En nyckel i klimatomställningen
De finska och svenska skogarna är unika i ett europeiskt perspektiv. Inte nog med att våra vidsträckta skogsområden utgör en stor del av våra länders yta. Vi har även en stor andel enskilda skogsägare. Ofta bestående av familjer som brukat skogen i generationer. Det är deras långsiktiga brukande som skapat förutsättningarna för den stora kolsänka vi har i våra skogar idag. En kolsänka som i Sverige tar upp 70 % av våra inhemska utsläpp.
Men skogens värde är större än så. Den är inte bara en passiv kolsänka. Skogen, dess produkter och innovationer är direkt avgörande för att kunna fasa ut fossil energi och fossila material. Den spelar därmed en aktiv roll för den växande bioekonomin och inte minst för den gröna omställningen.
Därför är det problematiskt att EU:s nuvarande mål för kolsänkor i skog och mark (LULUCF) riskerar att motverka just det aktiva skogsbruk som behövs. Med orealistiska mål och en bördefördelning som slår hårt mot skogsrika länder riskerar politiken att kväva det familjeskogsbruk som i själva verket är en del av lösningen.
Välkommet ställningstagande
Med anledning av detta skickade Ulf Kristersson och Petteri Orpo, under måndagen den 15 september, ett gemensamt brev till EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen. I brevet lyfter de den avgörande roll som skogen och skogsbruket spelar för våra länders ekonomi, klimatmål och landsbygdsutveckling samt uppmanar kommissionen att använda de flexibiliteter som finns i LULUCF-lagstiftningen. Ett ställningstagande jag anser är både viktigt och välkommet.
En stark och hållbar bioekonomi kräver ett regelverk som möjliggör ett aktivt skogsbruk och innovation – inte begränsar det. EU:s klimatpolitik, i synnerhet LULUCF-målen, måste i högre grad synliggöra substitutionseffekten, när förnybara träprodukter ersätter fossila alternativ, och premiera ett långsiktigt brukande av skogen.
Det skulle både Sverige, skogsägarna och klimatomställningen tjäna på.