Det var ett välbesökt möte med omkring 70 anmälda deltagare. Vi fick tydliga dragningar från representanter från ansvariga myndigheter: Statens Veterinärmedicinska anstalt och Jordbruksverket utifrån händelseförloppet, arbetets olika faser, inrättandet av den smittade zonen med beslutade restriktioner och myndigheternas arbete nu för rättssäkra och rättvisa beslut om möjlighet till ersättning. Länsstyrelsen Västmanland redogjorde för sin roll och den stab de upprättat och Svenska Jägareförbundet om de sökinsatser efter kadaver jägarna på ett förtjänstfullt sätt genomför för att bidra till smittspårning och bekämpning.
Företagares verksamheter vänds upp och ned. I vissa fall i mindre utsträckning i andra fall med risk för katastrofala följder. Uteblivna intäkter från besöksnätter, tamgrisar som fått avlivas, skogsbruksåtgärder som får skjutas på en oviss framtid, kostnadsberäkningar som behöver göras för ansökan om ersättning, frågetecken hur kommande vårbruk ska hanteras. Ansvariga myndigheter som arbetar intensivt med att utreda hur lagstiftningen kan tillämpas för möjlighet till rättvis och rättssäker ersättning som följer EUs statsstödsregler. Systemfel i avfallshantering som upptäckts och som det nu arbetas för att åtgärda. Jägare som frivilligt lägger uppskattade timmar på att söka kadaver med målet om att söka genom hela området om 100 000 hektar.
Sannolikt minst två år framåt innan Sverige kan anses friförklarade, beroende på utvecklingen av smittbekämpningen. Två år som människor i området kommer behöva anpassa sig till restriktioner och leva med inskränkningar i sin vardag.
Självklart ska bekämpningen av smittan i detta område få kosta pengar. Målsättningen behöver fortsatt vara att friförklara Sverige från afrikansk svinpest och att alla verksamheter ersätts för de kostnader och förluster smittan innebär. Men hur mycket pengar är samhället villig att betala i framtiden? Vad kommer nästa utbrott kosta? Är summan försvarbar för att fortsättningsvis hålla en vildsvinsstam om 300 000 djur?
Jordbruksverket har hittills ansökt om 96 miljoner hos regeringen för bekämpningen. Pengarna ska användas för att bekosta ersättning för avlivade tamgrisar och ersättning till de lantbrukare som inte kan skörda eller transportera ut spannmål från smittozonen. En stor del av pengarna ska också gå till den ledningscentral som satts upp i området. Hur mycket mer kommer smittan kosta?
Är det inte dags att inse att dagens förvaltning av vildsvin inte är hållbar. Det behövs kraftfulla åtgärder för att reducera stammen med 90%. Är det genomförbart?
Svårt, absolut. Men sannolikt enklare än att förhindra att smittad mat hamnar i naturen på grund av den mänskliga faktorn. Risken för att smittan sedan hamnar i magen på ett vildsvin är såklart större ju större vildsvinsstam som finns i området eller i landet. Valet borde därför vara enkelt.
