Den gångna veckan innehöll en av årets stora begivenheter i jordbrukets Brysselbubbla, EU Agri-Food Days med presentation av EU-kommissionens framtidspaning på medellång sikt, The Agricultural Outlook. Själv var jag i min roll som ordförande för Cogeca inbjuden som panelist i en av sessionerna om en rättvis värdekedja för livsmedel.
Dock kom veckan att överskuggas av att kommissionens ordförande Ursula von der Leyen i slutet av förra veckan undertecknade ett samarbetsavtal med Mercosur-länderna (Brasilien, Argentina, Uruguay och Paraguay), ett avtal om samarbete men även handel, ett avtal som förmodligen är bra för Europas roll i en mer och mer rörig geopolitik, ett avtal som förmodligen även är bra för Europas ekonomi, men också ett avtal som inte innehåller några fördelar för Europas bönder. Tvärtom riskerar Europas bönder att få betala notan för geopolitiska vinster och bilindustrins framgångar genom avtalet. Vi bönder och våra kooperativ är inte emot handel, vi är tvärtom beroende av handel och handelsavtal, men det måste vara på lika villkor vilket inte reflekteras i avtalet.
Så veckan började med flera möten om detta ämne, men också om kommande jordbrukspolitik. Under måndagen den 9 december mötte jag två EU-kommissionärer, åtta europeiska jordbruksministrar samt flera Europaparlamentariker och ledande tjänstemän verksamma i Bryssel. Några var redan övertygade när det gäller handelsavtalet med Mercosur. Frankrikes och Polens jordbruksministrar var tydliga med att deras länder kommer att rösta emot avtalet, medan Spaniens och Portugals jordbruksministrar konstaterade att deras länder håller fast vid att avtalet är acceptabelt. Copa-Cogecas ambition är att finna stöd bland medlemsländerna för en blockerande minoritet, det vill säga minst fyra länder som representerar minst 35 procent av befolkningen. Det senare gör att det inte räcker att vinna små länder utan krävs också stora.
På förmiddagen deltog jag också på en flash action mot Mercosur-avtalet anordnad av de belgiska jordbruksorganisationerna, ett välordnat offentligt möte utanför ministerrådet där flera företrädare för jordbruket förde fram sin syn på avtalet tillsammans med flera parlamentariker och de båda belgiska regionernas jordbruksministrar.
Därefter följde ett informellt lunchmöte med fem jordbruksministrar; Frankrikes, Italiens, Polens, Portugals och Spaniens. Jag fick äran att leda mötet, en ny utmaning att leda en diskussion med dessa erfarna politiker. Kan tillägga att jag var lika hungrig efter som innan….
Måndagen var inte slut med det, tre sociala men ack så viktiga tillställningar avslutade dagen – först ut var LRFs adventsmingel med glögg och pepparkakor. Traditionsenligt gästades det av vår landsbygdsminister Peter Kullgren tillsammans med flera svenskar i Brysselbubblan, men också av många av våra kollegor i andra europeiska bondeorganisationer.
Efter detta begav vi oss till Polens ständiga representation för nästa mingel, deras jordbruksminister ville fira in julen men också starten på nästa ordförandeskap i ministerrådet som hålls av just Polen under första halvåret 2025. Polen kommer att fortsätta många pågående processer inom ministerrådet som till exempel kommande CAP, ny utsädeslagstiftning och användningen av nya genomiska växtförädlingstekniker.
Sist på kvällen fick jag möjlighet att träffa nya jordbrukskommissionären Christophe Hansen för tredje gången sedan han godkändes av Europaparlamentet samt ordföranden i parlamentets jordbrukskommitté Veronika Vrecionová från Tjeckien. Detta på den middag som anordnades för alla talare på EU Agri-Food Days. Den här gången var det stor representation av bönder i det stora antalet paneler som avverkades under dagarna tre.
Panelerna handlar om allt från globala utblickar på marknad och politik till praktiska vardagsbilder från våra gårdar. Utöver mitt deltagande mötte vi två svenska inspel från gårdshorisonten. Först ut var Elin Rydström, Lovö Prästgård, som gav sina insikter i panelen ”Jordbruk för framtiden – röster från fältet”. Nästa gång var det Hulda Wirsén från Överkalix som beskrev sina insikter kring hållbarhet utifrån sitt konventionella mjölkföretag ett stenkast från polcirkeln. Huldas inspel blev den stora snackisen bland våra kontinentala kollegor – hon lyfte vår svenska livsmedelsstrategi med tillväxt och att det behövs fler bönder och mer produktion i speciellt norra Sverige. Välbehövliga ord i ett Europa där annars mycket av debatten handlar om att minska produktionen till förmån för miljö och klimat.
Vill ni se mer om EU Agri-Food Days och framtidspaningen i The Agricultural Outlook hittar ni det på EU Agri-Food Days. Kolla gärna in de filmer som summerar dagarna, ni hittar garanterat någon ni känner igen...
Hemma igen på gården i Harplinge finns det mycket att reflektera över; möjligheten att träffa alla dessa beslutsfattare och föra fram synpunkter från medlemmarnas vardag och hur olika förslag påverkar oss. Och hur våra frågor och våra villkor får alltmer utrymme i debatten, att vi verkligen blir lyssnade till, men också att det inte alltid räcker. Att våra önskemål ibland väger lätt i en geopolitiskt orolig värld men också att det ger oss ökade möjligheter i diskussionen om att stärka Europas försörjningsförmåga. En sak är i alla fall säker – flera behövs som likt Elin, Hulda och jag beskriver vår verklighet hemma på våra gårdar, och vikten av lönsamhet och framtidstro!
