Ofta får jag frågan om vad jag gör om dagarna, vilket ibland visar sig svårt att beskriva. För även om möten, nyhetsbrev och omvärldsbevakning är det jag i strikt mening ägnar majoriteten av min arbetstid åt, lämnar den beskrivningen mycket osagt.
Till att börja med är det viktigt att förstå varför LRF finns på plats i Bryssel. Vi brukar nämligen liknas vid LRFs förlängda arm, med uppdraget att medverka till att beslut som fattas av EU:s olika institutioner blir så bra som möjligt för svenska lantbrukare och deras kooperativa företag.
I Bryssel arbetar vi som kontor med att samordna, stötta och driva näringspolitiska sakfrågor ihop med LRFs förtroendevalda och experter. Kontoret har även som mål att utveckla och underhålla nätverket på plats, och att EU-perspektivet lever i organisationens övriga arbete.
På plats i Bryssel arbetar LRF i nära samarbete med andra bondeorganisationer i EU genom paraplyorganisationen Copa-Cogeca, som sammanlagt företräder över 22 miljoner lantbrukare och 20 000 lantbrukskooperativ i EU. Förutom att jobba nära Copa-Cogecas övriga medlemsorganisationer driver LRF på egen hand frågor mot EU:s institutioner: EU-kommissionen, Europaparlamentet och Ministerrådet. När möjlighet finns, samarbetar vi även med andra intresse- och branschorganisationer.
Vid första anblick kanske det låter torrt, men i själva verket är Bryssel en otroligt dynamisk arbetsplats. När som helst kan ett förslag ha läckt, en förfrågan om ett möte dimpa ned och frågor komma från sidlinjen. Skvallret man hör under kaffepausen kan vara minst lika viktigt som diskussionerna vid det faktiska mötet, och att tid investerad i sina nätverk lönar sig alltid i långa loppet.
Så, även om stora delar av tiden jag ägnar i Bryssel antingen spenderas i ett mötesrum eller framför en dator är det tiden där emellan som är viktigast. Det är där man skapar värden som ger direkt nytta för LRFs medlemmar.
Hur skapar man dessa tillfällen, då?
Bryssel är som ett campus, där politiska nördar från hela EU samlas. Majoriteten har liknande intressen, även om deras bakgrunder och förutsättningar ser annorlunda ut. Oavsett vart du går finns det alltid någon med koppling till ”EU-bubblan”. Och precis som i skolan, träffar man vänner i alla sammanhang.
Ett av de viktigaste forumen för att både skapa sig ett kontaktnätverk och för att påverka är Copa-Cogecas presidiemöten, där förtroendevalda från alla medlemsorganisationer finns representerade. Under normala omständigheter representeras exempelvis LRF av vår ordförande Palle Borgström och styrelseledamot Lennart Nilsson.
Det är under presidiemötena som Copa-Cogeca tar de tunga besluten, ställningstaganden som guidar vilken inriktning organisationen därefter kommer att arbeta mot. Förra mötet tog de till exempel ställning för att Copa-Cogeca skulle ställa sig bakom ett avslag av förslaget om återställande av natur (NRL) medan de under förra veckans möte bestämde sig för att inte be om avslag för den nya växtskyddslagstiftningen (SUR).
Vid presidiemöten brukar dessutom högnivå-gäster bjudas in, för att diskutera aktuella frågor. Ibland deltar EU-kommissionärer och europaparlamentariker, eller viktiga tjänstemän från EU:s institutioner och andra intresseorganisationer. Under förra veckans möte gästades Copa-Cogeca till exempel av Sandra Gallina, som är generaldirektör för EU-kommissionens generaldirektorat för hälsa- och livsmedelssäkerhet (DG SANTE).
Hemma i Sverige ser man ofta glimtar av allt som pågår i Bryssel genom nyhetsbevakning eller rapporter, men sanningen är att livet här nere ofta går i 100 km/timmen. Nya frågor kan segla upp på agendan med en minuts varsel och personen man träffade på ett mingel eller seminarium kan då vara ovärderlig. Att kunna ringa eller mejla någon med en fråga är alltid effektivast, vilket gör nätverket till det viktigaste verktyget en lobbyist har i sin verktygslåda.