Och just när vi skulle behöva fler betande djur ser vi motsatsen. Sveriges befolkning har ökat kraftigt de senaste 40 åren och mjölkproduktionen har gått i motsatt riktning. Antalet gårdar minskar i snabb takt, och med det också antalet mjölkkor. I dag finns det ungefär hälften så många kor som på 80-talet, trots att vi är över två miljoner fler människor att försörja.
Varje år lägger fler gårdar ner, ofta för att lönsamheten inte räcker till och investeringarna blir för riskfyllda. Enligt en färsk rapport från SLU kommer kräftgången att fortsätta om inget görs. Antalet kor halveras ytterligare en gång när vi är framme vid år 2053 och antalet gårdar har minskat från dagens 2 500 till ynka 360.
När en mjölkgård stänger försvinner inte bara ett företag, utan också betesmarker, öppna landskap och en självklar del av vår livsmedelsberedskap. Det här är verkligheten på landsbygden. Utan mjölkbonden försvinner både korna och hagarna.
Konsekvenserna är tydliga. I butikshyllorna är det svårt att få tag på svenskt kött, och marker växer igen där det en gång betade kor. Samtidigt ökar importen från länder där djurvälfärden är lägre, där antibiotikaanvändningen är högre och där kraven på bete inte ens existerar.
Ett konkret exempel är den importerande osten. I dag kommer ungefär 60 procent av all ost som säljs i svenska butiker från länder där det inte finns några krav alls på bete.
Frågan vi behöver ställa oss är om vi vill ha en levande svensk mjölkproduktion eller om vi är beredda att lämna över allt mer av ansvaret till länder som inte delar våra krav på djurvälfärd, klimat och antibiotikaanvändning.
Rätt förutsättningar ger mer öppna landskap
Vi bönder vill fortsätta hålla djur som mår bra och producera mjölk av hög kvalitet här i Sverige. Men då behövs förutsättningar som gör att fler kan satsa. Här spelar beteslagstiftningen en stor roll. Den är i grunden välmenande, men i praktiken kan den bromsa investeringar och utveckling. Att förändra reglerna handlar inte om att stänga in korna. Om beteskravet luckras upp blir det lättare för fler bönder att bygga nya moderna stall och fortsätta med mjölkproduktion. När fler vågar satsa blir det fler kor i landet. Och ju fler kor vi har totalt, desto fler finns också ute på bete i hagarna.
Det är lätt att missa sambandet om man inte själv står med stövlarna i leran och ser vardagen på en mjölkgård.
Här kan du läsa ledaren "Kohagen är Sveriges tropiska regnskog" i DN