För mycket och för lite vatten är det största hotet mot vår produktion, men även hetta och ökat tryck från olika skadegörare kommer att behöva hanteras framöver. För att vi ska kunna fortsätta producera vegetabilier även under ansträngda förhållanden och ytterst under kris eller krig krävs lönsamma företag och långsiktiga investeringar. Men med dagens låga lönsamhet inom växtodlingen har vi hamnat i ett läge där nödvändiga långsiktiga investeringar måste skjutas upp. Det är inte hållbart för Sveriges beredskap.
Bortförsel av överskottsvatten, dränering, är en nyckelfråga. Många äldre system räcker helt enkelt inte till för framtidens krav och behöver både ses över och uppgraderas. Samtidigt är tillgången på vatten en begränsande faktor under vissa delar av året. På den mesta av Sveriges åkermark är den viktigaste åtgärden för att klara torka paradoxalt nog att ha bättre dränering eftersom det ger en bättre jordstruktur och möjliggör för grödan att hämta en större mängd vatten från jordens förråd. För en del grödor och platser räcker inte markens vattenförråd till vilket gör att investeringar i bevattning blir nödvändiga och helt avgörande.
LRF Växtodling driver projektet Framtidssäkra svensk växtodling med ett antal delprojekt i syfte att vi i växtodlingen ska klara framtida klimatförändringar samt ge förbättrad produktivitet och konkurrenskraft. Största delprojekt är Vattenkommissionen där fokus ligger på huvudavvattningen, den vatteninfrastruktur i odlingslandskapet som transporterar dräneringsvattnet från fält till sjö eller hav. I det andra delprojektet Forskning och innovationer för svensk växtodling listar vi viktiga frågeställningar där ny kunskap behövs, exempelvis inom växtförädling. Det tredje delprojektet är ett kunskapspaket för extremväder. Rådgivning för att aktivera och sköta dikesföretag och förbättrade förutsättningar för bevattning är ytterligare delar i projektet.
I mitt förra blogginlägg, Fler satsningar på växtodling behövs, berörde jag flera viktiga satsningar på svenskt lantbruk och växtodlingen i regeringens budget för 2026, men också viktiga pusselbitar som saknas. Centralt är att stärka växtodlingens konkurrenskraft på kort och lång sikt, även om det görs en del så måste mer till. Vi måste avvärja hotet om ökade kostnader i form av förslag på klimatstyrmedel, så kallat CBAM, på gödselmedel och ETS 2 på drivmedel i förhållande till våra konkurrentländer. Vi behöver ett väl fungerande växtskydd och effektiv logistik för förnödenheter och producerade varor. Regelsystemen behöver reformeras och förenklas för att kunna göra de klimatanpassningar som är nödvändiga. Inom CAP ska stöd och ersättningar gå till aktiva lantbrukare och systemen utformas så att mark inte låses in i passivt brukande. Vidare kan man inte förvänta sig mer produktion och mer miljönyttor som kolsänkor och biologisk mångfald om man samtidigt minskar budgeten för CAP.
Vi måste fortsätta arbetet med att höja vår beredskap och försvarsförmåga och det måste ske gemensamt och samordnat mellan politiken, civilsamhället, näringslivet och det militära försvaret. Här behöver svenskt lantbruk ytterligare hjälp för att kunna öka försörjningstryggheten än mer och nyckeln ligger i att ha en stor och robust produktion under normala förhållanden. Det är så vi bygger motståndskraft mot de utmaningar vi löper allt större risk att ställas inför. Ge oss därför förutsättningar att kunna göra det på bästa möjliga sätt. För beredskapsåtgärderna vi vidtar på gårdarna gör vi till nytta för alla i hela samhället.