Bakgrunden är att jag i slutet av november valdes till ordförande för Cogeca, som är paraplyorganisationen för Europas jord- och skogsbrukskooperativ och företräder totalt 22 000 kooperativ i EU:s samtliga 27 länder. Känslan som då infann sig är svår att beskriva, så otroligt hedrande men också respektfullt att få företräda totalt 22 000 kooperativ inom det gröna näringslivet i EU:s samtliga 27 länder.
Formellt tillträdde jag ordförandeposten den 1 januari, som efterträdare till spanjoren Ramon Armengol som varit Cogecas ordförande de senaste fyra åren. Och den första månaden har verkligen inneburit en rivstart.
Basen i uppdraget är månatliga möten med Cogecas presidie och/eller precidency (mer om dessa nedan) samt att vid varje jordbruksministerrådsmöte representera Cogeca. Det senare innebär inte att vi deltar på hela ministerrådsmötet, utan ett kort möte inför med ordföranden, detta halvår Belgiens jordbruksminister. Denna månads jordbruksråd var i Bryssel i förra veckan. Jag planerade för totalt två dagar i Bryssel, som snart blev fyra.
Orsaken var att det för en dryg vecka sedan kom en inbjudan som inte gick att motstå, frågan var ens om det fanns något alternativ. Den 13 september i fjol höll EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sitt stora linjetal och där öppnade hon för en strategisk dialog om jordbruket som en start inför nästa period av den gemensamma jordbrukspolitiken. Starten för dialogen var torsdagen den 25 januari, och inbjudna var 27 ledare med anknytning till hela värdekedjan från jord till bord, inklusive miljö-, konsument- och landsbygdsorganisationer. Tillsammans med COPAs ordförande Christiane Lambert och CEJAs (lantbruksungdomarna) ordförande Peter Meedendorp har vi ansvaret att företräda de i vårt tycke viktigaste länkarna i kedjan – bonden och dess kooperativ.
Hur kommer det sig då att jag fick sitta just vid samma bord som von der Leyen? Jo, själva mötet skedde i kommissionens sammanträdessal med von der Leyen närvarande, men även kvällen innan bjöds vi på ”come togheter”-middag i von der Leyens representationsmatsal, och där flyttade hon runt mellan borden. En otroligt trevlig och lättsam bekantskap som visade på stort intresse för våra frågor.
Den strategiska dialogen ska pågå fram till sommaren då processledaren professor Strohschneider ska överlämna en rapport till von der Leyen. Jag ser fram emot att återkomma och berätta mer om den strategiska dialogen i bloggposter framöver.
Resten av den här bloggposten vill jag använda till en kort introduktion till Copa och Cogeca och hur det kom sig att jag fick förtroendet att väljas till Cogecas ordförande.
LRF är medlem i både Copa, paraplyorganisationen för bönderna, och Cogeca, paraplyorganisationen för jord- och skogsbrukskooperativen, eftersom vi företräder både bönderna och jord- och skogsbrukskooperativen i Sverige. Copa och Cogeca driver ett gemensamt sekretariat med cirka 50 anställda.
Cogeca leds av dess presidie som består av representanter från medlemsorganisationerna. Länder har olika röstetal baserade på hur stor deras produktion är, så finns det flera medlemsorganisationer från ett land får de dela på rösterna. Presidiet träffas fem gånger per år. Arbetet leds av en ordförande, eller president som det kallas i EU-sammanhang, och sex vice ordföranden. Dessa bildar tillsammans ”precidency”, att likna vid styrelse.
Gemensamt för Copa och Cogeca finns även arbetsgrupper för olika ämnen med representanter för de olika medlemmarna, ibland förtroendevalda och ibland anställda experter.
LRF har valt att vara representerat i Copa med förbundsordföranden, medan en styrelseledamot med intresse för kooperation är LRFs representant i Cogeca. Jag har därför haft förmånen att vara med i Cogecas presidie under de senaste fyra åren. Jag har även under fem år aktivt deltagit i arbetsgrupperna för spannmål och oljeväxter/proteingrödor, de fyra första åren som vice ordförande i spannmålsgruppen och det senaste året som ordförande i oljeväxt-/proteingrödegruppen, ett uppdrag som jag nu lämnar.
Tydligen har jag gjort avtryck inom organisationen för kandidaturen till ordförandeskapet i Cogeca var inget jag kom på själv, tvärtom var tanken att Sverige inte var aktuellt igen eftersom Thomas Magnusson hade posten ganska nyligen, till och med 2019. Thomas lär ha yppat när han slutade ”nu dröjer det länge innan Sverige får den posten igen”. I statuterna finns det en regel att landet som senast innehaft ordförandeskapet inte kan inneha det direkt efteråt, men efter Thomas valdes spanjoren Ramon Armengol som de senaste fyra åren innehaft posten. Mandattiden är 3 år med möjlighet till 1 års förlängning om särskilda skäl finns.
Men för knappt ett år sedan kom de första propåerna från medlemsorganisationer som ville att jag skulle kandidera att efterträda Ramon och under sommaren mognade tanken. I dessa sammanhang finns ingen valberedning utan det gäller att ”räcka upp handen”. Det gjorde jag och det gjorde även dåvarande förste vice ordförande i Cogeca, Agnieszka Maliszewska från Polen, så därmed fanns två kandidater till ordförandeposten för första gången i Cogecas historia.
Inför valet gällde det att marknadsföra kandidaturen och vi hade många möten med företrädare för de olika medlemsorganisationerna, givetvis spelade LRFs Brysselkontor en central roll i kampanjen. Till sist var det dags för presidiet att den sista november rösta, och efter omröstningen blev det från början otänkbara verklighet – ”We hereby find Lennart Nilsson elected as new Cogeca president”.
Jag blev dessutom glad att min motståndare kandiderade till vice ordförande. Tillsammans med mig utgör hon och ytterligare fem vice ordförande ett kompetent precidency som representerar olika produktionsinriktningar spridda över hela Europa.
Möjligheterna att på olika sätt göra bondens och dess kooperativs röst hörd i dessa sammanhang känns verkligen som att skapa medlemsnytta, det centrala i varje förtroendevalds arbete och något som verkligen driver mig!
