Tuff dragkamp om framtidens lantbruk i Europarlamentet

Förra veckan var jag tillsammans med några i LRFs styrelse, LRFs Brysselkontor och en av våra CAP-experter i Strasbourg för olika möten. Vi brukar åka till Strasbourg en gång per år för att bjuda in de svenska europaparlamentarikerna till en gemensam middag med LRF och Livsmedelsföretagen.

Det är i Strasbourg Europaparlamentet har sitt huvudsäte och där de fattar sina beslut in plenum. Oftast är det annars Bryssel som är staden där arbetet sker. Att vara i Strasbourg är bra eftersom ”alla är där”: Europaparlamentet, EU-kommissionen, ordförandeskapet i Rådet som nu är Cypern och förstås fler som vi, organisationer som vill påverka. Att bjuda in till middag ihop med LI har under de senaste åren varit ett framgångskoncept som stärker våra relationer och därmed påverkansmöjligheter till de svenska europaparlamentarikerna. Vi brukar också passa på att träffa andra viktiga europaparlamentariker från andra länder som har framträdande positioner inom framförallt jordbruksutskottet.

Till exempel har vi de senaste åren träffat Norbert Lins, han är en tysk konservativ europaparlamentariker som tidigare var ordförande i jordbruksutskottet och han har under årens lopp varit ansvarig rapportör för flera viktiga lagförslag. Som rapportör är han ansvarig för att förhandla fram Parlamentets position. Det är även, när förslaget väl har röstats igenom hela vägen till plenum, rapportören som är Europaparlamentets förhandlare när trialogerna väl inleds med Ministerrådet och EU-kommissionen. Mötet med Norbert blev ett av de bättre under veckans möten.

Norbert beskrev den nuvarande CAP-processen som den mest utmanande hittills. Just nu pågår en intensiv dragkamp om vilka artiklar i lagstiftningen som ska ligga var i ministerrådets arbetsgrupper och i Europaparlamentets utskott. Bakgrunden är förstås EU-kommissionens väldigt revolutionerande förslag att ta bort vissa av CAP-delarna och lägga dem i en ny slags ”Nationell och regional partnerskapsplan”. Det påverkar inte bara finansieringen utan även vilka utskott i Europaparlamentet eller vilka ministrar som får ansvar för besluten.

Förr har det varit en självklarhet att det är jordbruksministrarna och jordbruksutskottet som har huvudkompetens, men nu ser vi att även andra EU-ministrar och utskott har åsikter och beslutsmandat om CAP. Särskilt tydligt var Norberts budskap att om Ministerrådet och Europaparlamentet placerar artiklarna olika blir det nästan omöjligt att kompromissa i den kommande trialogen. Föreslagen fördelning är problematisk och det är precis även det som vi identifierat i Copa Cogeca, det behövs ordning i strukturen om vi ska få ordning i innehållet och en självklar del i det, är att de instanser som har kompetens på ett område också bör ha förhandlingsmandatet, i detta fall jordbruksministrarna.

Vi pratade också om budgetramen för CAP. Kommissionens förslag på 294 miljarder euro är en minskning med 20 – 25 %, och skulle få dramatiska konsekvenser i en tid när vi behöver stärka europeiskt jordbruk. För att behålla nuvarande nivå och tillföra en viss kompensation för inflationen behöver nivån ligga på 420 miljarder euro. Det är avgörande att gå in i förhandlingen med en hög ambitionsnivå när det gäller vilka medel som ska reserveras för CAP. Det kommer att bli tuffa förhandlingar i Europaparlamentet och inom Copa Cogeca är det topprioriterat just nu att diskutera hur vi ska få med oss Europaparlamentet, men även Europeiska Rådet som är den institution som till slut fattar beslut om budgeten. LRFs engagemang här är oerhört viktigt.

När vi kom in på capping och degressivitet, alltså att införa ett tak för hur mycket stöd en enskild aktör kan ta emot och att därefter omfördela så att större gårdar får lägre arealstöd, lyfte han Ukraina som en viktig anledning att börja anpassa systemet redan nu. Ukrainska gårdar ligger i en helt annan storleksstruktur än EU:s där en stor andel av livsmedelsproduktionen kommer från gårdar med 100 000-tals hektar. Hans tanke är att i förhandlingen föreslå ett tak på 500 000 euro per person och år. Vilket är betydligt bättre än Kommissionens förslag, som skulle innebära stora problem för svenska bönder.

Sammanfattningsvis är det tydligt att vi är inne i ett av de mest komplicerade CAP-processerna på länge, men det finns Europaparlamentariker som lyssnar, som förstår lantbruk och som försöker hitta lösningar som stärker lantbrukets konkurrenskraft och framtidsmöjligheter, vilket ger hopp. LRF och Copa Cogeca kommer löpande att ha kontakt med huvudrapportörerna i CAP-processen för att säkerställa att våra inspel tas i beaktning.