och är en viktig del av den biologiska mångfalden. Dessutom innehåller vallen ofta blommande växter som hjälper våra pollinerare, och den fungerar som en viktig avbrottsgröda i växtföljden. Och vet du vad? Hästen står för 30 procent av användningen av all denna vall. Med rätt förutsättningar har vi goda möjligheter att föda upp flera hästar i Sverige och därmed öka mikroliv, kolinlagring i marken samt öka den biologisk mångfalden.
Hästföretagare bidrar till en levande landsbygd
Det är alltså inte bara en fråga om djurhållning. Det handlar om klimat, miljö och hållbarhet. Hästföretagare bidrar till att naturbetesmarker hålls öppna, att kol binds i marken och att landsbygden lever. De skapar jobb, efterfrågar foder och strö, och erbjuder tjänster som ofta är den enda kopplingen många människor har till landsbygden.
Jag ser hur hästföretagare runt om i landet kämpar. De föder upp, tränar, undervisar och erbjuder stallplatser. De skapar arbetstillfällen, efterfrågar och säljer foder och strö, och bygger broar mellan stad och land. För många människor är hästen den enda kontakten de har med landsbygden. Det är inte bara en näring. Det är en livsstil, en kultur och en samhällsresurs. Trots det är hästverksamheter i princip utestängda från investeringsstöden inom CAP. Det är orättvist. Varför räknas inte deras arbete som lika värdefullt?
LRF Häst har länge drivit frågan om att hästen ska likställas med nötkreatur, får och getter i CAP. Det är inte bara en fråga om pengar, det handlar om att erkänna det arbete som faktiskt görs. En viktig signal till hästföretagare som idag är utestängda. Det handlar om rättvisa.
Regeringen behöver stå upp för hästnäringen i CAP
Den statliga utredningen ”En stärkt hästnäring” föreslår också att hästverksamheter på jordbruksfastigheter i väsentligt större omfattning ska vara stödberättigade. Det är ett politiskt beslut och jag tipsar om att snegla på Finland, Frankrike och Irland som inkluderar hästverksamheter i CAP i större omfattning än i Sverige. Regeringen behöver stå upp för hästnäringen i CAP såväl i EU-förhandlingar om regelverket som i det nationella genomförandet.
Siffrorna talar sitt tydliga språk: cirka 355 000 hästar i Sverige, en samhällsekonomisk omsättning på 32 miljarder kronor per år, och omkring 18 500 helårssysselsättningar. Det är en bransch som förtjänar att tas på allvar.
Det är bra att vallersättningen som införs 2026 kommer att omfatta alla lantbruksföretag som odlar vall oavsett djurslagsinriktning, men för hästföretagare vore det bättre om ersättningen var öppen i hela landet. Eftersom vallersättningen inte lämnas i stödområdet för kompensationsstödet blir detta ytterligare ett exempel på hur hästnäringen missgynnas. De hästföretagare som odlar vall i kompensationsstödsområdet får varken vallersättningen eller kompensationsstödet.
Det är dags att vi uppdaterar våra system så att de speglar verkligheten. Hästen är inte ett undantag. Den är en självklar del av ett hållbart jordbruk och en levande landsbygd.
Nu politiker har ni chansen, ta den!