Vildsvinen kom till oss på Kilanda på 90-talet då de hade rymt från ett hägn i närheten. Sedan dess har vildsvinen blivit väldigt många fler. De orsakar stora skador, samtidigt som jägarna lägger allt fler timmar på att vaka längs våra fält.
Stora skador trots intensiv jakt
På Kilanda har vi växtodling, mjölkproduktion och skog. All vår jakt är utarrenderad och vi har fem jaktlag som jagar hos oss. Jag är övertygad om att samverkan mellan oss markägare och jägare är avgörande för att vi ska kunna minska vildsvinsstammen. Hos oss gör jägarna sitt bästa för att hålla stammen i schack och samarbetet oss emellan fungerar bra.
Jag är djupt imponerad av det tålamod och envishet som våra jägare uppvisar, sedan mitten av juli till slutet av september har vi haft jägare på markerna i stort sett varje natt. Men ändå har vi stora skador i fält, årligen uppgår skadorna till mellan 50 000 och 100 000 kronor.
Hos oss är det tydligt att vildsvinen är svårjagade, trots alla hjälpmedel som finns. Ofta är det många jakttimmar som krävs per fälld gris. Det är i stort sett omöjligt att med dagens metoder upprätthålla ett jakttryck som motsvarar vildsvinens tillväxttakt.
Drönare, jakt vid tröskning och jakt på suggor
Min uppfattning är att vi inte kan göra mer, inom befintliga ramar, för att skjuta fler vildsvin på våra marker. Mörkersikten har effektiviserat jakten, men vi behöver fler hjälpmedel. LRF har förslag på åtgärder för att minska stammen, bland annat behöver vi få använda drönare för att effektivisera jakten ytterligare. Då slipper jägare sitta och bevaka fält i onödan och kan snabbt transportera sig till de fält där vildsvinen befinner sig och gör skada.
Det är framförallt majsen som vildsvinen är intresserade av hos oss. Vi kan enkelt följa deras grova framfart i fält och när vi skördar är det ofta flera djur som springer ut framför tröskan. I dagsläget är det inte lagligt att jaga vid detta tillfälle, det vill jag och LRF se ändring på.
Vi behöver tillgång till alla hjälpmedel som ytterligare kan effektivisera jakten. Vi behöver även skjuta fler suggor för att minska tillväxttakten. Vi behöver också våga prata om hur vi blir av med skjutna djur. Marknaden kan inte väntas äta upp 270 000 djur, därav behöver vi en rimlig hantering. En ”full frys” får inte sätta stopp för ett skottillfälle.
Viltet bryr sig inte om fastighetsgränser
Viltet rör sig fritt i naturen och bryr sig inte om fastighetsgränser. Därför kan en markägares åtgärder om att begränsa viltskadorna på sin fastighet helt förstöras av andras vilja av att ha överstora viltstammar.
Därför kan det aldrig vara upp till varken enskilda markägare eller jägare – utan att ta hänsyn till andra – att själva bestämma hur mycket vilt vi kan tolerera i landet. Det är ett gemensamt ansvar. Precis på samma sätt som när riksdagen släppte vildsvinen lös på 80-talet.
