I sitt inledningstal riktade ordförande Søren Søndergaard skarp kritik mot regeringens hantering av den gröna trepartsöverenskommelsen och de nya kvävereglerna. Osäkerheten om framtidens villkor är påtaglig. Samtidigt betonade natur- och djurvälfärdsministern Christian Rabjerg Madsen behovet av snabbare omställning, bättre djurvälfärd och ett lantbruk i större balans med naturen.
Det som särskilt fastnade hos mig var att båda beskrev lantbruket som en nyckel i övergången från ett fossilbaserat till ett biogent samhälle. Det finns alltså en gemensam bild av lantbrukets betydelse för framtiden, men stora motsättningar kring vägen dit.
Här finns en viktig varningssignal för Sverige. Vi vill öka livsmedelsproduktionen, stärka beredskapen och genomföra den gröna omställningen. Men det räcker inte att politiken formulerar höga ambitioner. Den måste också skapa förutsättningar för lantbrukarna att förverkliga dem.
Det handlar ytterst om förtroende. Vem vågar investera i en ny ladugård, utveckla sin produktion eller ta över ett lantbruksföretag om framtidens spelregler är osäkra?
Engagemanget i Herning var samtidigt imponerande. Under den fria debatten ringlade kön lång till mikrofonerna. Alla medlemmar som ville kunde ställa frågor direkt till styrelsen, som svarade inför hela församlingen. Medlemsdemokrati i praktiken. Och en intressant kontrast till frustrationen över att inte uppleva sig lyssnad på av politiken.
Søndergaard uttryckte det klokt. Ilska kan vara en drivkraft, men inte en strategi. Han påminde också om att Danmark inte är någon ö. I en tid när Europa behöver stärka sin beredskap och livsmedelsförsörjning behöver vi samarbeta, inte fastna i protektionism.
Jag tar med mig bilden av en näring som är både frustrerad och framtidsinriktad. Som vill vara med och forma det lantbruk som nästa generation ska kunna och vilja ta över.
Sverige behöver dra lärdom av det som händer i Danmark. Vi kan inte förvänta oss att lantbrukarna ska investera i framtiden om politiken samtidigt gör den allt svårare. Utan förtroende och framtidstro blir det ingen starkare livsmedelsproduktion.
