Sedan ”den nya skogspolitiken” infördes 1993 har flera indikatorer för miljön förbättrats såsom mer äldre skog, fler grova träd, mer blandade skogar. Tillväxten har också ökat vilket ger en direkt effekt på inlagringen av kol. Men trots allt detta så framställs vår sektor och vårt brukande som skadligt för både miljö och klimat.
Vi kan låta skogen stå orörd och vinna en kortsiktig klimatnytta med en stor inbyggd risk för både samhälle och enskilda skogsägare. En klimatnytta som i ett 100-årigt perspektiv lagrar mindre kol än en brukad skog enligt gängse metod skulle göra. Men om vi låter den svenska skogen stå för att den kortsiktiga vinsten är tillräckligt prioriterad, hur säkerställer vi då att den avverkning vi ”offrar” inte sker på annan plats i annat land eller att de produkter som inte längre kan framställas av svensk fossilfri skogsråvara ersätts med fossilbaserade lösningar. Jag som skogsägare är otroligt ointresserad av att låta min skog bli gisslantagen för att möjliggöra fortsatta utsläpp av fossila källor annanstans.
Åter till ”den nya skogspolitiken” från 1993, tillväxten har ökat för att för ungefär 10 år sedan minska. Det är såklart ett problem för både skogsägarnas framtida ekonomi så väl som för kolinlagringen. Det enkla svaret som finns att läsa är att det är skogsproduktionens ökande uttag som är orsaken.
För oss som dagligen arbetar med fotosyntesen och det biologiska kretsloppet står det helt klart att det inte finns enkla svar på svåra frågor och den som söker det kommer att gå vilse.
För det kan vara allt från mer blandade skogar, ökande viltstammar, bränder, torka, föryngringsresultat till insekter som kan ha en roll i den hämmade tillväxten.
Frihet under ansvar har tjänat både skogens ekonomi, klimatet och miljön väl. Just nu rör vi oss snabbt mot ett politiserat skogsbruk där "ett sätt" att bruka eller inte bruka är det enda rätta. Det tror jag är det mest skadliga vi kan utsätta våra svenska skogar för.
Många skogsägare vill bidra med sin skog för att nå klimatmalen - sverigesradio.se